Det är bara början av februari, snön har precis emigrerat. Trots det ser strandvegetationen söder om Hammarby livskraftig och frodig ut. Det lovar gott…
Slagregnet attackerade skoningslöst. Bara en minut. Blommor på lång stjälk vek sig som såpade dominobrickor. Men lika plötsligt kom solen tillbaka, som en flammande fackla på Ölandsblå himmel. De blommor som orkade reste sig, tänjde på sig, slog upp sina kronblad och lapade i sig av det nästan smärtsamt skarpa ljuset. Det plötsliga värmepåslaget fick luften att ånga. Hur skildrar jag det? Kanske så här: Underifrånperspektiv, radikal överexponering där jag – för en gångs skull – låter de ljusa bildpartierna helt bränna ut. Fototekniskt är bilden en katastrof. Men innehållsmässigt lever den. De dansanta vita punkterna och strecken har etsat bilden likt toner på ett notblad. Bilden tål att visas. Den fotografiska katastrofen blev förbanne mig en riktigt bra bild!
Den kylslagna våren har hållit tillbaka växtkraften. Men i dag hade vi + 19 och i några krukor lyfte sig jorden. På håll såg det ut som om små surikater tittade upp ur jorden.
Andra har dock gjort sitt. Hur tulpanerna orkat blomma i den förlängda vintern har jag svårt att förstå. Och nu har de till och med blommat färdigt. Vi ses våren 2018!