Fototips

Kulturorganet fick en läsarfråga: Kan ni i några punkter säga vad som är viktigast att kunna/lära sig för att ta bra foton av människor?

Svar: Olika fotografer framhåller naturligtvis olika förmågor och kunskaper. Vi väljer fem:

1 Mod.

2 Gå nära. Det krävs mod för att gå nära. Ju närmare du kommer människan desto intressantare blir hon – även på bild. Fota hellre människor med vidvinkelobjektiv på nära håll än med teleobjektiv på längre.

3 Kamerakunskap. En kamera är inte ett verktyg, utan flera. Genom olika inställningar kan du skräddarsy dina foton. Du ska kunna ställa in din kamera utan att behöva tänka. Att bara använda din kamera i automatikläget lär dig ingenting och du går miste om många möjligheter.

4 Lär dig grunderna i bildlära och komposition.

5 Skapa djup, inte yta.

Eftersom vi redan tidigare hållit i en fotokurs kör vi inte ett varv till, men framgent kommer vi då och då att publicera nåt litet fototips – med demofoton.

Försök att skapa djup även i den alldagligaste bild. Här bland villor i Kungsgården låter jag den tunga muren vräka sig in i bilden likt en bulldozer. Ett djup uppstår. Att kontrollera skärpedjupet kan inte många i dag, vilket är synd. Bara genom att minska eller öka skärpedjupet kan du skapa helt olika versioner av samma motiv. Jag kan ingenting om smartphonekameror men misstänker att de har både liten sensor och vidvinkligt objektiv, vilket begränsar skärpedjupsanvändningen; det blir nästan omöjligt att lägga bakgrunden i oskärpa. Möjligheten att styra skärpedjupet bestäms av följande faktorer: sensorstorlek, objektivets brännvidd, fotograferingsavstånd, bländarinställning. Stor sensor ger större möjlighet till bakgrund i oskärpa, liksom längre brännvidd och kortare fotograferingsavstånd, liksom större bländare. Testa själv genom att ta en bild av ett objekt på 1 meters avstånd med bländare 4 och bländare 22. Bilderna blir mycket olika. Tar du sen bilden på bara 0,5 meters avstånd blir skillnaderna ännu större, bakgrundsoskärpan blir kraftigare.
Märkt ,

Ensilageplast

Den finns överallt i naturen. Tyvärr.
Märkt

I röret…

Få saker upprör mig så mycket som rovfisket utanför våra kuster. Främst drabbas sillen/strömmingen då stora båtar trålar upp allt liv som finns. Detta mals ned till ”fiskgröt” och blir kyckling- och laxfoder. Det handlar om enorma mängder marint liv och dammsugningen pågår åtta månader om året. Regeringen gör ingenting…

Hur detta marina ämne ska kunna bli inslag i bloggen har jag svårt att se i dag. Men ingenting lär ju vara omöjligt, enligt landsbygdsutvecklare med dåligt sinne för den så kallade sanningen.

Nedskräpningen tär också på mina mentala krafter då jag cyklar på södra Öland. Det hör till cyklandets baksida att se det man inte ser som bilist: plast- och glasflaskor, öl- och läskburkar, plast, omslags- och ensilageplast utmed vägarna, i mil efter mil. För en vecka sen låg allt naket, nu är det invuxet i gräs och annan gröda. Uppenbarligen öppnar vissa bara bilrutan och hivar ut vad fan som helst. Om just ensilageplastens helvete kommer snart liten film.

Ett mejl till redaktionen sätter fart på nästan avsomnade raden av fototips. Nu blir det ett och annat sånt igen. Ingenting är nytt under solen; allt går igen; pendeln slår…

Sympatiska men omöjliga mål

Peter Wolodarski, chefredaktör på DN, skrev för en tid sen ett ledarstick om journalistikens uppgift. Om jag minns andemeningen rätt sammanfaller den med min inställning.

Journalistens/mediernas plikt är att borra efter sanningen. Sanning är naturligtvis ett subjektivt begrepp, men ambitionen måste vara att söka den. Det duger inte att som journalist endast se till att båda/alla parter i en fråga får säga sitt – för att uppnå balans. Ambitionen måste vara att nå längre, komma närmare sanningen – även om den är subjektiv och aldrig låter sig helt fångas.

Styrs den svenska medievärlden av ett alltför stort fokus på balans? Kan man som journalist nöja sig med att så länge alla parter får säga sitt i teves debattsoffa är saken biff; då kan vi avföra ämnet – nästa! Är svaret ja blir jag orolig. Det finns ofta ett påstående som är sannare än ett annat, en siffra som är korrektare än andra, ett uttalande som är mer förljuget än andra.

Visst är sanningen omöjlig, men ambitionen att komma närmare den måste finnas.

Märkt , , ,

Robotjournalistik

Man tror knappt sina sinnesorgan. Du måste se Ölandsbladets intervju med farbror polis på platsen för valbärgningen i Mellby. Valen syns hela tiden medan polisen berättar att valen nu är uppe på land. Samma bländande journalistik stod SVT för då man i en långsam evighetssekvens fick se valen dras upp på land, decimeter för decimeter. Plötsligt kallades den lokala reportern in i dramat för att berätta om senaste nytt. Hon berättade då med andan i halsen att valen nu var uppe på land! Stora Journalistpriset väntar runt hörnet.

I Ölandsbladets polisintervju hörs knappt reportern och polisen pratar som en robot inhyrd från Nordkorea. Allvaret är totalt; det myndigheterna har beslutat är gudabenådat. Inslaget ger en nästan religiös känsla av perfekt myndighetsutövning. Detta är allvar. Så här ser välden och tillvaron ut! Valen ska till Danmark för att eldas upp, allt har gått bra; de sju till åtta poliserna har gjort ett strålande jobb. Vi är äntligen av med skiten!

Ölandsbladet kunde ha testat andra infallsvinklar än de Följa-John-medierna bedriver. Man kunde exempelvis ha skänkt några mikrofonsekunder för att fråga hur polisen ser på det faktum att man är med och sabbar södra Ölands största turistattraktion. Tidningen ger i stället vingar åt dem som anser att ”äntligen är vi av med detta oerhört störande objekt som intresserar hela landet, Norden, till och med världen.”

Vi på kulturorganet frågar oss varför. Vi har inga svar.

Allan von Kompost
redaktionschef

PS. Vår egen utsände reporter, Ingvar Charm-Knubbendorph, fick av polisen rådet att vända sig till polisens presstjänst för att få veta hur många farbror poliser som var inblandade i den stora hemliga – och kanske också livsfarliga? – operationen. Nu lyckades Ölandsbladet dra summan ur polismun, vilket vi gratulerar till.

Märkt , ,

Mörbylånga torskar på 311 000 000?

Hotet är ännu inte avvärjt. Salman Investments krav på denna nätta summa kvarstår. Kalmar tingsrätt säger nämligen nej till Mörbylånga kommuns yrkande att målet mot Salman ska läggas ned. Det skriver Barran i dag.

Salman Investments stämde kommunen 2019 för avtalsbrott, gällande framtida fastighetsbyggen i Mörbylånga hamn.

Torskar kommunen stiger kanske kommunalskatten som en raket mot nya djärva mål…

Fortsättning följer…

Märkt

Kåseri: Skapades verkligen kvinnan av Adams revben?

Måndagen den 17 maj sammanträder styrelsen för Torsås Betong AB för att bland annat ta del av redovisning samt fastställa resultat och balansräkning för 2020.

Om vi byter ut ordet styrelsen mot kyrkofullmäktige och Torsås Betong AB mot Torsås pastorat får vi inledningen på helsidesartikel i Barran 8 maj. Rubriken lyder: Pandemin har gett oss ökat självförtroende. Vi får veta att Svenska kyrkan i Torsås har anordnat trädgårdsträffar, gjort i ordning prästgårdsträdgården och att man söker ny präst. Prästbrist råder.

Man kan få uppfattningen att artikeln handlar om en Komvuxkurs i personlighetsutveckling, alternativt en syjunta för både kvinnor och män. Men ämnet är Svenska kyrkan, detta månghundraåriga religiösa storföretag som inte överlever genom genuin tro, utan genom att bland annat förvalta sina enorma egendomar. Den drivs som vilket annan storindustri som helst. Degen måste in, vinst är förutsättning för framtida existens. Och den är inte självskriven; medlemsantalet rasar konstant. 1972 hade man fler än 7,7 miljoner genom födseln automatiskt anslutna medlemmar, nu är man långt under 6 miljoner. Det är en föga djärv gissning att endast en mycket liten skärv av dessa verkligen delar Svenska kyrkans religiösa uppfattning.

Det är därför vi läser så utstuderat profana texter om kyrkan i dag. Förr var det dundrande budskap om gud, synd, Jesus, tron, dopet, skuld, skam, död. Det var också mycket snack om den helige anden, om jungfrufödsel och om hur kvinnan skapades av Adams revben. Men det tugget har väl i kvinnorörelsens tid taggats ned, liksom det om syndafloden, arken och Noak. I dag handlar det mest om fika med bullar, musikunderhållning och trivsel. Det var länge sen man hörde min ungdoms fasansfulla domedagsbeskrivningar från religionens mörka bakgårdar, många gånger befolkade av maktfullkomliga präster, måna om att bygga upp egna imperier.

Men visst poppar det fortfarande upp sakrala rester ur exalterade prästmunnar då och då. Senast 3 april i Barran skrev Thomas Hård af Segerstad, präst i Nybro: ”Kristus är uppstånden! Ja, han är sannerligen uppstånden. I kyrkor över hela världen ropas i dag detta ut – ja, åtminstone i kyrkor där det får firas gudstjänster – att han som var död, fastnaglad och avrättad på ett kors och därefter lagd i en grav, att han lever. Jesus lever. Han har besegrat döden och väckts till liv av Gud Fadern i himmelen.”

Kulturorganet har två gånger skrivit till Barometerns chefredaktör Anders Enström för att få hans syn på dylika fake news. Vi frågar om man får påstå vad som helst i en nyhetstidning av i dag. Tyvärr får vi inga svar, trots både svarsporto och smärre ”uppmuntringsbidrag” genom bifogad tjuga. Men vi förstår tystnaden. Kyrkan och gammelblaskorna har det kuckimaffens tillsammans. Kyrkan formligen öser in annonser och blir därigenom ett gudomligt stöd på en svikande marknad. Och som bekant sågar man inte av den gren man sitter på.

Det är en märklig värld vi lever i. Förr var Svenska kyrkan en religionens bastion med bombastiska och varnande budskap som ingen levande själ kunde förstå. I dag är den som vilken trivselklubb som helst, som bowlingklubben, skytteföreningen eller det lokala älgjaktslaget.

– Var så god. Ta en kaka till!

Märkt

Pang! Och sommaren var här

Sommar i Gräsgårds fiskehamn. Varmt och i det närmaste vindstilla.
Sommartokiga tulpaner i vår täppa. Ser ni hur de skriker: ”Skönt!”
Nästan knökfullt på ställplatsen i Grönhögen. Varmt och i det närmaste vindstilla.

Märkt

Igång igen!

Snart följer vi bland annat upp spektaklet kring knölvalen i Mellby – i Shimla News även kallat slakten av södra Ölands största publikdragare. Vi har ställt relevanta frågor till miljöchefen i Mörbylånga kommun. Dessvärre har han ännu inte svarat, trots kommunens detaljerade och vackert formulerade e-postpolicy, läsbar på kommunens hemsida.

I ett mejl frågar vi naturligtvis om kostnader för kommunen, förlåt skattebetalarna, destinationsort för valkalven och mottagarfirma i Danmark, transportkostnader och mycket mer. Mejlet är inte besvarat.

I ett tidigare mejl vill vi veta vilka experter som påstår något som miljöchefen påstod men som han sen inte visste varifrån han fått. Han sa: De marina ekosystemen i Östersjön inte är anpassade för att ta hand om en valkropp som andra marina system där valen är naturligt förekommande enligt uppgift från expertis på nedbrytning. Nåt klargörande svar om denna hypotes har inte heller trillat in på redaktionen. Vi funderar på att senare vända oss till ”juridiska möjligheter” för att få skjuts på ackjan. Det är ingen idé att leka u-båt när man har med kulturorganet att göra, något gode Sune Flisa piskat in i oss slavar med rotting, björkris och indisk bambu.

Arbetet med filmen om valbärgningen kommer att ta lite tid på grund av polisens mystiska agerande mot vår utsände reporter. Man var exempelvis ovillig att på plats uppge insatsstyrkans överdrivna storlek, vilket lägger ett löjets skimmer över hela det mediokra gammelmedieskådespelet, där aktörerna uppträdde som gravallvarliga militärer inför en avgörande vapeninsats mot den från havet anfallande ryssen.. Ska vi ta till Tjocka Bertha eller Patriotrobotar?

Trots att filmen är långt ifrån färdig är den redan såld på option till flertalet diktaturer. Vad vi förstår är syftet att sprida exempel på ”lokal totalitär maktberusning när den är som störst, bäst och vackrast”.

I vanlig ordning följer vi naturligtvis uppkomsten av friskt så väl som halvpissigt och helsjukt i vår lilla vrå av världen…

Allan von Kompost
redaktionschef

Märkt , , ,

Oönskad paus

Sjukdom har satt käppar i tryckpressarna en tid, och det redaktionella arbetet har gått minst sagt på kryckor. Men inom kort ska allt fungera igen.

Märkt

Cykeln erövrar världen – och borgarna

Sandby borg blir kanske det intressantaste besöket i borgsafarin.

*****

Man kan cykla för att komma till ett mål. Eller för att det är skönt. Eller för att förbättra konditionen. Eller för att man vill tävla. Och aldrig tidigare har det konstruerats så många slags cyklar som i dag. Det finns allt mellan extrema racermodeller till skogsbågar med feta däck. Cykeln används till så mycket mer i dag än för bara nåt decennium sedan. Senaste nytt på cykelfronten är borgsafari.

Arkeologen Ludvig Papmehl Dufay introducerar tillsammans med Kalmar läns muséum en tolv mil lång tredagarstur med två övernattningar. Fokus läggs på gamla borgar på södra Öland. Det blir en tur i juni och en i augusti med max tio deltagare med start i Mörbylånga. Det skriver Barometern.

Det blir stopp vid Gettlinge gravfält, Bårby borg, Sandby borg, Eketorps borg, Gråborg, järnåldersgården i Gamla Skogsby och Seby runsten och gravfält. Men safarin ska även ge tillfälle till många spontana stopp, säger arkeologen och hojaren Ludvig Papmehl Dufay.

Eketorps borg ingår också i safarin.
Märkt , ,

Då var det 7 maj 2014

Vi går mot klimatkatastrof. Vi kommer att stekas levande. Nordafrika får snart upp mot 60 grader hett. Tiotals miljoner klimatflyktingar kommer att sätta kurs mot norra Europa. Haven kommer att stiga och Öland dränkas.

Men av dessa symptom märker jag ingenting. Havsnivån är lika i dag som i går och i morse var hettan + 3. I natt hotas vi med minusgrader. Dagstemperaturtopparna har under månader legat spikade på under tio grader och det har blåst och stormat värre dag efter dag, månad efter månad. Mina cykelturer har krävt långa listor av svordomar, skoteroverall, handskar, mössa, underställ av ylle och värmande sittlapp.

Jag konstaterar: Den befarade värmeökningen gäller hela världen – utom Öland.

För att åtminstone få en liten känsla av vårvärme plockar jag fram en bild som i dag är precis sju år gammal. Motivet är min fru i den våldsamt blommande Stadsparken i Kalmar.

På den syns tydligt att det var bättre förr.

Märkt ,

Berövad sin kraft

Vinglös väderkvarn i Segerstad.
Märkt ,

Folkliga protester mot valbränningen

För helvete, tag bort valen. Den kan explodera och den drar tusen och åter tusen besökare till vår kommun! Mörbylånga kommuns största publikdragare i modern tid ligger här klar för transport till bränning i Danmark.

*****

Som våra läsare säkert märkt har kulturorganet från början varit motståndare till att dra upp knölvalen i Mellby för att bränna den – i Danmark! Vi menar att naturen ska sköta naturen. Helt naturliga händelser – exempelvis att djur dör – ska inte skötas av kommunen och myndigheter i tramsigt samarbete, skildrat av omdömeslösa gammelmedier i symbios med varandra. Nu skriver Barometern att även andra fördömer aktionen. Många är upprörda; skelettet kunde ha blivit en magnifik attraktion!

Kulturorganet menar att Mörbylånga kommun eldade upp sin största potentiella turistattraktion i modern tid, till och med överlägsen Långe Jan. Vad denna enorma ”bärgning under stor explosionsrisk” har kostat ska bli intressant att senare få veta. Antalet poliser dagen för valbärgning var så stort att man kunde misstänka ”samordnat uppdrag mot akut terrorhot”. Vår utsände intervjuade polis som på frågan ”Hur många poliser är ni här?” svarade:

– Det får du vända dej till polisens presstjänst för att få svar på.

Hemligt så det förslår när samhällets resurser plötsligt synes oändliga: Polisen, räddningstjänsten, kommunföreträdare, Länsstyrelsen slog sina krafter ihop i en skrattretande antiexplosionsinsats av sällan skådat format. Ta bort valen, för fan! Den lockar ju tusen och åter tusen besökare till vår bortglömda glesbygdskommun utan attraktioner!

Kulturorganet såg en kvarts direktsändning i SVT. Under hela denna klistersega kvart drogs valen upp på land, decimeter för decimeter. Det var slowtelevision i kubik. När så nyhetsankaret i Stockholm ville få extra sprutt i sändningen lämnade hon över till SVT:s lokala förmåga som uppfylld av stundens allvar berättade:

– Ja, senaste nytt är att valen nu är uppe på land!

*****

Vår tes ”om Mörbylånga kommun kan hitta en onödig utgift så slår man till” stämmer ofta. Dessutom försöker man underbygga tokerierna med ”insamlande av fakta för att maximalt fördyra sina insatser”. I den pinsamt amatörmässiga SVT-direktsändningen av valbärgningen sa exempelvis kommunens miljöchef Staffan Åsén (enligt mejl till kulturredaktionen) att ”De marina ekosystemen i Östersjön inte är anpassade för att ta hand om en valkropp som andra marina system där valen är naturligt förekommande enligt uppgift från expertis på nedbrytning.”

Eftersom kulturorganet inte tror på dessa uppgifter har vi i flera mejl bett miljöchefen om namn på denna expertis. I mejl svarar nu Staffan Åsén: Jag ska söka den informationen och återkommer till dig så snart jag kan, just nu lite upptagen med många frågor i efterarbetet med detta uppdrag..

Miljöchefen vet alltså inte varifrån han har fått den iögonenfallande informationen, den som passade så fint in i ansträngningarna med att försvara en bärgning och en bränning. Vi vill bränna upp valskrället; inga andra alternativ är tänkbara!

Tolkar vi miljöchefens mejl rätt är det gigantiska uppdraget uppenbarligen långt ifrån slutfört. Nu inleder kulturorganet efterforskningarna om slutnotan. En föga djärv gissning är att den som vanligt kommer att skickas till oss skattebetalare.

Allan von Kompost
redaktionschef

Märkt , ,

Detaljer på valkalven i Mellby

Decimeterstora havstulpaner på kalvens underkäke.
Man kan undra om dessa havstulpaner lever i ett slags symbios med valen.
De gröna partierna är sannolikt olika typer av alger.
Den stora bröstfenans anslutning till kroppen. På vuxna knölvalar kan bröstfenorna bli sex meter långa.
Närbild av bröstfenans anslutning till kroppen.
Utskuren bit ur kroppen. Vi ser tydligt det tjocka, svagt gula späcklagret. Valar är endoterma (varmblodiga). Deras kroppstemperatur är ungefär densamma som vår. Vattnet kan alltså vara +5 medan valen håller runt +37. Det gäller alltså att ”späcka på sig ordentligt för att inte bli förkyld”.
Stjärtfenan. Valars stjärtfenor arbetar i upp-och-nedgående rörelser, till skillnad mot fiskar som sveper höger-vänster med sin stjärtfena. Jag vet inte om det finns undantag från denna regel.
Märkt , ,

Dags för racercykeln…

Värmen lär vara på väg i nästa vecka. Äntligen kan man ta fram racerhojen och kanske dra norrut på Öland. I filmen ovan cyklar vi mellan Torngård och Egby…

Märkt , ,

Stoppade vaccin kan – kanske – väljas

I danska Folketinget diskuterar man man nu ett system där det kommer att bli möjligt att välja Astra Zenecas och Johnson & Johnsons covidvaccin, trots att de inte används i landets vaccinationsprogram. Det rapporterar Ekstra Bladet.

Danskarna sätter människans fria val före rigida regler skapade av betonghäckar.

Märkt , ,

Alla talar i egen sak

Min JO-anmälan av Region Kalmar län valsar nu runt i Mediesverige. I går råkade jag höra Studio Ett i SR P1 med idel makthavare inom sjukvården. Vad dessa säger eller tycker är i princip lika ointressant som vad jag tycker. Det är också ointressant att höra vad Pelle eller Monica eller Karlsson tycker. Det intressanta är vad JO anser, vad lagen säger, vilka rättigheter jag eventuellt har – och eventuellt inte har. Det är kärnan. Allt annat är bara känslobaserat pladder, alltid styrt av den intervjuades maktposition, bakgrund, avsikt, önskemål.

I mina ögon bygger en demokrati på insikten att makten tar människors oro, önskningar och behov på allvar. När makten säger åt dig vad du ska tänka, hur du inte får tänka och vad du måste göra är demokratin falsk. Då lever du i en diktatur. Många som gjort det säger att utan frihet blir livet totalt meningslöst, något jag själv har upplevt i både Spanien och Polen på den tiden dessa länder styrdes med hot om nackskott.

Som stoiker hyllar jag principen att hjärnan ska styra över hjärtat; att beslut inte ska fattas ur tillfälliga känslostormar. Därför ser jag med stort lugn fram mot JO:s beslut. Lever vi i en demokrati eller i en diktatur?

Märkt , , ,

Väderkvarnen i Össby

Den är stor och pampig men pensionerad sen 1950-talet. Den var sannolikt den sista väderkvarnen i drift på Öland.
Mer komplicerat maskineri än i någon annan kvarn jag sett.
Man kan undra hur många varv denna vinge snurrade innan den stöp.
Märkt ,

Åren går…

I höst firar bloggen tioårsjubileum. Först hette den alvarsamt. När den blev full skapade jag alvarsamt2. Det första inlägget i alvarsamt kan du läsa här. Det är skrivet i Jämtland.

Något senare är det dags att flytta från Jämtland till Öland. Om det skrev jag också – i Jämtland…

Märkt , , ,

Ett sjungande däggdjur

Valhud på underkäken.

För dig som inte bara är intresserad av det massmediala tramset runt valbärgningen kommer kulturorganet snart att visa intressanta närbilder av denna havets skönhet, ett däggdjur som andas med lungor, kan väga 40 ton och helst och mest käkar krill. Kalven är mellan fyra och fem meter lång vid födseln och väger då runt 1 300 kilo. Knölvalen är en duktig sångare.

Märkt

I röret…

Sedan gammelmedierna fått ljuga ihop sina explosionsteorier är faran plötsligt över. Här går så kallat vanligt folk bara meter från kalven utan skyddsutrustning. Kalven var bara timmar tidigare beskriven som ”explosionsrisk” i gammelmediernas följa Johnlekstuga.
Precis som gammelmedier överdriver och småljuger kan man göra även med kameran. Här ser den lilla kalven kolossal ut tack vare att den är nära kameran med en person långt bakom. Hade vi ställt mannen framför valkalven skulle den se ynkligt liten ut. Allt går att fixa – med kameran och i gammelmedier.

Fasansfulla scener utspelade sig i dag i Mellby. Hela området mellan byn och stranden var avspärrat. Det vimlade av poliser i och på alla slags fordon. Och över hela konkrarongen hängde hotet om utplåning genom valexplosion. Alla bar hjälm och skyddsutrustning. Stämningen kunde jämföras med ”ryssen kommer…”

Mer än så vill vår utsände reporter Ingvar Charm-Knubbendorph ännu inte säga från sitt gömsle i den polis- och gammelmedieockuperade lilla byn på sydöstra Öland. Han utlovar dock intervju med hemlighetsfull polis…

Genom skickliga agenter har kulturorganet fått information att det på kommunens skyltar nu inte står explosionsrisk, utan olycksrisk. Vari olycksrisken består i framgår dock inte av texten. Den lilla söta valen ligger nu på land. Att denna väna varelse fått gammelmedier att varna för en farlig detonation är märkligt och tyder på att gammelmedierna borde sitta ned och tänka igenom sitt språk. Gammelmedierna har i Mellby som så ofta bjudit på en gigantisk västgötaklimax.

Film kommer. Den bör inte ses av känsliga personer.

Allan von Kompost
redaktionschef

Märkt , , , ,

Lögnen exploderade framför ögonen på grundlurad allmänhet

Kulturorganets foton av valen visar en helt normal knölvalkalv. Den är inte mer än normalt uppsvälld efter veckor som död, den innehåller inte trotyl. Den bukiga, randiga underkäken har normal form.

*****

I gammelmediernas fantastiska värld har vi fått följa det oerhört riskfyllda jobbet med att bärga den stendöda valungen i Mellby. Hela den svenska gammelmediekåren har under flera veckor byggt upp rubrikstorlekarna och varnat för den stora explosionsrisken under arbetet. Farorna är enorma; hela området måste spärras av. Jobbet är så vådligt att det måste utföras av polis.

Under förmiddagens direktsändning exploderade bluffen då flera synkront arbetande gammelmedier ville skildra när halva Öland skulle sprängas i bitar – av en åtta meter lång valkalv.

Men vad fick vi se? Jo… Under den händelselösa bärgningen, stod och rörde sig massor av människor mycket nära valen. Spänningen tvärdog. Varför i helvete exploderar inte fanskapet!? En hel nation återföll i morgondvala. Aldrig får man vara med om nåt spännande!

När valstackarn väl låg på terra firma menade SVT:s stackars reporter att ordet explodera är missvisande. Bättre är att använda ordet spricka. Om detta blev genast reportern och nyhetsankaret helt överens – konsensus rådde, gammelmedierna kramades. Att säga explodera är fel. Att säga spricka är korrekt.

Mediebilden av något totalt livsfarligt blev nu alldaglig och helt ofarlig. Den uppbyggda lögnen exploderade inte – den sprack framför ögonen på av gammelmedier grundlurad allmänhet.

Men osvuret är bäst. Vi bör kanske först avvakta den av Ingvar Charm-Knubbendorph utsatta tiden för explosion: 13:23 svensk tid i dag måndag… Polis är kvar på platsen, allmänheten varnas…

Märkt , , , , ,

Hiroshima, Nagasaki, Mellby…

Mellbyexplosionen var den kraftigaste i krigshistorien, sms:ar Ingvar Charm-Knubbendorph från krigsskådeplatsen. Jag såg åtminstone fyra människor försvinna bakom molnen för att aldrig mer återkomma, liksom minst tre traktorer med skitspridare, cyklar, bilar, segelbåtar, kaniner, kattor, hundar och sportfiskare. Det var en fruktansvärd upplevelse!

*****

Gammelmedierna går på det mesta – och sätter rubriker därefter. Senast handlar det om den strandade valen i Mellby som riskerar att EXPLODERA. Googla och kolla hur gammelmedierna följer John. Det ena gammalmediet efter det andra skriver om den stora explosionsrisken. Man skriver om valen som om den vore en strandad u-båt laddad med trotyl. Det är direkt pinsamt och tyder på förakt för fakta och för läsarna/lyssnarna/tittarna.

Vi skickade vår fantasifullaste reporter Ingvar Charm-Knubbendorph – svårt skadat MMA-vrak – till Mellby under eftermiddagen. Han hade verkligen otur. Eller hade han tur? Precis som han iklätt sig skottsäker väst, stridshjälm, knäskydd av specialstål och suspensoar av spunnen diamantfibertråd small det!

”Det var som en atombomb”, skrev Ingvar i ett sms. ”Traktorer, kreatur, segelbåtar, bilar och valspäck for tusentals meter upp i luften för att landa i Baltikum, på Gotland och i Polen. Min klocka stannade på 13:23. Minns det ögonblicket! Det var nämligen första gången en atombomb detonerade i Europa. Kameran smalt ihop i mina händer; det blir alltså inget foto, men min i hast nedkluddade teckning ger en bra bild av den fruktansvärda bombexplosionen. Over and out.”

Hur gode Ingvars vision kommer att överensstämma med den så kallade verligheten får vi se i morgon, måndag, klockan 13:23. Vi bör kanske tillägga att Ingvar innan han fick bidragsanställning på kulturorganet jobbade många decennier inom flera av gammelpressens kvarlevor. Hans devis är därefter: Skit i sanningen, prioritera antalet klick!

Allan von Kompost
redaktionschef

PS. Gammelmediernas uppfattning att valen i Mellby kan explodera grundar sig sannolikt på tolkningssvårigheter. Man har sökt med ”whale explosion” på Youtube och fått se filmer där människan spränger strandade valar med dynamit. Men se det är liksom en annan femma.

Märkt , , , , ,

Låt naturen sköta naturen

Folkvandring i modern tid. De kommer i hundratal, i tusental… Nu måste lockelsen gripas av polis och eldas upp mitt framför ögonen på dem som jobbar med att utveckla Sydöland…
Människor kommer i hundratal på hundratal och kommer så att göra – om valen får ligga kvar…

*****

Vilken sjukdom lider Mörbylånga kommunledning av? Nu har södra Öland fått decenniets största turistattraktion serverad på silverfat för noll kostnad. Folk kommer från hela Sverige för att titta, fota, filma. Det är lämmeltåg ned till stranden trots att det är långt. Gamla går med käpp, vissa med kryckor men ned till valen ska de om de så ska dö på kuppen.

Vad gör då Mörbylånga kommun? Jo, man fixar så dragplåstret ska bort. Polisen ska dra upp knölvalen. Sen ska den eldas upp. Så jobbar kommunen. Man eldar upp sina möjligheter mitt framför näsan på tusentals besökare och bofasta. Detta slår alla dumsnutsrekord i modern tid. Jag känner att jag snart måste flytta; det här går inte längre…

Djur har i alla tider dött i den miljö de lever. Sniglar, myror, elefanter, krokodiler, bävrar, blåvalar, knölvalar dör av olika skäl, liksom träd, buskar, blommor, bakterier. När dessa dör behöver de inte polisens hjälp för att eldas upp. Det sköter naturen på ett underfundigt och oefterhärmligt sätt.

Låt valen ligga och bli mat till trutar, fiskar och mikroliv. Sluta tramsa om explosioner. Sluta springa omkring i hjälm och spela modig. Låt polisen jobba med att fånga skurkar i stället för att släpa upp valspäck. Låt valen vara, låt naturen sköta naturen och räkna in tusen och åter tusen besökare till den kommun som ständigt biter sig själv i svansen.

Sune Flisa
chefredaktör

Film om ”den öländska folkvandringen” kommer inom kort…

Märkt , , ,

Till vänster, till höger, mitt i

Senast jag slog en liten försiktig pling från cykeln snurrade fyra mattar ihop sig med två hussar och sju jyckar till en underbar happening föreställande en perfekt slagen pålstek om egen part. Flertalet involverade i happeningen ligger här utanför bild.

*****

På södra Öland blir man varse problemet på cykelleden mellan Grönhögen och Ventlinge. Endast där går eller cyklar så pass många att man inser att problemet kan orsaka skada, till och med död.

På denna sträcka går de flesta ”hur som helst”, till höger och till vänster, i mitten och hit och dit. Slår man då som cyklist på en liten pling blir nio av tio vettskrämda. Oj, en cyklist! Därpå skuttar några till vänster, andra till höger medan en och annan blir stående kvar mitt på, vänd mot cyklisten uppvisande ett kritvitt ansikte präglat av skräck. En kvinna skrek erkännande:

– Förlåt, jag tog för givet att leden är bara min!?

Om alla intog denna ödmjuka inställning blev problemet snart ett ickeproblem. Ty det ska genast sägas: Det finns även cyklister som borde uppfostras.

Alla dessa gångares ”hopp åt något håll” blir desto svårare att avläsa för cyklisten om en eller två eller tre av gångarna dessutom har lilla Snutte, Lassie och Bamse i femton meter långa invevbara så kallade komfortkoppel. Senast jag slog en liten försiktig pling snurrade fyra mattar ihop sig med två hussar och sju jyckar till en underbar happening föreställande en perfekt slagen pålstek om egen part, som skulle få vilken seglare som helst att falla i trance av beundran. Vovvar, mattar och hussar överlevde dock – denna gång.

Medan antalet cyklister stadigt ökar tycks även okunskapen om var man går och var man cyklar öka. DN tar upp problemet: Sedan 2018 gäller regeln om att gående ska hålla till vänster och cyklar till höger – på gemensamma gång- och cykelbanor. _ _ _ För att underlätta samspelet mellan cyklister och gångtrafikanter ska gående, om möjligt, hålla till vänster i färdriktningen, och på så sätt möta cyklisterna som håller till höger. Det ändrades i Trafikförordningen 2018 och gäller på gemensamma gång- och cykelbanor.

Kulturorganet förstår inte varför man ska behöva skriva långa artiklar om ämnet, då samma regler gäller för fotgängare och bilister på vanlig väg. Finessen är att den som går ska se den mötande trafiken, den som kan smita förbi på mindre än en meters avstånd.

Tyvärr finns många ärthjärnor som hävdar sin rätt att gå eller cykla på vilken sida av vägen som helst. Använder de samma argument när de kör bil?

Märkt

Inga eldar men val explosion!

Den strandade knölvalen på sydöstra Öland kan explodera. Därför måste den elimineras. Men hur? Mörbylånga kommun, Länsstyrelsen och flera andra myndigheter har gått in i kollektiv paltkoma och tänkt till – länge. När man tänkt färdigt gick jobbet till – polisen!

– Det hela har verkligen dragit ut på tiden. Det har blivit en riktig valvaka. Men valen ska nu gripas och anhållas för innehav av explosiva ämnen, berättar polisbefäl Ossian Krumlure för kulturorganet. Sen får åklagarmyndigheten ta ställning till eventuell häktning.

– Ja, vi ser även andra åtalspunkter som kan bli aktuella, inflikar kammaråklagare Siam van der Pliit vid åklagarmyndigheten i Kalmar. Bedrägligt beteende och framkallande av fara är exempel på såna. Detonerar valen under bärgningen är jag beredd att använda åtalspunkterna terrorhandling, brott mot lagen om explosiva varor, försök till terroristbrott eller allmänfarlig ödeläggelse, berättar kammaråklagare Siam van der Pliit.

– Jag har många val, avslutar han.

Valen förnekar alla typer av brott förutom skeppsbrott och några mindre benbrott.

Till valens försvar har utsetts advokaten Knut Valen från byn Valen vid sjön Valen, Tranås.

Text och foto: Ingvar Charm-Knubbendorph
(tyvärr råkade jag tappa min gamla Polaroidkamera i havet. I den satt fotot av valen. Fan, också.)

Öppet brev till Barrans chefredaktör

Obs. För den som har svårt att skilja äpplen från päron måste vi understryka att denna text inte handlar om religion, utan om pressetik. Kulturorganet är för religions- och åsiktsfrihet. Vi står också bakom åsikten om alla människors lika värde. Detta hindrar oss dock inte att tycka, tänka, ironisera, spexa och ifrågasätta – till och med kritisera.

Allan von Kompost
redaktionschef

Under påsken hängde denna banderoll från tornet i Gräsgårds kyrka. Texten lyder: Kristus är uppstånden.
Några dagar senare hade hela klabbet slitit sig för att fastna långt ned på kyrkbyggnaden – en ledsam syn. Inte heller denna gång kom den utlovade, en besvikelse vi på redaktionen förstår. Dock måste vi allvarligt ifrågasätta den text som publiceras i gammelmediet Barran.

*****

2 januari skickade jag ett brev till chefredaktören för gammalblaskan Barometern, Anders Enström. I brevet ställde jag några enkla frågor efter att ha läst en betraktelse med iögonenfallande och uppenbara fake news.

Inget svar.

Nu skriver jag igen efter att ha läst en text under påsken som fått hela kulturorganets redaktion att ifrågasätta gammelmediernas exklusiva rätt att torgföra de mest fantasifulla påståenden utan att visa minsta vilja att undersöka, faktakolla, analysera och se till att det man publicerar är sant – något gammelmedierna själva framhåller som viktigt i alla pressetiska sammanhang.

På flera kyrkor på södra Öland hängde under påsken banderoller med texten ”Kristus är uppstånden”. Vi ber om förståelse för eventuell felläsning, då banderollerna var mycket svårlästa i den hårda vinden.

Vi förstår mycket väl att det måste vara frustrerande att se att det man påstår inte inträffar. Religiösa har i långliga tider påstått att Kristus är uppstånden. Religiös utövning kräver innötning och upprepning in absurdum. Helst ska läran injiceras i späd ålder då barnet är som mest formbart. Ritualer är viktiga. Samma samma varje gång. Samma texter ska läsas vid givna datum, samma händelser ska upprepas och återupprepas, samma ord ska sägas om och om och om igen. Och samma ”fakta” ska nötas och tjatas in. Man ska inte tänka själv utan ledas in samma samma-korridoren, och den oliktänkande ska omvändas. Vi ser det överallt i världen, i lilla Knutby lika klart som på Balkan och i Mellanöstern.

Denna innötning pågår ständigt ständigt ständigt framför våra ögon. Och nu till bulls eye: Denna sammasammasoppa publiceras om och om och om igen i gammelpressen, utan minsta analys, kommentar eller ifrågasättande. Thomas Hård af Segerstad, präst i Nybro, inleder en betraktelse i Barometern 3 april så här:

Kristus är uppstånden! Ja, han är sannerligen uppstånden. I kyrkor över hela världen ropas i dag detta ut – ja, åtminstone i kyrkor där det får firas gudstjänster – att han som var död, fastnaglad och avrättad på ett kors och därefter lagd i en grav, att han lever. Jesus lever. Han har besegrat döden och väckts till liv av Gud Fadern i himmelen.

Vi kan inte uttrycka vår fråga tydligare än så här: Får man påstå vad som helst i gammelmediet Barometern – en tidning med i alla fall något så när gott rykte?

Nu inväntar vi chefredaktörens svar…

Allan von Kompost
redaktionschef

Brev nummer två till Barrans chefredaktör.
Brevet åtföljs denna gång av svarsporto och en tjuga för ”tjänst redaktörer emellan”. Inför risken att beskyllas för bestickning eller försök till mutning har vi vår advokat Bertram Flisa liggande i standby-läge på sitt kontor i Shimla. Bertram är bror till Sune Flisa.

Märkt ,

Oxymoronerna står som spön i backen

I dagens Barran läser jag en så kallad oxymoron i en rubrik i avdelning Nybro. Oxymoroner är roliga eftersom de kräver lite eftertanke för att genomskådas.

Rubriken:
Akutsanering genomförd i Orrefors: ”Jätteliten del”

Jätteliten! Vilket ord. Kan nåt vara både ”jätte” och ”litet/liten”? Naturligtvis inte. Andra tänkvärda och lattjo oxymoroner är exempelvis:

enmansorkester
talande tystnad
nygammal
fulsnygg
levande död
brukar ibland
sjukt bra
dumsmart
skynda långsamt
levande död
organiserat kaos
kraschlandning
hittades saknad
äkta imitation
ohälsa
lojal opposition
gamla nyheter
enda val
dålig hälsa
arbetssemester

Märkt ,

Då var det: 30 april 2015

Valborgsmässoafton i Grönhögens hamn. Det var på den tiden vi fick umgås och göra annat med spriten än att gnida in den i händerna.