Solen skiner, många solar sig. Resultat: Bruna bönor. Enligt vissa sajter odlas numera bruna bönor endast på Öland. Enligt andra odlas de även på andra ställen. Här går bruna bönorna i backen strax norr om Ventlinge på sydvästra Öland.
På sydvästra sidan av Öland har ingenting hänt på evigheter i cykelledsprojektet Fyr till fyr. Så plötsligt bygger man världens bredaste cykelledssnutt! By the way… Här till höger blir det fyra villatomter. Det berättar bevingade medier. Den enorma cykelbanan kommer också att användas som start- och landningsbana för svenska flygvapnets transportplan Hercules. Det sistnämnda är ett rykte från ”vanligtvis pålitlig källa”. Kulturorganet konstaterar att cykelprojektet Fyr till fyr växer – på bredden. Mellan Kvinsgröta och Kärra har man byggt ”cykel- och vandringsled för traktorer” och i Ventlinge slår man breddvärldsrekord. Hur ska detta sluta? Kan cykelleden bli ännu bredare? Tjugo meter? Trettio? Modet svänger… I vintras var cykelleden för bred, då smalnade man av den. Läs mer här.Efter år av väntan kan kulturorganet som det första media i världen bjuda sina läsare och tittare på en provtur genom ”blindtarmen i Ventlinge”.
Detta bihang är en några hundra meter lång del av cykelleden mellan Södra Möckleby och Grönhögen.
Blindtarmen ersätter den tidigare livsfarliga av- och påfarten till väg 136. I filmen nedan cyklar vi från norr mot söder…
Vill du cykla blindtarmen åt andra hållet går du till min blogg Cykla på Öland. Vill du komma direkt till inlägget klickar du här.
Den några hundra meter långa blindtarmen i Ventlinge ska fullborda cykelledens sträckning mellan Grönhögen och Degerhamn. Foto från 20 april. Inte mycket har hänt sen 29 mars.
Men plötsligt kryllar det av bilar och maskiner – något händer. Efter massor av år ser vi en plötslig insats. Foto från 24 april.
Ledstumpen i Ventlinge sedd från norr.
Det går långsamt framåt med cykelleden i Ventlinge. Man har på sin höjd anlagt 40 meter sen jag var här senast.
Äntligen ser det ut att bli en cykelled genom Ventlinge. Men av erfarenhet vet jag att osvuret är bäst. Här tittar vi norrut.Efter att cykelbron i Södra Möckleby invigdes har det gått sex år innan man fått till den lilla snutten i Albrunna – av kulturorganet kallad Bonusvarvet – och den lika korta sträckan i Ventlinge. Ja, den i Ventlinge är ännu inte klar så osvuret är bäst. Men i går inledde man i alla fall jobbet och då togs dessa foton.
Från bygatan i Ventlinge ser grävningen för cykelleden ut så här.
Den bortgrävda jorden körs till annat ställe på åkern. Cykelleden ska gå mellan grävmaskinen och traktorn.
Vy från söder, från vägen ned mot havet utmed golfbanans norra kant.
Hoppsan. Man tror knappt sina ögon. Det är stakat i Ventlinge för cykelleden mellan Södra Möckleby och Grönhögen. Är det alltså redan dags att fixa denna livsfarliga sträcka ingående i projektet Fyr till fyr? Nio år har gått sen starten… Nå ja. Tiden är ju evig.Cykelleden Fyr till fyr utvecklar sig till… Ja, just det: Till vad? Maken till långsamt arbetstempo har jag aldrig tidigare skådat i mitt liv. Projektet har snart masat sig fram i tio år på södra Öland, där inte många mil kan kallas äkta cykelled. Det torde bli ett svårslaget snigelrekord när allt är färdigt – om det nånsin blir det…
Rykten säger att vi kan glömma sträckningen utmed havet i Parboäng – den som skulle bli den vackraste snutten på södra ön. Hur man i stället ska dra leden vågar jag inte sia om. Tänk dig att få cykla på den smala landremsan mellan havet och den så kallade ”gäddsjön”. Vilken lycka. 
Blir alternativet att hoja utmed eller på denna väg, 136, är omgivningarna så mycket tristare. På vägen är det dessutom livsfarligt att cykla sommartid, eftersom trafiken ned till fyren ökar år från år och redan är oerhört intensiv. Man har ännu inte börjat kapa en del av muren på höger sida, något man fått lov till efter år av förhandlingar. Men varför skynda? Muren står ju kvar.
Eftersom Parboängalternativet tycks ha gått i baklås blir det sannolikt ingen förändring här där cykelleden från Södra Möckleby tar slut och i stället får sin fortsättning på väg 136 – i bakgrunden. Korsningen torde bli ett inferno sommartid med intensiv biltrafik, cyklister som är helt vilse i pannkakan och badsugna bilister som ska skynda från P-platsen till hålet i stängslet för att ta sig till badet i kalkstensbrottet.
Inte heller i Ventlinge händer något. Tiden stilla står, arbetet likaså. Men varför skynda? Här skulle leden gå fram enligt planer från om våren 1698. Eller var det 1321?
I går invigdes årets löktavla i Ventlinge. Kulturorganet var förstås där. Du ser filmen genom att klicka på den stora pilen mitt i bilden nedan.
En videointervju med ”lökmålaren” Theo Janson kan du se här.
I dag visades den för världen, löktavlan i Ventlinge. I morgon kan du se film om avtäckningen och från efterföljande mingel… 
Mot norr.
Det är inte ofta man kommer så här nära solen utan att brinna upp.
Eketorps borg.
Vilket grönsaksstånd!
Löktavlan och majslabyrinten i Ventlinge är fina exempel på landsbygdsutveckling med små medel. Man behöver inte alltid satsa på gigantiska, spektakulära mångmiljonprojekt för att nå framgång. Små utvecklingssteg kan ofta vara modellen. Skogsägare i Norrland sålde länge skog för småpengar innan de kom på att förädla träden. Man startade sågverk och fick mycket bättre betalt för sitt arbete. Sådana små steg kan säkert också tas på södra Öland med andra varor, mot andra mål.
Löktavlan i Ventlinge invigs lördagen 21 september 13:00.
* * *
Dät är inte lett att fata hur cykel leden Fyr till fyr ska gå genom Väntlinge på södra Ölan. Jag fata inte ett dugga. Jag blev yr i bolen när jag var där och gjorte deta repotasch.
För inte lång tid skulle ledden dras Bygatan ned å sen svenga venster. Men där vexer bara en jävla massa majskolvar nu.
här skulle man cykla rakt fram sa proschektledningen för nått år sän. Men då måsste ju hojen ha skördetösska framtill.
skulle du vilja syckla här? Inte jag iaf!!!Nä, jag tror draggningen blir som kullturårganet trode för lenge lenge lenge lenge lenge sen: nedför backen och ut i havet med sikte på bergkvara. Det tror jag iaf. Kolla nedan och se sjellv, för fan!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
her ber de nog av mot bergkvarga. Vegen fins redan. Den tenkta leden finns inte ett dugg, vilket torde tala för en annan lösning som ingen kanske vät idag, iaf!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
her er samma veg som åvanför men fotografi med ett så kalnat täleoptisktiv – en låång grunka som får alt att kåma myket nermare dig. en kållega till mäj jorde för lenge sen en jettbra film om dena veg. Åm du kickar på denna rad börjar filmen gå egeång utav bara fan!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Ur led är leden, cykelleden Fyr till fyr
Den rister, stampar, kommer ingen vart
ser ut att bli det alla fruktar: halvmesyr!
– en led som kryper fram i snigelfart
Man drömmer först och frågar sen
kan vi här leden draga fram?
Så långa många år har gått allren
Nix led, men väl en fuller vattendamm.
I Albrunna och Ventlinge det strular
Man väntar, hoppas, tror och drömmer
Projektet självt sig söndersmular
på handlingskraft sig långsamt tömmer
Men vad gör det om tusen år?
Det kommer säkert tusen nya!
Det lönar ej att fälla bitter tår
att över gamle Fyr-till-fyren rya
Cyklister ser nu andra mål för turen
dom söker leder utan fel och brister
som inte plötsligt upphör ner´ vid muren
och fångar gästen ut i ledans klister
År vävs samman uti evighetens matta
Det fanns en dröm om bästa cykelleden
en dröm som ingen än kan riktigt fatta
att bästa leden finnes blott i drömska Eden
Precis när detta inslag var färdigt ringde projektledaren Christer Petersson. Mycket kortfattat berättade han följande:
Christer Petersson har humor. Han avslutade med orden: – Inom fyra år hoppas jag vara färdig med dej – och med leden. 😉
Christer blir då en smula unik. Han går nämligen då i pension – för andra gången!
Förmiddag. Lätt dis. Ingvald Petersson rattar traktorn när potatisen sätts vid Norrgården i Ventlinge. Det är vår – på riktigt. Du kan läsa mer om Norrgården här.
I ett tidigare inlägg ifrågasatte vi om cykelleden genom Ventlinge kommer att dras som tidigare planerats. Ett harvat fält tyder på omtänk. Ibland får man intrycket att ledningsdragningen sköts med tärning.
Ett rykte nådde vår cyklande reporter, nämligen att leden kommer att gå rakt ned mot havet, ta vänster nere vid vattnet och gå upp till vänster igen längre bort. Vad ”längre bort” betyder återstår att se.
Hur som helst, blir dragningen den ovan skissade kommer du som cyklist att se ungefär det du ser i filmen nedan.
Om man står vid stranden och tittar upp mot Ventlinge genom ett teleobjektiv ser vi i mitten den ”väg” vi cyklar i videon. Till höger i bild leder mot golfbanan. Tar vi vänster i bild kommer vi till slut till vägs ände.
Om man cyklar söderut ska man framdeles komma nedför denna bygata och ta till höger i bild, utmed muren, för att nå Grönhögen.
Färden söderut ska alltså gå till höger om muren i bild.
Här över åkern var det tidigare stakat för fortsättningen mot söder…
Leden skulle gå ungefär där den röda linjen ligger. Men hur är planerna i dag? Vet nån?
Här tittar vi på den tänkta leden från andra hållet, från söder.
Härifrån skulle leden sträcka sig norrut, in i bilden. Till höger om det lilla röda huset syns muren i den översta bilden. Här skulle – eller ska – leden gå som en linjal mot muren…
Det tar sig. Nu kan du cykla mellan Albrunna och Ventlinge på idel ädel cykelled. Du slipper alltså helt den livsfarliga 136:an.
Ska vi ta en provtur? Vi kan cykla söderut från ”tvättbrädan i Södra Möckleby” (numera asfalterad) genom Södra bruket och utmed sjön fram till vattnet nedanför Albrunna. Där tar vi inte den asfalterade leden vidare utan hojar rakt upp för den grovgrusade ganska branta backen. Uppe på 136:an tar vi höger och hojar fram till kvarnen på höger sida. Där tar vi ned till höger och har då sammanhängande cykelled fram till mitten av Ventlinge, strax efter kyrkan. Där måste vi tyvärr upp på 136:an igen och cykla några hundra meter på den tills leden tar vid igen på höger sida.
Den som inte har alltför känsliga däck kan ta av höger ännu tidigare än kvarnen. Nedfarten är inte utmärkt och mycket brant. Cykla ned efter ”ett gult hus”, fortsätt ungefär 20 meter, ta sen tvärt vänster på leden. Cykla inte rakt fram – då hamnar du småningom i en mur, se bilder nedan.
Mellan Degerhamn och Grönhögen saknas leden nu bara på två korta stumpar nedanför och i Albrunna och på runt 200 meter genom Ventlinge. Det tål att upprepas: Det tar sig.
Slutligen ska nämnas att det finns en ännu tidigare väg att komma ned på cykelleden från Albrunna – om man kommer norrifrån. Den går också ned vid ett gult hus. Mer om denna i kommande inlägg…
Om vi cyklar söderut på 136:an kan vi ta höger här ned på cykelleden. Fortsättningen blir helt ”136-lös” fram till kyrkan i Ventlinge.
Nedfarten i närbild.
Här har vi cyklat ned vid kvarnen i Albrunna och ser fortsättningen fram mot tryffelodlingen. Vi bligar alltså söderut.
Vi ser norrut från cykelleden nedanför kvarnen. Längst bort till vänster i bild ser du ett gult hus. Även där kan du cykla upp/ned från 136:an.
Vid ”det gula huset”. Observera den gula skylten som vill få dig att cykla till vänster. Åt höger går vägen upp mot 136:an. Åt vänster går leden ned mot Kalmarsund. Men du kommer bara några hundra meter… Orsaken får du under nästa foto.
Projektet Fyr till fyrs ledning har noll känsla för information. Du uppmanas här att ta vänster på leden. Grattis! Du hamnar då i en stenmur utan info om fortsättningen. Blir inte informationen bättre på leden kommer många cyklister att ”skriva ned hela projektet på sociala medier”. Jag har hört flera historier om ”raseriutbrott” bland vilsekomna, skyltlurade hojare under sommaren…
Nedfarten vid ”gula huset” sedd uppifrån 136:an. Ska du söderut tar du alltså genast vänster här. Den inbjudande nedförslutan mot havet leder dig efter en högerkurva in i muren. Pilen uppmuntrar alltså till ”murkontakt av tredje graden”. Det ska bli intressant att se hur länge den får peka 180 grader fel. I andra änden av leden genom Albrunna visade en liknande skylt fel hela cykelsäsongen, se detta inlägg. Skulle en vägskylt för biltrafik visa 180 grader fel under hela turistsäsongen skulle den garanterat bli förstasidesstoff i varenda lokaltidning med nyhetsnäsa.
Ända sen i våras har det sett ut som på bilden. Du kommer norrifrån, cyklar ned mot Ottenby, alltså rakt fram i bild. Du cyklar på cykelleden, kyrkan i Ventlinge ligger till vänster utanför bild. Du är turist och har aldrig varit här tidigare. Du vet ingenting om cykelledernas sträckning. Du vet inte exakt var du är, vilket är vanligt när man lustcyklar som turist.
Nå, vad får du för uppfattning i denna märkliga korsning? Vart tar cykelleden vägen? Eller slutar den här? Ska du ta vänster upp på landsvägen eller trampar du rakt fram på den grovgrusade snutten och kanske riskerar en punka? Eller ska du vika ned till höger mot okänt mål? Vart leder alla dessa möjligheter? Och var finns eventuell fortsättning på det stolta projektet Fyr till fyr?
Ska Fyr till fyr-projektet uppskattas av turister måste ett nytänk in vad gäller informationen för cyklisterna. Så här får en led inte sluta i tomma intet när Öland dränks av förväntansfulla cyklister.
Hur fortsätter du här din cykeltur ned mot Ottenby? Tar du vänster upp på vägen? Styr du rakt fram i hopp om att småningom hitta någon information, eller tar du höger ned mot okända mål? Rätt svar är att leden tar slut här och att du måste ut på väg 136 till vänster för att fortsätta några hundra meter på den. Plötsligt finns då en fortsättning. Cyklar du rakt fram blir det likadant. Tar du höger kommer du ned till Kalmarsund. Där bryter du ihop och lovar dig själv att aldrig mer cykla på Öland…
Detta är en av mina få favoritbilder, tagen för sex år sedan. Du ser bonden Ingvald Petersson i sin solrosodling vid Norrgården i Ventlinge. En bra bild kräver ibland mycket jobb. Här använder jag ett höghöjdsstativ med kameran 7 meter ovan marken. Jag ville få bevattningsstrålen uppe till höger i bild att peka åt höger, dels för att matcha Ingvalds ”titta-åt-höger-pose”, dels för att få den synlig framför den mörka skogen. Dessutom fick Ingvald irra lite hit och dit på mina order men rätt som det var stämde allt, och det sade klick. I vanliga fall vill jag inte ha en person i absoluta bildmitten, men här är ett undantag. Ingvald är så liten att han måste placeras så synligt som möjligt för att man överhuvudtaget ska upptäcka honom. Han fick alltså ståta i mitten. 1996 gjorde Ingvald med fru Margaretha ett ovanligt lappkast. De lade om gårdens produktion från mjölkkor till grönsaker – och det gick bra.
– Det blir en löktavla även i år. Det berättar Ingvald Petersson, bonde i Ventlige, för kulturorganets utsände. Den ska vara klar till Skördefesten. I väntan på den kan du redan nu förirra dig in i majslabyrinten. Du finner den uppe vid väderkvarnen i Ventlinge.
Entrén till majslabyrinten. Den ligger vägg i vägg med Ventlinge Konsthall, en av Ölands minsta.
En tjuga för att bli barn på nytt! På köpet får du se överraskande konst.
Inloppet till årets majslabyrint. Mer än så här vill vi inte avslöja av innehållet…
Trots torkan växer majsen ganska bra i Ventlinge. Det kan nog bli en majslabyrint även i år. Denna bild är tagen 28 juni i år. Här kan du se den invigas 2012.
Bild från 28 juli 2012 den dag labyrinten invigdes. Som synes hade majsen hunnit växa till sig mer än manshög. Bara en dryg månad tidigare såg fältet ganska bedrövligt ut.
Majslabyrinten för exakt sex år sedan. Hur mycket den har vuxit till sig i år får du se i kommande inlägg…
Svart, varm, mjuk, sköncyklad. Sån är den nu, den nyasfalterade bygatan genom Ventlinge där cykelleden Fyr till fyr ångar vidare ned mot Ottenby…
Samma led sedd ”nedanför” väg 136, alltså väster om den. Ventlinge kyrka till höger.
Kulturorganet har åter provcyklat Fyr till fyr-leden mellan Albrunna och Ventlinge. När sträckningen är definitivt klubbad inväntar vi den underbara doften från asfaltmaskinerna…
Fotona nedan är gjorda i PhotoShops användbara kommando Skript/bildbearbetare. I det låter du PhotoShop jobba medan du själv gör nåt annat. Du kan göra hur många och hur avancerade makron som helst, exempelvis formatändringar, vitbalans, exponering, kantlinjer, skärpa. Du visar sen PhotoShop vilken mapp som ska jobbas igenom – och går ut och sätter dig i vårsolen. Det är skönt när andra arbetar åt en. Bilderna här är mycket enkelt ”förberedda” i Bridge.
Sträckningen börjar klarna. Alvarsamt2 följer åter cykelledsplanerna. Ett nytt lager grus är lagt på stora delar av leden mellan Albrunna och Ventlinge. Här kommer den uppifrån Kristineberg ned mot Ventlinge – och kameran. Alvarsamt2 till och med cyklade här – om än med visst besvär.
Vi rullar ned mot Ventlinge i en lång, behaglig nedförsluta.
Framme vid löktavlans plats vid Norrgården ska leden inte – som på bilden – gå ut på 136:an igen, utan fortsätta rakt fram ungefär där cykeln står.
Dessa träd tas ned. Där de står ska leden gå. Det blir nätt om utrymme, men enligt projektledare Christer Petersson ska det räcka.
Även dessa träd måste bort för att bereda utrymme för leden. Nu börjar vi närma oss vägen ned till höger som blir ledens fortsättning…
Här är den, den lilla bygatan som ska föra leden åt väster innan den åter svänger mot söder.
Bygatan går mellan gamla vackra byggnader. När alvarsamt2 cyklade här var luften varm. Det var dessutom vindstilla!
Samma gata sedd nedifrån. Här kommer alltså leden att gå ned mot kameran för att alldeles bakom kameran svänga mot söder, åt höger i bild.
När leden svängt söderut igen är det tänkt att den ska gå vidare på den gröna strängen ned mot Grönhögen. Väl framme vid vägen utmed norra delen av golfbanan är saken biff – Grönhögen är intaget!
Kulturorganet har under en tid placerat sin utsände Larsa Marsipin på redaktionens tjänstecykel, en 5-56-besprutad Fram från 1951. Ordern från chefredaktören Sune Flisa har varit kort: – Söderut!
Avsikten har varit att – om möjligt – utröna och belägga cykelledens hela sträckning från Södra Möckleby till Ottenby.
Gode Larsa fann den glasklar ända fram till Ventlinge. Men där snurrade kompassen till, där slutade alla spår. Flera hundra meter cykelled ”fattades” och Larsa drabbades av svår yrsel. Nedan försöker han dock förklara sina upplevelser – som stundtals gett upphov till vånda, i den cyklande branschen kallad ”hojångest”. Som redaktionschef är det därför min publicistiska plikt att be er kära läsare att blunda för eventuella geografiska absurditeter, emanerande ur Larsa Marsipins tillfälligt låga mentala status.
Nedan berättar Larsa Marsipin om sina omskakande rekognoseringar i allmänhetens tjänst. Var så god, Larsa. Ordet är ditt!
Tack chefen.
Jo, så här är det. Jag lade upp alla foton nedan för några dagar sen – då jag inte fattade ett enda milligram av hur leden ska fortsätta genom Ventlinge. Men så ringde den återinsatte projektledaren Christer Petersson – och läget ljusnade. Ja till och med ångesten släppte. Enligt Christer vet man hur man vill gå vidare. Sen är det en annan sak om det lyckas. Orsakerna till detta går jag inte in på just nu.
Så här vill man dra leden:
Ponera att du kommer rullande här från Kristinelund ned mot Norrgården…
Du närmar dig platsen för löktavlan… Leden ser här ut att gå ut på 136:an igen. Men icke! Enligt Christer Petersson ska man ta ner flera av de träd vi ser utmed vägens högra sida och får på så sätt plats för leden – vid sidan av vägen fram till en liten byväg som viker av ned till höger…
Den lilla byväg jag talar om går från vänster till höger i denna bild, alltså hitom den vita villan längst till vänster och ned till T-korsningen med den väg vi ser rakt fram. Enligt Christer Petersson är tanken/förhoppningen/planen att leden sedan tar 90 grader vänster för att fortsätta söderut – ut ur bilden där en gul grävmaskin skymtar… Smäll upp bilden stort så ser du!
Leden korsar senare denna tvättbrädesväg som går ned till havet utmed golfbanans norra sida… 
… och fortsätter som befintlig led mellan golfbanan och 136:an och ned mot hamnen i Grönhögen… Hänger du med?Enligt projektledare Christer Petersson har det däremot snurrat till ordentligt i den fortsatta sträckningen från Grönhögens hamn och vidare söderut. Tanken är att leden ska gå väster om den lilla gäddsjön på Parboängs gård, alltså mellan sjön och havet, se tidigare inlägg här. Den ska löpa vidare utmed stranden, gå till höger om murslutet, ta vänster upp mot och utmed den södra mursidan, ungefär tio meter från muren… Men icke! Här har flera myndigheter synpunkter – och såna kan dra ut på tiden – i åratal, i decennier, i århundraden, i årtusenden…
På det här näset mellan Östersjön till höger och gäddsjön till vänster vill man dra cykelleden fram till muren som skymtar överst. Som synes går inte muren ända ned till vattnet. I gluggen mellan mur och hav kunde cykelvägen smita förbi, menar Christer Petersson. Men det menar inte vissa andra…
Samma vy som ovan men under högsommar. Tänk dig att glida fram på hojen här i +25 med en och annan sångsugen lärka ovanför sig …Men Christer Petersson lurar man inte i första taget, han har andra lösningar. En är att dra leden utmed murens norra sida – för att sen slinka in genom det befintliga murhålet för väg 136. Men se där lägger sig Trafikverket i, och den som läst båda alvarsamtbloggarna känner redaktionens synnerligen kritiska inställning till de stora tänkarna som där sitter och fantiserar och tycker – och säger nej, nej, nej…
Glädjeämnen: Asfalteringsarbetena inleds om några veckor, även Alunbruksgatan genom Södra bruket kommer att bli svart och slät som ett salsgolv – och dofta gott…
Det får räcka för nu. Vi återkommer i ämnet. Till dess kan du här läsa några av våra Fyr-till-fyr-inlägg från 2012 och framåt.
