I morgon klockan 08:00 publiceras första ledtråden i tävlingen Vart är vi på väg? Förra omgången vanns av ingen. Denna omgång kan vinnas av dig! Du får bara svara en gång – med kommentar – under de tre tävlingsdagarna. Svaret ska bara innehålla namnet på den ort vi är på väg till. Ingenting annat. Det gäller alltså att vänta tillräckligt länge med svaret för att uppnå en någorlunda säkerhet. Men väntar du för länge kan nån annan snuva dig på mållinjen… 😉
alvarsamt2
– icke allvarligt om livet runt alvaret –
Månadsarkiv: juni 2017
en skylt att ta på allvar
Den korta men visa uppmaningen i Kalmarsundsparken borde mångfaldigas och sättas upp på flera ställen.
dagens ölandsbild 29 juni 2017
Fyrplatsen i går. Nån kilometer utanför fyren Långe Jan slörar en ketch västerut i den friska vinden.
bondbönan
Den härstammar från norra Afrika och sydvästra Asien. Den har odlats i Sverige sedan 1200-talet. Den växer snabbt, är stark och blommar tidigt. Den heter bondböna. Blommorna är svartvita. Om nån månad är dessutom bönorna både välsmakande och nyttiga. Bondbönan är också rena kvävefabriken. Lär dig mer om bondbönan i denna välgjorda och temposköna video.
på land och i vatten, extremt nära och på håll
Den är äntligen här nu, den lilla tuffingen. Man kan tappa den och dyka med den utan att den kraschar. Den tål också 100 kilos tryck. Den är min nya fickkamera. Den heter Olympus TG-5 och ligger precis på gränsen till hur stor en sån får vara – enligt mig. Men tack vare pannkaksobjektivet går smällan ned i en normal ficka.
Yttermåtten på en kamera är många gånger de viktigaste av alla fotografiska parametrar. Det finns en magisk gräns, olika för varje människor. Är kameran större än gränsen blir den liggande hemma. Är den under gränsvärdet tar man med den. Vilket alternativ som resulterar i foton kan vara värt att tänka över.
Tester och subjektiva omdömen kommer småningom, men redan nu vågar jag påstå att 4K-videorna blir fina för att vara tagna med smälla för 5 000 kronor.
Det är förvånansvärt många finesser Olympus har lyckats pressa in i detta lilla tåliga skal. Eller vad sägs om 25-100 millimeters zoomobjektiv, video i 4K, raw och enastående makroegenskaper. Den har även en del andra udda finesser som jag återkommer till. Den största – förutom 4K – är nog att den kan användas vid dykning ned till 15 meters djup – utan dyrt och avancerat undervattenshus.
TG-5 tål enligt Olympus att gå i backen från 2,1 meters höjd. Man undrar onekligen hur man kommit fram till denna exakta höjd, speciellt med tanke på att ett fall mot – exempelvis – ett stenhårt betonggolv säkert gör mycket större skada än ett fall mot en mjuk skogsstig.
75 år sedan…
I torsdags var det 75 år sedan Ada Gorthon sänktes av ryssarna utanför Bläsinge på östra Öland. Läs mer här.
världens smalaste landsväg?
Från 14 augusti stängs Alunbruksgatan genom Södra bruket av. Den ska grävas upp för att förbinda nya rör med redan nedgrävda rör under cykelvägen mellan bruket och Albrunna. Jobbet beräknas ta fyra veckor. Det berättar vanligtvis extremt tillförlitlig källa för Alvarsamt2.
Biltrafik till Södra bruket leds under den perioden till cykelleden från Albrunna. Denna blir då sannolikt världens smalaste landsväg för bilar, gående och cyklister med trafik i båda riktningarna.
Enligt samma källa ska kommunen fixa fyra temporära mötesplatser utmed cykelleden.
Hela Alunbruksgatan ska grävas upp från vattenverket fram till cykelleden. Jobbet beräknas ta fyra veckor.
Cykelleden mot Albrunna blir under perioden kanske världens smalaste landsväg. Vi cyklister får det alltså hett om öronen. Men var så säker, vi hojar på som om ingenting hänt!
södra öland – en färgkaramell
Först när man kommer upp en bra bit i luften ser man hur färgstint södra Öland är just nu. Vattnet ovanför de enorma kalkflaken vid Seby läge prålar i allt från vitt och gult till grönt, blått och lila. Till dessa kulörer tillkommer havets blåpensel och grödornas grönstick. Från backen är färgerna inte alls lika intensiva. Vid horisonten reser sig Segerstads fyr. Du kan titta in i den och vara med när pratglada radioamatörer gästade den i augusti 2012. Klicka här.
dagens ölandsbild 21 juni 2017
Vi tittar från Seby läge mot Gräsgårds fiskehamn vars pirar med små fiskestugor skjuter ut som ett finger i havet. Grundet till vänster i bild är Gammalsbyören vars södra spets ligger 700 meter från Gräsgårds hamn. Du med falkblick kan även se tornet på Gräsgårds kyrka sticka upp vid horisonten.
kvällsmjölkning
Ladugårdsförman Myrman kvällsmjölkar sin besättning om runt 3 000 djur. På bilden pysslar han om nummer 1533, Maja. Bakgrunden till inlägget hittar du här. Canon 5D med Sigma 150 millimeters makroglugg. Delförstoring. Blixt.
drömmen om h2O
I min djupa REM-sömn snackade alla vatten. I tidningarna borrade man ända ned till jordens mitt utan att hitta en droppe. I teve visade man en kran som bara väste som en packad huggorm då någon vred på den. I broschyrer fick man råd av vattenexperter, geologer och fysiker. Spar på vattnet! Låtsasduscha! Torrborsta tänderna. Drick inte vatten, klunka vin i stället! Ingen is till groggen! Men grogga hellre än drick vatten. Vatten är farligt. På Youtube undervisningsdrack Stefan Löfvén och Gustav Fridolin rom och cola – utan is. I en utdragen slutscen rann Östersjön ut i Atlanten och kvar blev bara en snustorr ökensänka med en död kamel i…
När jag vaknade var jag torr i halsen. Tänkte på att det regnade rätt ordentligt för några dagar sen – i flera dagar. Har inte det höjt nivåerna, fått upp mungiporna på Löfvén, Fridolin och alla experter?
Jag kastade mig i formel 1-kärran och åkte till bloggens bulls eye för allt vad vatten heter, Storbrobäcken i Skärlöv. Nu vet jag inte om jag vågar lägga mig i kväll…
Vi tittar upp mot källorna i väster. Flödet lika med noll. I de snart uttorkade pölarna badade bara sädesärlor, helt obekymrade om det prekära läget. Uppe i valvet under kustvägen tyckte jag mig se Stefan Löfvén och Gustav Fridolin sitta och dricka grogg – utan is. Men det kan ha varit en synvilla.
välskötta mjölkdjur
Två eftermiddagar har jag legat, suttit, krupit, ålat bland våra bondbönor och annan klorofyll för att kunna skildra ”Myrornas Arla”, alltså myrornas märkliga besättningar av svarta bladlöss. ”Mjölklössen” sköts på bästa sätt. De kontrolleras minst två gånger i minuten av ladugårdsförman Myrman och hans mannar. De flyttas ibland, kanske för att få ännu bättre produktionsförhållanden. Lössen producerar inte mjölk, utan sockerlösning. Man ser ibland en klar droppe bubbla ut ur lusens bak. Denna sockermix äts av myrorna. Som tack för delikatessen skyddar myrorna lössen mot fiender. En enda hona kan under en säsong bli mor till 3 000 000 kalvar, förlåt avkommor. Inte så illa pinkat av en liten lus!
Nedan en bild av endast löss. Men snart kommer även myrorna in i bilden…
temporär lösning när hettan slår till
Inte bara människor lider i värmen. När hettan slår till kan även datorer må sämre och till och med slockna när värmen i processor eller grafikkort blir för hög. En lösning för stunden är att sätta en liten USB-fläkt framför datorns luftintag. Värmen sjunker blixtsnabbt och datorn blir både friskare och snabbare.
det bidde ingen vinnare i vart är vi på väg
Historiens svåraste Vart är vi på väg? löstes av ingen. Tony svarade visserligen rätt i den extra spelomgången men hans svar kan inte godkännas, eftersom man bara får svara en enda gång under tävlingsomgången.
————————————————————————————————————-
Rätt svar var: Hönstorp
Frånort: Eriksöre
Målort: Hönstorp
Ledtrådar:
En mil till målet
NNO = nordnordost från Eriksöre
A (Airikr) och E = Erik
Erik ägde inte ett öre – Eriksöre
Landskapet = Norrbotten, mixat ur orterna Norrgärdet och Törnbotten strax norr om Hönstorp
pratkvarn = Laura (Gunnar Schabroll håller med om att det är en hårddragning av den gängse betydelsen ”vimsig kvinna”, ”våp”, ”höna”. Men i och med att han även skrev ”kacklar” anser han att ledtråden är hyfsat ok)
Fifty-Five Flowery är en hönsart + torp (byggnad på vischan)
Ny omgång runt 1 juli!
dagens ölandsbild 18 juni 2017
Äldre detalj vid sidan av väderkvarnen i Vitkärret Åstad.
vart är vi på väg? 0,5 poäng
Eftersom ännu ingen svarat rätt i tävlingen Vart är vi på väg? ges en sista chans för någon att kamma hem berömmelsen, priserna, gåvorna, uppvaktningarna, intervjuerna och den ljusa framtiden i landets alla kändistidningar. Rätt svar ger 0,5 poäng, men viktigast är naturligtvis den eviga äran.
Fifty-Five Flowery + byggnad förknippad med vischan.
det banalaste motivet
Solnedgångar hör till de allra vanligaste och tråkigaste fotografiska motiven. Gissningsvis tas flera miljarder foton av solnedgångar varje år, år ut och år in. De flesta är trista och konventionella.
Den översta bilden är en sån tristbild. Men det finns alltid nya grepp att pröva. I den undre bilden lägger jag all uppmärksamhet på de skira gräsvipporna som dansar i kvällsvinden – med solnedgången som bakgrund. Fotot fick en kalligrafisk enkelhet och skönhet som tilltalar mig.
vart är vi på väg? 1 poäng
Bilfärden går vidare utan missöden. Laurha har pratat oavbrutet, vilket har fått H C Andersen att skriva en liten dikt i hopp om att få henne tyst. Sigwahld Restorin har med nickningar stött projektet, eftersom han glömt sina hörselskydd på redaktionen och aldrig gått särskilt bra ihop med Laurha Porthin von Weshenstråhle.
– Läs dikten nu, ber Laurha och tindrar med ögonen. Åh, gud så spännande. En dikt! Jag tror H C kommer in i akademin efter det här.
Och H C Andersen läser med djup stämma:
från gods och guld och krona
vi åkte med pratsjuk Laura
till byn där dom kacklar unisona
där det råda en äggande aura
från Erik och guld och öre
vi åkte med tyst Restorin
till torp med en höna före
i redaktionens dollaregrin
– Oh, nu vet jag var vi är! Men det är inte Eksjö! jublar Laurha Porthin von Weshenstråhle och leker nonchalant med de tre pärlhalsband hon bär till den turkosa toppen. Men jag säger ingenting. Det får läsarna gissa. Å gud, så spännande!
vart är vi på väg? 2 poäng
– Det är märkligt hur den där Gunnar Schabroll hittar alla sina konstiga orter på Öland. På hela Öland. By the way… Hur skulle du vilja mystifiera frånorten, Sigwahld? frågar Laurha Porthin von Weshenstråhle och lägger huvudet på sned.
– Tja, svarar Sigwahld Restorin som suttit tyst en stund under den milslånga körningen. Den där A som H C Andersen pratade om var kanske så fattig att han inte ägde ett enda öre. Den mystifikationen ger väl en lagom disig bild? frågar Sigwahld och ser nöjd ut.
– Ja, så fiffigt krypterat, kvittrar Laurha Porthin von Weshenstråhle.
– Ja du Laurha, suckar Sigwahld Restorin… H C Andersen nämnde tidigare en pratkvarn i en av sina sagor… Du ska veta att den faktiskt kunde gå!
– Va konstigt! ropar Laurha. Jag fattar ingenting. En pratkvarn som kan gå! Stoppa pressarna. En sensation! Men strunt samma, vi har så mysigt här bak i bilen…
Och så sjunger Laurha Porthin von Weshenstråhle: ”Vi har det bra, vi här bak i bilen…”
När hon sjungit färdigt ställer hon en ny fråga till Sigwahld Restorin:
– Det där landskapet som ligger på Öland… Vilket är det? Säg det nu så ska du få en puss!
– Norrbotten. Men för att du ska hamna rätt krävs att du är intellektuellt flexibel och kan lägga det ena till det andra, ta lite där och lägga det till nåt annat… Men jag vill absolut inte ha nån puss. Inte av dig, Laurha! Aldrig i livet!
– Slipp då. Du är verkligen beige, mumlar Laurha mellan tänderna. Det här blir bara svårare och svårare för mej. Men så mycket är säkert, det är inte Göteborg. Och inte Paris. Från det ena till det andra: Vad sjutton hette den där A, egentligen?
– Han hette från början Airikr, säger H C Andersen medan han stirrar in i sin smartphone och ser så där lagom frånvarande ut. Men vad ni kacklar om oväsentligheter hela tiden! Kan vi inte va lite tysta en stund och njuta av bilfärden?
noshörning på södra Öland
Den heter noshornsbagge och blir upp till 43 millimeter lång. Den är den näst största skalbaggen i Sverige, bara ekoxen blir större. Framtoningen är majestätisk. Den är bepansrad som en stridsvagn och hanen har en respektingivande lans. Dock var detta exemplar synnerligen samarbetsvilligt. Han poserade alldeles stilla trots att Fujins objektiv nästan nuddade honom. När fotoserien var tagen sa han hej och tack och lommade iväg. Nä, nu ljög jag en aning. Han sa hej och och tack och gick sin väg. En noshörning lommar inte!
vart är vi på väg? 3 poäng
I dag sitter Sigwahld Restorin vid ratten. När han inte kör redaktionsbilen – en Cadillac, modell Eldorado Brougham från 1957 – skriver han om kriminalfall och misslyckade mediala satsningar, exempelvis Footbook. I baksätet tronar Laurha Porthin von Weshenstråhle. Hon är allmänreporter med inriktning på överklassfrågor. Vid sin sida har hon Hugwald Claes Andersen, kallad H C Andersen, sagoförfattare. H C skriver även om trolldom, italienska viner och kommunpolitik (han har bland annat skrivit den politiska sagan ”Kejsarens gamla kläder”, som under juni månad går som följetong i Dansk Fortælling Kanal. En kortare version av sagan publiceras inom kort på alvarsamt2).
Mellan frånorten och målbyn är det ganska precis tio kilometer, eller tio tusen meter som Laurha Porthin von Weshenstråhle hellre vill uttrycka saken.
– Och precis som friherre Egwald von Gubberkirschen gjorde här en gång åker vi åt NNO, säger Laurha och gapskrattar. Åt NNO! Har man hört på maken! Åt NNO!
– Du är allt en riktig pratkvarn du, kontrar H C Andersen. I en av mina sagor berättade jag just om en pratkvarn. Den figuren hjälpte mången att ta sej till målbyn. I den sagan figurerar också den stackars fattiglappen som förr stavade sitt förnamn med A men som i dag börjar med E. Trots dåliga odds och mycket elände kom han småningom fram till den lilla byn söder om ett svenskt landskap.
– Stackars A… Eller E, eller vad han nu heter… Det var förresten ett konstigt namn, AE. Men du pratar ju alltid tossigt, pladdrar Laurha Porthin von Weshenstråhle och fnittrar som en trettonåring. Hette han bara A? Och nåt svenskt landskap ligger väl för sjutton inte på Öland?
– Du skulle läsa flera sagor du, Laurha, säger H C Andersen. Då skulle du bli intellektuellt spänstigare och lära dej att mixa information på ett helt annat sätt än du kan i dag. Du lever så instängd i din lilla överklassbubbla med stela tankemönster. Och du vet inte mycket. Vad A hette mer ska jag berätta småningom. Och det ska du veta: Detta landskap ligger visst på Öland!
– Nu små barn är vi snart framme, skrattar Sigwahld Restorin. Va fint den går den här gamla kärran. Nu ska det bli gott med en kopp kaffe.
om du hör nåt i luften som surrar
är det nog bara insekter. Men om du i går hörde nåt som vrålade och tjöt och ven var det sannolikt ingående flygstridskrafter i BALTOPS. Dessa blir kanske lika högljudda i dag. Men i morgon är sista dan. Sen återstår bara surret.
i morgon klockan 08:00…
… publiceras första ledtråden i andra omgången av vår tävling Vart är vi på väg? Konstruktören Gunnar Schabroll säger till redaktionen att ”knäcker nån den här gåtan redan på 3-poängsnivå ger jag upp. Det vore övermänskligt och överjordiskt. Då slutar jag. Då får ni kalla in nån annan krypteringsexpert.”
Gunnar Schabroll vet vad han talar om. Han jobbade inom säpo under både första och andra världskriget och blev sedan korsordsredaktör på flera internationella tidningar, av vilka den mest kända torde vara ”den tyska huvudvärkens mediala centrum”, Das ewige Rätsel.
Redaktionen kan inte annat än hålla med Gunnar Schabroll i hans bedömning av 3-poängarens svårighetsgrad. Vid genomläsning av manuskriptet finner vi gåtan makalöst svår, ett tuppfjät från ”omöjlig” att knäcka. Vi konstaterar därför att lösningen kan vara vilken by, ort eller stad som helst mellan Algutsrum och Övra Västerstad.
Må bästa hjärna vinna!
Allan von Kompost
redaktionschef
PS. Det kan kanske vara bra att veta att Gunnar Schabroll använder Eniros karta när han sätter samman sina huvudvärkspulver. Du finner den här. Tänk på att vissa byar/orter bara ses i vissa förstoringar.
dagens ölandsbild 14 juni 2017
Träd i backen ned mot Strömmelns gård, Södra Möckleby.
en timjanodlares bekännelser
Alltid slirar man in på nåt konstigt här i livet. Ett av mina många intressen under senare år är timjan. Ja, du läser rätt. Men tro inte att det är så enkelt som det låter. Det finns 350 arter timjan och odlingen är ingen barnlek!
Det började med smaklökarna. De sa genast ja till timjan – och krävde mer. Timjan är som smör och grädde: Den förstärker goda smaker. Om krögaren och husmanskostens propagandist Tore Wretman levt i dag hade han hållit med mig. Han avslutade många av sina recept med de anspråkslösa orden ”_ _ _ å så lite timjan.”
Timjan är god. Den tål öländska snällvintrar. Den är vacker. Och den blommar tidigt under svala Ölandsvårar.
Vad du än gör och tänker här i livet bör du ha Tore Wretmans uppmaning ringande i öronen: Å så lite timjan!
Blommande timjan är en krydda även för ögat. Blommorna är små och lyser som snöstänk i spenaten.
Olika arter timjan. Färgerna varierar mellan ljusa och mörka gröna nyanser. Och utbudet är enormt, det finns 350 arter!
Nåt slags kryddtimjan till vänster. Den ljusa till höger är kryptimjan. Så timjan tidigt. Täck inte de pyttesmå fröna med jord, men se till att ytan ständigt hålls fuktig – det svåraste med timjanodling. Jorden bör vara mager och porös, gärna sandblandad. Övervattna inte! Vattna sällan men håll ytan fuktig med vattensprej. Kan du inte duscha så ofta ställer du krukan i en kort plastpåse som hålls öppen upptill. ”Uppkomlingarna” står och stampar i början, de växer långsamt men när plantorna börjar bli fem centimeter höga accelererar tillväxten.
Ett parti övervintrad kryddtimjan. Främre delen är skördad, men återväxten är snabb under våren. Under hösten är den lika med noll. Jag skördar allt: blad, stammar och blommor. Äldre oskördad timjan får träiga stammar som bör sorteras bort vid skörd. Återväxtens stammar blir dock mjuka och goda.
Delar av min timjanodling. Krukorna står här i direkt solljus, hettan är nog 40 grader och jorden i krukorna är i det närmaste snustorr. Men jordytorna håller jag fuktiga genom vattensprej många gånger per dag. Tillväxten är synnerligen långsam upp till ”puberteten”, men sen sätter saker och ting fart…
almsjukan knäcker almlunden i västerstad
Västerstads almlund dör. Det har vi berättat tidigare. För naturälskare är det plågsamt att se lunden år för år tappa kraft och grönska. Snart är den historia… Fotona nedan är tagna 2 juni 2017. Vill du veta lite mer om almsjukan kan du klicka här. Du kommer då till ett mycket välbesökt möte i Smedby i april 2016.
dags att dumpa systemkamerorna
Min lilla Fujifilm X30 imponerar allt mer. Den lyder blint. Aldrig en felexponering, aldrig en felfokusering bara mättade korrekta färger i en smått otrolig harmoni. Dubbla sökare, uttag för extern blixt. Lagom zoom. Metall i stället för plast i chassi och detaljer. Bra ljusstyrka. Vridbar display. Idiotenkla menyer. Makalös intervallfotografering och ganska bra video. Dessutom fina filmsimulerings- och gafflingsmöjligheter. Och det i en liten fickkamera för 5 000 kronor! Fujifilm X30 är min hittills bästa smälla i förhållande till priset. Det är snart dags att sälja de otympliga och svindyra systemkamerorna. Adjö Canon. Ajöss Sony. Good bye Nikon. Framtiden heter Fuji!
Alla blommor nedan är små, mindre än fem centimeter höga. Fotograferingsavstånd 1-3 centimeter. Naturligt ljus. Fri hand.
alvarsamt2 