Det före detta ålderdomshemmet Olstorp i Södra Möckleby på södra Öland ligger helt isolerat, mer än en kilometer från landsvägen. Vägen dit känns evighetslång; man kan undra över valet av geografisk placering. Fruktade man att hundraåringar skulle kliva ut genom fönstren och försvinna?
I dag kan vi bara ana hur livet var här ute på platta alvaret när varken radio, teve eller datakommunikation gjorde vardagen intressantare och kontakterna flera. För länge sen fanns kanske inte ens telefon. Vad tänkte de gamla här där de satt utkastade och avskurna från det övriga samhällslivet? Vad gjorde de? Vad berättade man om? Hur fick man tiden att gå?
Vi skriver den 18 december. Det är drygt 8 grader varmt. Följ med kulturorganet när vi julcyklar till Össby på sydöstra Öland, där ringblommor och rosor blommar. Vid havet i Össby hör vi till och med fåglarna sjunga…
Vi börjar turen på vägen till Träby, över vägen mellan Torngård och Södra Möckleby till Gammalsby och vidare söderut mot Össby…
Nu jäklar ska vi cykla! Från Bjärby till Grönhögen. Där har du dagens hela cykeltur som tar en timme i strålande novemberväder. Vi inleder med sträckan Bjärby – Degerhamn, som är 9,2 kilometer lång. Denna sträcka är en del av cykelleden Ölandsleden. Och det är nu det blir intressant: Kan man kalla en cykelled för cykelled om den går på landsväg i nästan en mil?
Om svaret på den frågan är ja, ska man då kalla en cykelled där det kör bilar för landsväg? Såna sträckor finns nämligen mellan Solberga och Enetri!
Om sånt och annat tänker jag högt medan jag cyklar i videon längst ned i inlägget. Tänker på alla märkliga turer i cykelprojektet som först hette Fyr till fyr, senare Ölandsleden och nu – i min tappning – Fyr till Grönhögen.
Enligt tidigare kommunalrådet Kent Ingvarsson, (M) klubbades projektet 2006 eller 2008. Det är så länge sen att han inte minns säkert. Ingen annan minns nog heller. Allt är en dimma, ingen vet nåt, alla bara hoppas på att eländet nån gång ska ta slut. Men det gör det inte.
Nu har projektledaren gått hem och allt jobb är nedlagt och nån gång i en avlägsen framtid kommer nån att yrvaket ställa sig upp i Mörbylånga kommunfullmäktige och säga med förvirrad blick inför skräckslagna kollegor:
– Kamrater, inledde vi inte nåt spektakel för tusen år sen som vi kallade Fyr till fyr, nåt slags cykelled eller vad det nu var. Minns någon?
Samtliga i fullmäktige kommer då att skaka på huvet och se helt frånvarande ut, och en skulle vända sig till ordföranden och be honom leda ut den där galningen som yrar om nåt som inte finns och aldrig har funnits…
Ja, sån är tidens gång. Så nöter tidens tand på det som hänt och till slut minns ingen nånting. Gud ske lov! Prisad vare herren! Låtom oss bedja.
***
Projektet har alltså alltså drivits i minst tolv år och kostat över 100 miljoner kronor. Trots det har bara korta snuttar anlagts söder om Mörbylånga: en halv kilometer väster om Risinge, en mil mellan Degerhamn och Grönhögen och några kilometer cykelled mixade med traktorvägar mellan Enetri och Solberga.
Till fyren Långe Jan blir det ingen cykelled. Leden slutar i Grönhögen vad än politikerna säger om hur vansinnigt hårt de jobbar på en lösning. Därifrån cyklar man på landsväg till fyren och från fyren upp till Enetri på Ölands östra sida, nästan exakt 20 kilometer. Lägg till de 9 kilometer mellan Bjärby och Degerhamn som vi cyklar i dag och vi är uppe i 30 kilometer, 3 mil, cykelled på landsväg som är supertrafikerad sommartid. Men inte ens 3 mil räcker. Vi talar om 4 mil! Vi måste nämligen lägga till milen mellan Solberga och Skärlöv.
Fyra mils landsvägscykling bara söder om Mörbylånga! Vad sägs om det? Och denna landsväg ska nu klassas som ”Nationell cykelled”! Det storslagna fiaskot är ett faktum.
Trots det håller politikerna masken och säger att man jobbar stenhårt för en lösning. Lösning på vad? På att glömma, på att ångra att man nånsin klubbade projektet?
Se filmen nedan och njut av det sköna vädret och det vackra landskapet. Glöm allt vad cykeledprojekt heter och tänk på alla de sköna cykelturer du kommer att göra på Bornholm, i Skåne och kanske till och med i Nederländerna, Frankrike och Spanien småningom…
Chefer läxar upp politiker
”Ni ser inte kommundirektörens storhet”. Det är andemeningen i det långa mejl som en hög chef har skickat till den moderata fullmäktigegruppen i Mörbylånga kommun. Mejlet är undertecknat av kommunens samtliga förvaltningschefer.
Klandret riktas främst mot moderaten Kent Ingvarsson, andre vice ordförande i fullmäktige, sedan han i Ölandsbladet berättat om sin syn på anställdas samarbetssvårigheter med kommundirektören Ann Willsund, som i dagarna söker en biträdande kommundirektör till sin hjälp.
– Det här är fullständigt horribelt. Här klagar en hög tjänsteman på hur folkvalda politiker försöker analysera hur kommundirektören har skött sina personalvårdande uppgifter, säger Kent Ingvarsson till kulturorganet.
Hör honom i videon nedan.
I ett tillägg till intervjun berättar Kent Ingvarsson att han har känt till nämnda samarbetsproblem i två år.
– Drabbade vände sej till mej för att få hjälp. Jag kunde bara råda dom att kontakta sina fackföreningar, men det vågade dom inte.
Inom kort kan du följa med ut och cykla på Sagostigen. Ingen vet var den ligger, ingen känner dess magiska kraft. Men kulturorganet har hittat nyckel till den fantastiska sagomaskinen, som berättar de hemskaste sagor om en kommun som ingen vet namnet på…
Första sagan – av 999 inspelade – provkördes förra veckan i USA, Danmark, Indien och Nederländerna. Alla dessa länder förbjöd genast en fortsättning. ”Såna hemska kommuner finns inte”! menade man.
Men det gör det… Vilket sagorna kommer att visa. Se teasern ovan och överväg tillsammans med familjen om du ska sätta din mentala hälsa på spel – eller inte…
I denna film ifrågasätter Staffan myndigheters bevarandelusta in absurdum. Till fyren Långe Jan ringlar varje år 150 mil bilar fram och tillbaka på en väg som bara är drygt fyra meter bred. På den ska bilar, husbilar, bussar, långtradare, cyklister, vandrare med barnvagnar samsas med lösgående kor, tjurar, får och hjortar.
Hur kan någon myndighet tillåta att ge blanka fan i alla normala trafiksäkerhetsaspekter – just här? Och varför är man så istadig i sin inställning att ingenting får förbättras? Hur kan man ständigt påstå att allt ska vara som förr?
Och vad betyder ”förr”? frågar sig Staffan – naturligtvis på cykeln på den aktuella vägen…
Under allhelgonadagen besökte kulturorganet inte mindre än fyra kyrkor på södra Öland…
Klicka i pilen mitt i bilden för att starta videon.
Vill du se flera filmer kan du gå till min YouTubekanal och välja bland mina andra 278 filmer.
Det var svårt att hitta hem under dagens cykeltur på östra Öland…
Ormar har en akilleshäl. De gillar värme. Nu när det börjar bli svalare ser många ormar cykelleder och landsvägar som värmestugor. Den svarta asfalten drar åt sig extraplusgrader från solen. På bara några dagar har jag vänligt men bestämt fått lotsa två små huggormar från dödens väg mot säkrare marker.
Denna orm låg mitt på cykelleden. Jag såg inte att det var en orm förrän jag passerade en decimeter ifrån den. Den låg kvar, orörlig. Jag vände och visade var skåpet ska stå och vart färden ska gå.
Han biter av ryggraden…
Det är den röda tråden i detta fruktansvärda drama i Grönhögens hamn…
I premiärnumret av kulturorganets satiriska nyhetsprogram Udd-Nytt får du en uppfriskande insikt i det omskakande livet på södra Öland, alternativt en omskakande insikt i det uppfriskande livet på södra Öland.
Här flödar champagnen när muddringsbeslutet för Grönhögens hamn firas i den lilla golfbyn med Sveriges största friluftsmuséum, Ytongfabriken.
Här träffar du Mörbylångas yttersta politiska elit på lyxkrog i konkurrentkommunen Borgholm med bland andra Victoria, den lilla bernadottern som nyligen fyllde 43 och firades mer än pappa Tjabo, trots att han är både knug och statschef i det hemska grannlandet Sverige.
Ärkebiskopen Antje Jackelén får oväntat brev från Sune Flisa, och med stort allvar rapporterar vi om truten Torstens hemska öde.
Nu spelas på nyanlagda beachvolleyplanen i Grönhögen. Spelglädjen är här viktigare än vinstjakten. När vi kommer in i matchen står det 6-0 till något av lagen…
I sin bok Rädda Sydöland! använder Claes Elinder Mörbylånga kommuns egen statistik för att visa att hela Sydölands bofasta befolkning är borta om bara 20 år.
Många bofasta – och sannolikt lejonparten av turisterna – tycker att allt är bra som det är. Varför ska vi jobba för en utveckling? Varför måste vi kräva så mycket av våra politiker?
Mycket lite har hänt under de senaste 50 åren på södra ön. En stor del av befolkningen vill att den sengångarlunken ska fortsätta. Kulturorganet frågade därför Claes om han kan förstå dessa människors önskan…
Ytongfabriken i Grönhögen byggdes 1939. Det är 81 år sedan. Fabriken lades ned 1971. Det är 49 år sedan. Sedan dess har den spöklika byggnaden fått stå där i sin ensamhet och långsamt falla sönder, mest uppskattad av måsar och trutar som varje år häckar på det enorma taket.
De politiska buden om vad man ska göra med kåken har varit många. Men ingenting har hänt i praktiken. Kåken står där den står – och lamslår nödvändig utveckling. Nu är den instängslad. Av vem och varför vet vi inte.
Claes Elinder tar upp bromsklotsen Ytongfabriken i sin bok Rädda Sydöland! Claes menar att den industriella ruinen är en politisk skamfläck.
– Ytongfabriken har lagt en död-mans-hand över bygdens utveckling i ett halvt sekel. Denna långbänk slår alla rekord. Det är nåt grundläggande fel på det politiska systemet i Mörbylånga kommun, så här får det helt enkelt inte gå till. En granne till mej fick vänta 16 år på en avstyckning. Och här har handlingsförlamningen fått råda i ett halvt århundrade. Ett halvt århundrade!
Claes Elinder tog med kulturorganet på en promenad runt den instängslade bjässen vid hamnen i Grönhögen…
Den gamla Ytongfabriken i Grönhögen är numera instängslad. Ölands största och enda betydande kulturskatt är därmed stängd för livsmeningssökande människor! Skandalen är ett faktum. Du som inte tidigare har vandrat runt i den enorma museibyggnaden har missat en upplevelse av stort format, sannolikt den viktigaste i hela ditt arma liv.
”Men att sörja ger ingen glöd i bastun”, som man säger i Finland. I filmen nedan kan du titta in i delar av den märkliga kulturborgen, Ölands största friluftsmuséum, hånat av den borgerliga kulturfientliga Grönhögenmaffian, aldrig stöttat av den illitterata kommunledningen som inte ens kan skilja mellan ett falskt och ett äkta poem av Sune Flisa.
– Nu talar kulturbarbarerna om att riva den enda konstskatt Öland förfogar över, säger en upprörd Sune Flisa på telefon från Shimla, Indien.
Slå på högtalarna, starta filmen nedan och glid långsamt in i en kulturmiljö som aldrig kommer att återskapas…
Varför backar Sydöland – och har gjort så i 50 år? Vad måste göras för att Sydöland inte ska tappa ännu mer av sin bofasta befolkning? Varför händer ingenting?
Frågor som dessa försöker Claes Elinder hitta svar på i sin bok Rädda Sydöland! som ska delas ut gratis till sydölänningar och politiker i Mörbylånga kommun.
* * *
I ett mejl skriver Claes Elinder:
PK äger rum kl 10-11:30 onsdagen den 17 juni i Medborgarhuset i Grönhögen.
Claes Elinder i Grönhögen har tröttnat på kommunens vanskötsel av södra Öland. Därför har han skrivit en bok med den uppfordrande titeln Rädda Sydöland! Runt midsommar delar han ut den gratis till boende på södra Öland – och till politikerna i Mörbylånga kommun.
– Min förhoppning är att det äntligen ska hända nåt. Tillåts dagens utveckling fortsätta – med politikernas goda minne – rasar snart Sydöland ihop som ett korthus. Här nere i söder har vi alla förutsättningar för en strålande framtid men ingenting görs. Kommunen har inte gjort nåt på 50 år.
– Nu eller aldrig är det dags! säger Claes Elinder.
PS. Med anledning av bokens publicering hålls presskonferens i Medborgarhuset i Grönhögen på onsdag 17 juni. Klockslag är ännu inte bestämt.
Vi beger oss åter till Albrunna lund. Fåglarna har sjungit upp sig ordentligt nu…