
Norrgårdens sittmöbler för både barn och vuxna

Efter år av väntan kan kulturorganet som det första media i världen bjuda sina läsare och tittare på en provtur genom ”blindtarmen i Ventlinge”.
Detta bihang är en några hundra meter lång del av cykelleden mellan Södra Möckleby och Grönhögen.
Blindtarmen ersätter den tidigare livsfarliga av- och påfarten till väg 136. I filmen nedan cyklar vi från norr mot söder…
Vill du cykla blindtarmen åt andra hållet går du till min blogg Cykla på Öland. Vill du komma direkt till inlägget klickar du här.
Efter att cykelbron i Södra Möckleby invigdes har det gått sex år innan man fått till den lilla snutten i Albrunna – av kulturorganet kallad Bonusvarvet – och den lika korta sträckan i Ventlinge. Ja, den i Ventlinge är ännu inte klar så osvuret är bäst. Men i går inledde man i alla fall jobbet och då togs dessa foton.
Cykelleden Fyr till fyr utvecklar sig till… Ja, just det: Till vad? Maken till långsamt arbetstempo har jag aldrig tidigare skådat i mitt liv. Projektet har snart masat sig fram i tio år på södra Öland, där inte många mil kan kallas äkta cykelled. Det torde bli ett svårslaget snigelrekord när allt är färdigt – om det nånsin blir det…
I går invigdes årets löktavla i Ventlinge. Kulturorganet var förstås där. Du ser filmen genom att klicka på den stora pilen mitt i bilden nedan.
En videointervju med ”lökmålaren” Theo Janson kan du se här.
Löktavlan i Ventlinge invigs lördagen 21 september 13:00.
* * *
Dät är inte lett att fata hur cykel leden Fyr till fyr ska gå genom Väntlinge på södra Ölan. Jag fata inte ett dugga. Jag blev yr i bolen när jag var där och gjorte deta repotasch.
För inte lång tid skulle ledden dras Bygatan ned å sen svenga venster. Men där vexer bara en jävla massa majskolvar nu.
Nä, jag tror draggningen blir som kullturårganet trode för lenge lenge lenge lenge lenge sen: nedför backen och ut i havet med sikte på bergkvara. Det tror jag iaf. Kolla nedan och se sjellv, för fan!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Ur led är leden, cykelleden Fyr till fyr
Den rister, stampar, kommer ingen vart
ser ut att bli det alla fruktar: halvmesyr!
– en led som kryper fram i snigelfart
Man drömmer först och frågar sen
kan vi här leden draga fram?
Så långa många år har gått allren
Nix led, men väl en fuller vattendamm.
I Albrunna och Ventlinge det strular
Man väntar, hoppas, tror och drömmer
Projektet självt sig söndersmular
på handlingskraft sig långsamt tömmer
Men vad gör det om tusen år?
Det kommer säkert tusen nya!
Det lönar ej att fälla bitter tår
att över gamle Fyr-till-fyren rya
Cyklister ser nu andra mål för turen
dom söker leder utan fel och brister
som inte plötsligt upphör ner´ vid muren
och fångar gästen ut i ledans klister
År vävs samman uti evighetens matta
Det fanns en dröm om bästa cykelleden
en dröm som ingen än kan riktigt fatta
att bästa leden finnes blott i drömska Eden
Precis när detta inslag var färdigt ringde projektledaren Christer Petersson. Mycket kortfattat berättade han följande:
Christer Petersson har humor. Han avslutade med orden: – Inom fyra år hoppas jag vara färdig med dej – och med leden. 😉
Christer blir då en smula unik. Han går nämligen då i pension – för andra gången!
I ett tidigare inlägg ifrågasatte vi om cykelleden genom Ventlinge kommer att dras som tidigare planerats. Ett harvat fält tyder på omtänk. Ibland får man intrycket att ledningsdragningen sköts med tärning.
Ett rykte nådde vår cyklande reporter, nämligen att leden kommer att gå rakt ned mot havet, ta vänster nere vid vattnet och gå upp till vänster igen längre bort. Vad ”längre bort” betyder återstår att se.
Hur som helst, blir dragningen den ovan skissade kommer du som cyklist att se ungefär det du ser i filmen nedan.
Det tar sig. Nu kan du cykla mellan Albrunna och Ventlinge på idel ädel cykelled. Du slipper alltså helt den livsfarliga 136:an.
Ska vi ta en provtur? Vi kan cykla söderut från ”tvättbrädan i Södra Möckleby” (numera asfalterad) genom Södra bruket och utmed sjön fram till vattnet nedanför Albrunna. Där tar vi inte den asfalterade leden vidare utan hojar rakt upp för den grovgrusade ganska branta backen. Uppe på 136:an tar vi höger och hojar fram till kvarnen på höger sida. Där tar vi ned till höger och har då sammanhängande cykelled fram till mitten av Ventlinge, strax efter kyrkan. Där måste vi tyvärr upp på 136:an igen och cykla några hundra meter på den tills leden tar vid igen på höger sida.
Den som inte har alltför känsliga däck kan ta av höger ännu tidigare än kvarnen. Nedfarten är inte utmärkt och mycket brant. Cykla ned efter ”ett gult hus”, fortsätt ungefär 20 meter, ta sen tvärt vänster på leden. Cykla inte rakt fram – då hamnar du småningom i en mur, se bilder nedan.
Mellan Degerhamn och Grönhögen saknas leden nu bara på två korta stumpar nedanför och i Albrunna och på runt 200 meter genom Ventlinge. Det tål att upprepas: Det tar sig.
Slutligen ska nämnas att det finns en ännu tidigare väg att komma ned på cykelleden från Albrunna – om man kommer norrifrån. Den går också ned vid ett gult hus. Mer om denna i kommande inlägg…
Ända sen i våras har det sett ut som på bilden. Du kommer norrifrån, cyklar ned mot Ottenby, alltså rakt fram i bild. Du cyklar på cykelleden, kyrkan i Ventlinge ligger till vänster utanför bild. Du är turist och har aldrig varit här tidigare. Du vet ingenting om cykelledernas sträckning. Du vet inte exakt var du är, vilket är vanligt när man lustcyklar som turist.
Nå, vad får du för uppfattning i denna märkliga korsning? Vart tar cykelleden vägen? Eller slutar den här? Ska du ta vänster upp på landsvägen eller trampar du rakt fram på den grovgrusade snutten och kanske riskerar en punka? Eller ska du vika ned till höger mot okänt mål? Vart leder alla dessa möjligheter? Och var finns eventuell fortsättning på det stolta projektet Fyr till fyr?
Ska Fyr till fyr-projektet uppskattas av turister måste ett nytänk in vad gäller informationen för cyklisterna. Så här får en led inte sluta i tomma intet när Öland dränks av förväntansfulla cyklister.
– Det blir en löktavla även i år. Det berättar Ingvald Petersson, bonde i Ventlige, för kulturorganets utsände. Den ska vara klar till Skördefesten. I väntan på den kan du redan nu förirra dig in i majslabyrinten. Du finner den uppe vid väderkvarnen i Ventlinge.
Kulturorganet har åter provcyklat Fyr till fyr-leden mellan Albrunna och Ventlinge. När sträckningen är definitivt klubbad inväntar vi den underbara doften från asfaltmaskinerna…
Fotona nedan är gjorda i PhotoShops användbara kommando Skript/bildbearbetare. I det låter du PhotoShop jobba medan du själv gör nåt annat. Du kan göra hur många och hur avancerade makron som helst, exempelvis formatändringar, vitbalans, exponering, kantlinjer, skärpa. Du visar sen PhotoShop vilken mapp som ska jobbas igenom – och går ut och sätter dig i vårsolen. Det är skönt när andra arbetar åt en. Bilderna här är mycket enkelt ”förberedda” i Bridge.
Kulturorganet har under en tid placerat sin utsände Larsa Marsipin på redaktionens tjänstecykel, en 5-56-besprutad Fram från 1951. Ordern från chefredaktören Sune Flisa har varit kort: – Söderut!
Avsikten har varit att – om möjligt – utröna och belägga cykelledens hela sträckning från Södra Möckleby till Ottenby.
Gode Larsa fann den glasklar ända fram till Ventlinge. Men där snurrade kompassen till, där slutade alla spår. Flera hundra meter cykelled ”fattades” och Larsa drabbades av svår yrsel. Nedan försöker han dock förklara sina upplevelser – som stundtals gett upphov till vånda, i den cyklande branschen kallad ”hojångest”. Som redaktionschef är det därför min publicistiska plikt att be er kära läsare att blunda för eventuella geografiska absurditeter, emanerande ur Larsa Marsipins tillfälligt låga mentala status.
Nedan berättar Larsa Marsipin om sina omskakande rekognoseringar i allmänhetens tjänst. Var så god, Larsa. Ordet är ditt!
Tack chefen.
Jo, så här är det. Jag lade upp alla foton nedan för några dagar sen – då jag inte fattade ett enda milligram av hur leden ska fortsätta genom Ventlinge. Men så ringde den återinsatte projektledaren Christer Petersson – och läget ljusnade. Ja till och med ångesten släppte. Enligt Christer vet man hur man vill gå vidare. Sen är det en annan sak om det lyckas. Orsakerna till detta går jag inte in på just nu.
Så här vill man dra leden:
Enligt projektledare Christer Petersson har det däremot snurrat till ordentligt i den fortsatta sträckningen från Grönhögens hamn och vidare söderut. Tanken är att leden ska gå väster om den lilla gäddsjön på Parboängs gård, alltså mellan sjön och havet, se tidigare inlägg här. Den ska löpa vidare utmed stranden, gå till höger om murslutet, ta vänster upp mot och utmed den södra mursidan, ungefär tio meter från muren… Men icke! Här har flera myndigheter synpunkter – och såna kan dra ut på tiden – i åratal, i decennier, i århundraden, i årtusenden…
Men Christer Petersson lurar man inte i första taget, han har andra lösningar. En är att dra leden utmed murens norra sida – för att sen slinka in genom det befintliga murhålet för väg 136. Men se där lägger sig Trafikverket i, och den som läst båda alvarsamtbloggarna känner redaktionens synnerligen kritiska inställning till de stora tänkarna som där sitter och fantiserar och tycker – och säger nej, nej, nej…
Glädjeämnen: Asfalteringsarbetena inleds om några veckor, även Alunbruksgatan genom Södra bruket kommer att bli svart och slät som ett salsgolv – och dofta gott…
Det får räcka för nu. Vi återkommer i ämnet. Till dess kan du här läsa några av våra Fyr-till-fyr-inlägg från 2012 och framåt.