om brev i tid med ont om tid

Vår medarbetare Gunnar Schabroll fyllde 60 häromdagen. Sune Flisa ärade honom med mejl och pappersbrev, eftersom både internet och postväsende i Shimla lämnar en del i övrigt att önska.

Gunnar visade mig mejlet och brevet och det slog mig vilken stor skillnad det är i ”upplevelsekänsla” av de olika meddelandeformerna.

Att mejla eller sms:a tar sannolikt en tusendel så mycket tid som att greppa pennan, skriva, lägga i kuvert, adressera, frankera – och posta. Paradoxalt nog är mejl ofta korta, ”döda”, opersonliga och ”märkligt repetitiva”.

Nedan ser du de två försändelserna från Sune. Vilken känns roligast och hjärtligast att få?

mejl_Sune

brev_Sune

Jag skriver allt fler pappersbrev, mest för att det är ett meditativt sätt att uttrycka sig på. Men jag gör det också som en personlig protest mot känslodöda mejl och sms. Det är nyttigt att använda lång tid till något så ”betydelselöst” som ett pappersbrev.

Just där ligger det viktiga. Ett pappersbrev blir aldrig betydelselöst. Det doftar, det har sina fel och brister och dess stil och layout berättar mycket om avsändarens dagsform och känslomässiga läge. Ett mejl eller ett sms saknar allt detta.

Sen en tid skriver jag bara med reservoarpenna. Det gör skrivandet ännu mer tidsödande. Jag kan inte sudda, inte skriva om och pennans konstruktion gör att jag inte får skriva för snabbt – då hinner inte bläckmatningen med. Att skriva pappersbrev med reservoarpenna har för mig blivit den optimala upplevelsen av eftertanke och lugn. Och intresset för just reservoarpennor lär vara stigande. Pendeln slår…

En dotter har ett stressigt jobb, tidskrävande ungar och ont om fritid. Trots det skickar hon mig de mest utsökta pappersbrev där brevpapperen – och till och med kuverten – är egentillverkade, formgivna, målade. Att få ett sånt brev är lycka. Det går inte att kasta. Det måste sparas.

Mejlet har sina givna fördelar. Det är snabbt. Det är gratis. Men det är opersonligt. Jag är övertygad om att framtida vindsröjare hellre hittar lådor med bevarade pappersbrev än lådor med utprintade mejl.

brev_framsidaEtt kuvert från min dotter.

brev_baksidaBaksidan av kuvertet.

 


 

Märkt , ,

10 tankar om “om brev i tid med ont om tid

  1. NIna Lekander skriver:

    Å så fint, heja och hurra!

    Gilla

  2. jernis skriver:

    Javisst är det magiskt, samma meddelande men ändå inte. Det går så gott som att ta på den varma vänskap och omsorg som altruisten Sune Flisa så finstämt förmedlar i pappersbrevet.

    Gilla

    • degerhamn2 skriver:

      Vännen Sune är känd för mycket, men kanske mest världsberömd för sitt sublima språkbruk. Vartenda ord tycks vägt på vältarerad guldvåg, skådat i lupp, korrigerat in i minsta molekyl…

      Gilla

  3. Tony skriver:

    Följer det med en översättning i brevet också? Förmågan att kunna tyda(läsa) skrivstil verkar vara på utdöende. Tragiskt sa Bill.

    Gilla

    • degerhamn2 skriver:

      Undertecknad kan läsa skrivstil. Och skriva den också. Det är synd att så få gör det i dag, eftersom en handstil är rena ”hjärnröntgenbilden”. Jag sysslade en del med grafologi för länge sen och det var bland det intressantaste jag gjort.

      Gilla

  4. Postis- Per skriver:

    Men vad roligt att just detta brev kom fram…..helt. Jätten Glufs-Glufs på postterminalen brukar tugga i sig liknande brev till kvällsmat. Snören ,knappar,lack, lappar m.m utanpå kuverten klarar ofta inte maskinsortering. Synd på nedlagd tid och arbete om det skulle förstöras innan det kom fram.

    Gilla

    • degerhamn2 skriver:

      Jag har kanske haft tur. Men jag fick faktiskt ett liknande brev i går – helt oskadat. PostNord har kanske bättrat sig? Dessvärre vill bolaget tydligen helt döda brevskrivandet i Danmark. Senast jag var där gick ett frimärke på runt 25 spänn.

      Gilla

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.