Är det något uttryck kulturorganet ogillar är det begreppet vi måste dra åt samma håll – en skymf mot människans förmåga att tänka fritt. I dag är dessutom de flesta tankar och politiska budskap invävda i mediernas trendskapanden. Få människor som tycker och tänker utanför boxen släpps in i den debatt som borde finnas men inte finns. En nyanserad debatt blir allt mer en svart-vit ickedebatt; läger ställs mot läger. På mediaspråk kallas denna utveckling polarisering. Den har på senare tid kryddats med drag av religiös fanatism. Tycker du inte som de rättrogna hamnar du i helvetet.
Här har medierna ett stort ansvar. Det duger inte att ställa två läger mot varandra för att uppnå ”medial rättvisa”. Det krävs en passion för att söka sanningen. Det finns alltid påståenden som är sannare än andra, och det är mediernas förbannade plikt att söka dem, ju sannare desto bättre.
En som tänker fritt – och står för det – är forskaren Björn Gillberg. Se hans Youtubeinlägg om klimatkrisen, där han drar paralleller mellan dagens undergångsmaffia och dikten Den stora kometen av Nils Ferlin – till religiösa undertoner.
Min marknadsföringsidé Ölandskanalen börjar ta form. I den videopresenteras öländska företag och dess produkter. Till ett fast och synnerligen lågt pris gör jag två videor om företaget, en längre om cirka fyra minuter och en kortare, runt en minut. Dessa kan företagaren använda i sin marknadsföring på olika sociala medier.
Filmerna läggs dessutom snart ut på min egen Ölandskanalen på Youtube och på en blogg, även den naturligtvis döpt Ölandskanalen. Både Youtubekanalen och bloggen ska alltså enbart handla om de öländska företag som anlitat Ölandskanalen.
Tanken är att allmänheten där ska kunna söka, hitta och titta på videor om konstnärer, gallerier, hotell, krogar, handelsträdgårdar, blomsteraffärer, Ölandsguider, kaféer, hemslöjdare, författare, glasblåsare, ystare, bagare, bärkokare, fårpälsuppfödare, charkuterister, rörmokare, målare, plattläggare, snickare med flera. På lite sikt blir dessa sajter ”ett slags videouppslagsböcker om öländska företag”.
Förutom att videofilma kan det vara bra att veta att jag skriver alla slags texter, fotograferar, bildbehandlar, ljudredigerar, producerar broschyrer, trycksaker och böcker. Tack vare att jag gör allting själv kan jag pressa priserna utan att göra avkall på kvaliteten.
Målsättningen är att Ölandskanalen ska fungera fullt ut i god tid före Ölands Skördefest…
*****
Nu är det alltså premiär! Ölandskanalens första video handlar om Ölands Cykeluthyrning, som drivs av Gunnar Kvarnbäck. Slå på högtalarna och klicka på pilen i fotot nedan.
PS. Tack alla för uppmuntrande mejl. Det är tydligen inte bara jag som tror att Ölandskanalen fyller en lucka… ;)
Den nya beläggningen på väg 925 på Ölands sydöstra sida är en besvikelse. Som cyklist blir färden en ständig kamp mot känselbortfall i händerna och kramp i armarna. Risken är att hela 925 beläggs med samma vibrationsmassa, vilket skulle innebära att både cykelled och väg på sydöstra sidan blir tristcyklade tvättbrädor…
Det före detta ålderdomshemmet Olstorp i Södra Möckleby på södra Öland ligger helt isolerat, mer än en kilometer från landsvägen. Vägen dit känns evighetslång; man kan undra över valet av geografisk placering. Fruktade man att hundraåringar skulle kliva ut genom fönstren och försvinna?
I dag kan vi bara ana hur livet var här ute på platta alvaret när varken radio, teve eller datakommunikation gjorde vardagen intressantare och kontakterna flera. För länge sen fanns kanske inte ens telefon. Vad tänkte de gamla här där de satt utkastade och avskurna från det övriga samhällslivet? Vad gjorde de? Vad berättade man om? Hur fick man tiden att gå?
Det är 1,3 kilometer från väg 136 ut till det tidigare ålderdomshemmet i Olstorp.
Efter att ha sett filmen om Olstorp hörde Charlotte Willsäter av sig till kulturorganet. Hon mejlade två foton av hemmet tagna 1913, alltså för 108 år sen! Du ser dem nedan till Charlottes egen text.
Elvira och Gustaf Lundgren med sönerna Arthur och Helge. Familjen kom fr Åseda. Gustaf hade varit föreståndare på fattiggård i Alseda. Jag tror att de sökte ett bättre liv på Öland, och vet att de lyckades köpa gård på bygatan i Vickleby. Säkert strävsamma som folk var då. Jag undrar som du varför huset hamnade så långt ut från samhället. Har hört att det inte var så lätt för de gamla där, den tidens omsorg var väl inte alltid human.Elvira och Gustaf Lundgrens pojkar Arthur och Helge.
I dag blir det sommarvärme. Då passar denna video bra att titta på, gjord för några år sen då jag cyklade från Gärdslösa till Norra viken, där ingenting annat än fåglar hörs. Där har tiden stannat. Där har livet tagit paus.
Ladda med pasta, fyll cykelväskan med kaffe, kexchoklad och bananer. Ställ datorskärmen framför motionscykeln och gör sällskap med kulturorganet på väg 925.
I dag hojar vi nästan en och en halv timme på Ölands sydöstra sida. Vi startar framför Eksgården i Gårdby, cyklar söderut och går i mål längst ute på norra piren i Gräsgårds hamn.
Vi har då lösgjort en miljard lyckliggörande endorfiner och kastat 2 000 kcal över bord.
Här startar vi och en och en halv timme senare går vi i mål i Gräsgårds hamn…
Skilda världar, sida vid sida. Den nästan tre kilometer långa raksträckan mellan Svibo och Eketorp är en monoton, färg- och händelselös mara för en cyklist som gillar fart och omväxling.
Men längs vägens sidor går diken, bara en meter breda och en halvmeter djupa. I dem finns ett helt annat liv, helt andra färger, helt andra ljud.
Leden är ett utmärkt sätt att byta sida på södra Öland, från väster till öster och vice versa. I slutet av filmen ser vi ruinerna av den banvaktarstuga där banförman Karl Ljungström med familj bodde. På tomten finns brunn, fruktträd och syrener fortfarande kvar.
All snö har ännu inte smält bort denna marsdag och det snöar lätt då vi viker av från väg 136 i Kastlösa…
I dag cykelled, i går järnväg. Ölands Järnvägar läser du mer om här.Det enda fruktträdet på familjen Ljungströms banvaktartomt står fortfarande kvar här ute på det platta och vindpinade alvaret.
Du vet väl att jag har en annan blogg med nästan bara cykelvideor. Den heter Cykla på Öland eller på ”webbiska” cyklapaoland.wordpress.com Du kommer enklast dit genom att klicka här.
Vi skriver den 18 december. Det är drygt 8 grader varmt. Följ med kulturorganet när vi julcyklar till Össby på sydöstra Öland, där ringblommor och rosor blommar. Vid havet i Össby hör vi till och med fåglarna sjunga…
Vi börjar turen på vägen till Träby, över vägen mellan Torngård och Södra Möckleby till Gammalsby och vidare söderut mot Össby…
Titta på södra Öland. Titta så korta snuttar cykelled vi fått för 100 miljoner kronor. Gröna streck är cykelled, röda är landsväg.
Nu jäklar ska vi cykla! Från Bjärby till Grönhögen. Där har du dagens hela cykeltur som tar en timme i strålande novemberväder. Vi inleder med sträckan Bjärby – Degerhamn, som är 9,2 kilometer lång. Denna sträcka är en del av cykelleden Ölandsleden. Och det är nu det blir intressant: Kan man kalla en cykelled för cykelled om den går på landsväg i nästan en mil?
Om svaret på den frågan är ja, ska man då kalla en cykelled där det kör bilar för landsväg? Såna sträckor finns nämligen mellan Solberga och Enetri!
Om sånt och annat tänker jag högt medan jag cyklar i videon längst ned i inlägget. Tänker på alla märkliga turer i cykelprojektet som först hette Fyr till fyr, senare Ölandsleden och nu – i min tappning – Fyr till Grönhögen.
Enligt tidigare kommunalrådet Kent Ingvarsson, (M) klubbades projektet 2006 eller 2008. Det är så länge sen att han inte minns säkert. Ingen annan minns nog heller. Allt är en dimma, ingen vet nåt, alla bara hoppas på att eländet nån gång ska ta slut. Men det gör det inte.
Nu har projektledaren gått hem och allt jobb är nedlagt och nån gång i en avlägsen framtid kommer nån att yrvaket ställa sig upp i Mörbylånga kommunfullmäktige och säga med förvirrad blick inför skräckslagna kollegor:
– Kamrater, inledde vi inte nåt spektakel för tusen år sen som vi kallade Fyr till fyr, nåt slags cykelled eller vad det nu var. Minns någon?
Samtliga i fullmäktige kommer då att skaka på huvet och se helt frånvarande ut, och en skulle vända sig till ordföranden och be honom leda ut den där galningen som yrar om nåt som inte finns och aldrig har funnits…
Ja, sån är tidens gång. Så nöter tidens tand på det som hänt och till slut minns ingen nånting. Gud ske lov! Prisad vare herren! Låtom oss bedja.
***
Projektet har alltså alltså drivits i minst tolv år och kostat över 100 miljoner kronor. Trots det har bara korta snuttar anlagts söder om Mörbylånga: en halv kilometer väster om Risinge, en mil mellan Degerhamn och Grönhögen och några kilometer cykelled mixade med traktorvägar mellan Enetri och Solberga.
Till fyren Långe Jan blir det ingen cykelled. Leden slutar i Grönhögen vad än politikerna säger om hur vansinnigt hårt de jobbar på en lösning. Därifrån cyklar man på landsväg till fyren och från fyren upp till Enetri på Ölands östra sida, nästan exakt 20 kilometer. Lägg till de 9 kilometer mellan Bjärby och Degerhamn som vi cyklar i dag och vi är uppe i 30 kilometer, 3 mil, cykelled på landsväg som är supertrafikerad sommartid. Men inte ens 3 mil räcker. Vi talar om 4 mil! Vi måste nämligen lägga till milen mellan Solberga och Skärlöv.
Fyra mils landsvägscykling bara söder om Mörbylånga! Vad sägs om det? Och denna landsväg ska nu klassas som ”Nationell cykelled”! Det storslagna fiaskot är ett faktum.
Vägen ned till fyren Långe Jan. Trafikverket tillåter inte en breddning. Det är till att sätta trafiksäkerheten främst. Nollvisionen, heter det spektakulära påfundet!
Trots det håller politikerna masken och säger att man jobbar stenhårt för en lösning. Lösning på vad? På att glömma, på att ångra att man nånsin klubbade projektet?
Se filmen nedan och njut av det sköna vädret och det vackra landskapet. Glöm allt vad cykeledprojekt heter och tänk på alla de sköna cykelturer du kommer att göra på Bornholm, i Skåne och kanske till och med i Nederländerna, Frankrike och Spanien småningom…
”Ni ser inte kommundirektörens storhet”. Det är andemeningen i det långa mejl som en hög chef har skickat till den moderata fullmäktigegruppen i Mörbylånga kommun. Mejlet är undertecknat av kommunens samtliga förvaltningschefer.
Klandret riktas främst mot moderaten Kent Ingvarsson, andre vice ordförande i fullmäktige, sedan han i Ölandsbladet berättat om sin syn på anställdas samarbetssvårigheter med kommundirektören Ann Willsund, som i dagarna söker en biträdande kommundirektör till sin hjälp.
– Det här är fullständigt horribelt. Här klagar en hög tjänsteman på hur folkvalda politiker försöker analysera hur kommundirektören har skött sina personalvårdande uppgifter, säger Kent Ingvarsson till kulturorganet.
Hör honom i videon nedan.
Tidigare kommunalrådet Kent Ingvarsson (M).
I ett tillägg till intervjun berättar Kent Ingvarsson att han har känt till nämnda samarbetsproblem i två år. – Drabbade vände sej till mej för att få hjälp. Jag kunde bara råda dom att kontakta sina fackföreningar, men det vågade dom inte.
Inom kort kan du följa med ut och cykla på Sagostigen. Ingen vet var den ligger, ingen känner dess magiska kraft. Men kulturorganet har hittat nyckel till den fantastiska sagomaskinen, som berättar de hemskaste sagor om en kommun som ingen vet namnet på…
Första sagan – av 999 inspelade – provkördes förra veckan i USA, Danmark, Indien och Nederländerna. Alla dessa länder förbjöd genast en fortsättning. ”Såna hemska kommuner finns inte”! menade man.
Men det gör det… Vilket sagorna kommer att visa. Se teasern ovan och överväg tillsammans med familjen om du ska sätta din mentala hälsa på spel – eller inte…
I denna film ifrågasätter Staffan myndigheters bevarandelusta in absurdum. Till fyren Långe Jan ringlar varje år 150 mil bilar fram och tillbaka på en väg som bara är drygt fyra meter bred. På den ska bilar, husbilar, bussar, långtradare, cyklister, vandrare med barnvagnar samsas med lösgående kor, tjurar, får och hjortar.
Hur kan någon myndighet tillåta att ge blanka fan i alla normala trafiksäkerhetsaspekter – just här? Och varför är man så istadig i sin inställning att ingenting får förbättras? Hur kan man ständigt påstå att allt ska vara som förr?
Och vad betyder ”förr”? frågar sig Staffan – naturligtvis på cykeln på den aktuella vägen…
Staffan blir inte heller klok på att cykelledsprojektet ”Fyr till fyr” inte kommer att gå ned till fyren, utan sluta fyra kilometer från fyren Långe Jan. – Det är seklets hittills största turistiska och cyklistiska skandal, säger han till den oberoende världspressen.
Den stora bassängen för lagring av muddringsmassor från Grönhögens hamn tätas nu med vit och svart väv. Ett läckande lager skulle kunna ställa till stor miljöpåverkan.
