Etikettarkiv: Vickleby

En tanke värd att tänka vidare…

Bengt Nordlöw, Kalmar, skriver i en insändare:

Lägg Ölands historiska museum i Vickleby

Han avslutar sin insändare i Ölandsbladet:

_ _ _ Jag tror att de flesta ölänningar ser med oro på utvecklingen i Mörbylånga kommun söder om Färjestaden. Man kan hoppas att inte bara Mörbylånga köping utan även andra delar av kommunen skall kunna uppleva positiva effekter av en lokalisering i närheten av Vickleby.

Märkt ,

capellagården – en fridfull oas

Det finns få ställen som utstrålar sådan harmoni som Capellagården i Vickleby. Gården med sina charmiga byggnader är centrum, och i dess trädgårdar, snickerier och keramikverkstäder bubblar skaparlusten. Utbudet i salonger och planteringar blir en blandning av klassisk stilkänsla och ungdomlig leklust.

Nedan blandar vi textlösa bilder av hantverk med trädgård hej vilt, utan namn, utan titlar, utan information. Den enda avsikten är att försöka ge en ren helhetsbild av ett stycke öländsk kulturhistoria.

 

 


 

Märkt , ,

djungeln på södra öland

Nunnedalen söder om Vickleby är Ölands djungel. Märkliga träd, sånggalna fåglar, rara orkideer, bråddjup som ”Baggstupet” – som man måste ta sig uppför på alla fyra. Och vi är högt upp för att vara på Öland: 54 meter över havet.

Amazonas? Nej, Öland. Naturen är svårfotograferad; en solig dag som den vi var där är kontrasterna enorma. Ingen kamera orkar med dem. Räddningen heter ”en stor stark” och då tänker jag inte på öl utan på blixtaggregat modell större. Min lilla fickkameras ”glimtare” räckte inte långt. Men man måste alltid försöka. Längre inlägg kommer småningom…

 

 


 

Märkt ,

tulpanfrossa på capellagården

Sommar. Hundra grader varmt. Vindstilla. Träden har blivit gröna – bara sen i går. Landskapet förändras. Man känner knappt igen sig. Vi rullade iväg till Capellagården för att frossa – i tulpaner. Nedan talar form och färg utan ord…

 

 

 


 

Märkt , ,

äntligen sol

Jo då, solen fanns nånstans där bakom de till synes eviga gråmolnen. I dag lyste hon på sitt allra bästa humör och en kall natt satte genast fart på vintersporterna. Bilden är från Vickleby.

Märkt ,

okonstlat konsthantverk

I ett tidigare inlägg skrev jag att vi skulle uppmärksamma annat än blommor och trädgård på Capellagården, just med tanke på att gården/skolan är formad av en betydande estet, möbeldesignern Carl Malmsten.

Det blir tydligare ju längre man lever: Endast det enkla – men ändå genomtänkta – kan på sikt överleva, bli tidlöst, klassiskt. Det pråliga, perfekta och tillgjorda möter sotdöden. På Capellagården är allt enkelt utformat, vare sig det handlar om bänkar, vattenkanaler, dammar eller planteringar. Denna flärdfrihet ger utrymme för tanken.

* * *

PS. Framöver gör jag nästan alla bilder 2 000 pixlar breda i en bildbehandlingsmetod som gör att de inte ”krispar” vid annan visning än i 100 procent. Vill du se en bild större klickar du en gång i den. Ser du då ett litet förstoringsglas med ett + i kan du klicka en gång till och få upp bilden i 100 procent – utan irriterande ”krispningar” på grund av eventuell skärpning. På grund av tidsbrist låter jag numera PhotoShop göra bilderna automatiskt genom ett egenhändigt hoptotat skript.

Märkt , ,

vackra vickleby

Vi lämnar Capellagården men stannar kvar i Vickleby, Årets Ölandsby 2016. Vickleby inbjuder året om till stilla promenader utmed bygatan. Just nu verkar byn sova i en behaglig Törnrosasömn. Men skenet bedrar. Det händer mycket i byn under påsk, kolla här.

Sommar i Vickleby kan du uppleva här.
Här kan du se Vickleby i snö.

Häng med nu när vi släntrar iväg utmed bygatan!

Märkt , ,

färg, tack!

Den i mina ögon hemska påsken (det tog mig 50 år att helt frigöra mig från religionens hämsko, den religion som vår generation ympades med redan i folkskolan) ska kompas av tristväder och bara tre grader. Tre grader! Nä, det här går inte. Vi åkte till Vickleby och släntrade in på Capellagården. Där finns färg och värme. Det märks än i dag att skolan grundades av en stor estet, Carl Malmsten. Stället är än  i dag en formren tyst oas långt nedanför hårdtrafikerade väg 136. I dag brydde vi oss bara om det växande, färgen och dofterna. I kommande inlägg ska vi även uppmärksamma gårdens enkla arkitektoniska skönhet med stenmurar, terrasser, öppna ytor, vatten, sittmöbler och keramikugnar.

Vill du se Capellagården när våren gjort ännu större framsteg klickar du här och får upp ett inlägg från maj 2014.

Njut nu av denna ordlösa blomkavalkad och strunta i att det ska pinka i dagarna fem!

Märkt , ,