jag är rik – äckligt rik!

Det dimper ned ett mejl på ganska bra svenska från Elfenbenskusten. En kvinna, Soria, berättar att hennes far har avlidit och att han före sin död gav mig det ansvarsfulla uppdraget att på bästa sätt förvalta och utveckla hans efterlämnade förmögenhet. Och det är inte småpotatis gubben har skrapat ihop: 7,5 miljarder svenska kronor.

Jag har ganska få vänner i Elfenbenskusten. Trots det får just jag denne nu avlidne mans uppdrag. Det enda som krävs är att jag uppger bankkontonummer så dottern kan pytsa in stålarna…

Ja, visst är det konstigt att denna urgamla typ av bedrägerier fortfarande kan löna sig. Tror jag fick mitt första förvaltningsuppdrag – från Nigeria den gången – redan i början av 1990-talet. Den gången rörde det sig om futtiga 100 miljoner. Med tiden har förmögenheterna vuxit betydligt och en och annan blir fortfarande lurad. Om så icke är fallet skulle dessa mejl inte skickas.

Nu väntar jag på nya förmögenheter att förvalta, gärna i miljardklassen men utan krav på bankkontonummer. Som motprestation är jag villig att hämta stålarna personligen. Jag är till och med beredd på att cykla dit – till Kongo, Nigeria eller Elfenbenskusten.


 

Taggad ,

faran med det sluttande planet…

Över hela Sverige pågår ständigt mer eller mindre lyckade försök att hålla liv i livsmedelsbutiker ute på landet. Några lyckas, många misslyckas. Sannolikt följer nästan alla butiksnedläggelser ungefär samma mönster. Banken flyttar. En affär går i putten. En mindre industri upphör. En andra affär slår igen. En tredje flyttar. Biblioteket får färre öppettimmar, alternativt dras bibliotikarietjänster in. Skolan läggs ned. Förskolan flyttar. Sen kommer dråpslaget: Livsmedelsbutiken stänger eller går i konkurs.

Eftersom min fru och jag tidigare bodde i by som gick igenom samma slags implodering som just nu skakar Södra Möckleby kan det kanske vara av intresse att studera några sidor ur den papperstidning vi lyckades hålla liv i under 13 års tid, Alsenbladet. På måfå har jag kollat in några nummer, och det är slående hur just affärsfrågan dominerar nästan vartenda nummer, år efter år.

Den som tror att problemet med livsmedelsbutik i glesbygd är lätt att lösa bör snarast tänka om. Det är satans svårt. Det man måste vara uppmärksam på är den punkt där det sluttande planet tar över. Då är det för sent. Då går utvecklingen bara åt ett håll – hur gärna man än vill motsatsen…

I texterna nedan har läget börjat bli riktigt besvärligt i byn…

Nr-2_2004I nummer 2-2004 tas den nedlagda affären upp redan på ”ledarsidan”. Det är bara början. Affären går framdeles som en röd tråd genom tidningens levnad. Notera att en liten lokal papperstidning såldes på inte mindre än sju ställen – i genuin glesbygd. 

Nr_2_2004_Reppe-om-Affären-stängdKjell Reppe tar i denna artikel upp aspekter som nog alla i Södra Möckleby funderar på just nu. Notera sparken mot kommunledningen. Och läs Kjells uträkningar för att ta bilen till annan affär än den i byn! Denna enkla matematik är sannolikt ännu aktuellare i dag då bensinen är mycket dyrare än när denna utgåva av Alsenbladet publicerades som nummer 2 – 2004.

Redan i nästa nummer av Alsenbladet, nummer 3 – 2004, tycks alla problem vara historia. Allt är fixat! Mona och Anund tar över och allt kommer att gå som tåget! Men lyckan blev kortvarig…

Tempo-i-Alsen_Nr-3_2004Här radas alla möjligheter upp. Det talas till och med om samarbete med butiken en knapp mil bort. Allt är rosenskimrande…

Mona_Anund_Tempo_Nr-3_2004Framtiden är ljus. Nu har vi butik igen! Allt ska gå bra! Allt! Och alla är förstås både lyckliga och välkomna…

Affärspoesi_åsikter_Nr-3_2004Ny affär. Tempo! Nytt liv i byn. En enkät bland byborna bjuder på många superlativer. Och bypoeten Nils Ek skriver långt poem. Lyckan är total – ytterligare en tid…

Affärskonflikter_Nr-3_2004Men redan i samma nummer anar man framtida konflikter. Tidningen publicerar en lång insändare från rörelsen bakom affären i grannbyn Kluk…

möte-8-november_nummer-6_2005Nummer 6 – 2005. Nu börjar det knaka i fogarna… Igen!

För att göra en lång historia kort ska sägas att i dag finns bara Kluksbua kvar i den lilla byn Kluk. Den större byn Alsen är affärslös. Jag har inte följt utvecklingen där uppe sen vi flyttade till Södra Möckleby senhösten 2011, så jag vet inte hur man planerar för framtiden. Hur som helst genomsyrades livet i Alsen av en mycket stark sammanhållning och vilja till utveckling. Men man kan inte lyckas med allt.

För att förklara konkurrensläget i trakten runt 2000-talets början ska sägas att det låg en större livsmedelsbutik öster om byn – och en väster om. Det var runt två mil till båda. Dessa affärer låg i lite större samhällen och finns kvar än i dag: ICA Mörsil och ICA Nälden.


 

Taggad , ,

Spegel, spegel på väggen där, säg mej vad som viktigast i Kalmar är

Viktigast för en barometernläsande kalmarbo tycks vara Nanne. Barometerns etta toppas i dag med Nanne tillbaka i KFF för fjärde gången

Kioskvältaren följs upp med helt uppslag på sporten.


 

Taggad , ,

affär i by med 59 invånare

Kluksbuaexteriör_2005

I den lilla jämtländska byn Kluk ligger livsmedelsaffären Kluksbua. Den tycks odödlig. Den bryr sig varken om kundprognoser, lönsamhetskalkyler eller nationella framtidsutsikter. Den bara finns. Köptroheten är sannolikt högst i Sverige. Vill man ha en affär så går det. Men handlar man inte i den så går det inte. Det är enkel matematik som en femåring förstår.

Kluksbuaumgänge_2005I denna butik var vi stamkunder i nio års tid. I en liten butik på vischan känner alla alla. Man kan snacka med vem som helst. Fråga nån i en kassakö i Stockholm om hur hen mår så får du se på märkliga reaktioner…

Kluksbua_2005Butiken är ljus med fönster åt två håll. Trots att den är relativt liten finns även ett kafé utanför bild. Lilla Kluk med 59 invånare har också en egen… Ja, håll i er nu: bowlinghall! När ryktet om en sådan började spridas trodde utomstående att det var ett skämt. Men i Kluk skämtar man inte. Där handlar man. De tre bilderna är från 2005.


Taggad ,

Är ensam stark?

krismöte_Alsenbua_2005Såna här krismöten hålls säkert varje dag ute på landet i Sverige. Här samlar vi oss 2005 för att lösa problemen med affären i Alsen mellan Östersund och Åre. Tre gånger räddades den. Fjärde gången stöp den. Men i en ännu mindre by en knapp mil därifrån finns fortfarande en livskraftig affär. I den byn bor endast 59 människor. Mer om den i följande inlägg…

Det blir femte gången jag får uppleva en liten bys plötsliga skinnömsning från levande till stendöd. I nästan hela mitt har jag bott på vischan, mitt i möjligheterna och de ofta återkommande problemen. Men jag har alltid satt landsbygdens stora fördelar och skönhetsvärden framför stadens prål, anonymitet och ytlighet. Jag har skrivit, fotograferat och bloggat om just livsmedelsbutikernas stora betydelse för små byar. De kränger inte bara potatis och köttfärs, de blir också centrum för lokala nyheter, dödsbud, skvaller, evenemangstips, umgänge, spel på boll och brunte, öl, cider och brännvin, världsnyheter, stora paket från Ellos och små från CyberPhoto.

En bok fick mig att förstå… Under nästan ett år åkte jag runt i Norrlands inland och intervjuade människor som sysslade med lokal livsmedelsproduktion för en bibeltjock bok, utgiven av Eldrimner, som jag i dag inte minns titeln på – Matlust, kanske? I detta kringflackande arbete mötte jag människor som syltade och saftade, bakade och bryggde, slaktade, fiskade, rökte, gravade och förädlade. Jag träffade norrlänningar som lärt sig en ny köttkultur på plats i Frankrike, som åkt på ölbryggningsutbildningar i Tyskland och Tjeckien, kvinnor som odlade och plockade, kokade och ystade. Boken skapade möten med människor som äntligen fick göra det de länge drömt om. Det dessa människor hade gemensamt var den djupa insikten om matens betydelse, inte bara som nödvändig föda utan mera som övergripande begrepp som ”skaparglädje, umgänge, överlevnadsmöjligheter”.

Under denna tid svepte en våg av optimism och djävlar anamma genom Norrlands inland. Jag blev själv en kugge i denna tid, i denna våg av framtidstro – som getostproducent och keramiker. Men optimismen fick sina törnar och trots många försök att rädda vår lilla bybutik stängde den fjärde gången gillt. Över en natt blev byn en annan. Den blev tyst. Tvärtyst. För första gången kände jag mig ensam där vid fjällets fot i glesbygdens inre Norrland.

Så blir det snart om några dagar även i Södra Möckleby – redan på tisdag då utförsäljningen är avslutad. Då slår ödsligheten till. Då kommer du inte att känna igen dig. Du kommer att känna dig ensam. Jävligt ensam.

Därför: Vi måste få igång en ny butik!

Taggad , , ,

fullt i folkets hus

smäktande-musik-Folkets-husRunt 70 helt förtvivlade operaälskande södra möcklebybor mötte upp till kvällens konsert i Folkets hus Degerhamn. Repertoaren gick i moll och många tårar blänkte som silver på det bonade golvet när föreställningen var slut. På bilden ser vi dirigenten Ulf Kyrling mana fram de innerliga ångestkänslor som mötet krävde, medan sopranen Eva Hansson Törngren drömmer sig bort i en adagietto-fas av operan ”Aj då” av Giuseppe Verdi. Att allt detta bara är ordlekar för att sprida åtminstone en gnutta hopp i den nu butikslösa byn torde alla som var där förstå. Senare i kväll – eller i morgon bitti – publiceras en mer realistisk version om mötet som i korthet kan sägas ha handlat om ”den oväntade konkursen för byns ICA-butik”. Något slags fortsättning följer alltså – så som det alltid gör i det så kallade livet…

70-persNej, man gick inte man ur huse för att njuta av ”Aj då” av Giuseppe Verdi. Man gick till Folkets hus för att höra om den för många helt oväntade konkursen för byns ICA-butik. Helt plötsligt låg affären i Grönhögen – eller i Mörbylånga. Vad har egentligen hänt? Och viktigare: Vad göra? Kvällens möte var tänkt att se framåt, hitta lösningar… Och runt 70 själar kom, lyssnade och ställde frågor. Så många svar serverades inte – av naturliga skäl.

personstudieOm ansikten kunde tala… Tänk om man kunde se tankar! Kan djup koncentration överföra tankar? Ingen vet.

70-allvarliga-persKraftsamling Sydöland var där, representerat av Eva Engström och Ulf Kyrling. Eva Hansson Törngren var där som jag vet inte vad, kanske som byinvånare, kanske som ordförande i Södra Möckleby Sockenförening. Inga titlar eller speciella särintressen tycktes spela nån roll en kväll som denna. Nu gällde frågan en enda sak: den affär som fanns i går men som inte finns i dag.

Ann-WillsundAnn Willsund från kommunen var också där. Och folk från både Smedby och Degerhamn. Nå, vad kom man fram till? Vilken är lösningen? Svaret är att det finns många möjliga lösningar, och många som senare kommer att visa sig omöjliga. En möjlighet är att Tobbe fortsätter, en annan att en ny handlare tar över. En tredje är kooperativ, en fjärde är ”köp-en-hel-liten-färdig-affär-med-varor-och-allt-som-kommer-med-lastbil-och-som-det-bara-är-att-ställa-på-backen-och-genast-öppna”. En femte möjlighet är en obemannad butik, en sjätte är en butik som tidvis är bemannad, tidvis obemannad med självservering. En sjunde är att Uno Magnusson tar över, något han sa nej till. En åttonde är att Jonas Hansson slutar hamra på sitt hus och istället blir butiksförman. Även han slog – med eftertryck – ifrån sig denna chans, se tre bilder ned. 

I-andra-tankar_Eva_EngströmEva Engström från Kraftsamling Sydöland tänkte på olika alternativ – och talade om dem. Emellanåt tänkte hon även på annat – såg det ut som. Och så var nog hela mötet, en radda möjligheter som det i dag är juridiskt, praktiskt, teoretiskt och kunskapsmässigt omöjligt att bedöma som möjliga, troliga, fantastiska eller stört omöjliga. Vi måste ta tiden till hjälp och göra saker och ting i rätt ordning.

Eva-Hansson-TörngrenEva Hansson Törngren delade på slutet ut små egentillverkade lappar med frågor: Vill du vara med och jobba för en lösning? Vill du offra tid på det? Vill du till och med lägga en slant för att nå målet? En bra idé tycker kulturorganet. De som sa ja blir kallade till nästa möte. De som kommer till det spikar datum för mötet därpå. Stenen (i brist på snö) är i rullning…

Nej-säger-Jonas-HanssonJonas Hansson visade med tydligt kroppsspråk att han inte var intresserad av en karriär som handlare. Inte ens löfte om en stilig uniform hjälpte…

Och-här-ska-jag-stå-och-titta_Ulf-KyrlingDen som ville veta vad Ulf Kyrling tänkte på fick lägga en Selma i hans röda låda. Då tog han bladet från munnen och berättade. Eller var det nåt jag drömde under den korta siesta jag tog efter mötet? Ingen vet. Och det blev nog kvällens enda slutsats: Ingen vet fortsättningen.

Ann-Willsund-och-AnderssonAndersson från Smedby, Willsund från Färjestaden. Även utbölingar kände sig kallade denna viktiga afton. Och det är nog tur det. Det blir ett svårt pussel att lägga framöver. Mycket är möjligt men inte allt. Mycket blir också svårt. Och somt blir omöjligt. Med dessa odds i bakhuvudet är det dags att sova. Vaknar nån i byn fredag morgon och vrålar: – Heureka!


Taggad , , ,

Chock i Södra Möckleby: ICA i konkurs

Tobbe_papperspåsar_ICA_24Torbjörn Arvidsson i sin butik. Han blev en av de första att införa papperspåsar i stället för plastpåsar vid grönsaksdisken.

ICA i Södra Möckleby är satt i konkurs, skriver Ölandsbladet. Efter 19 år ger Torbjörn Arvidsson upp. Han ser ingen framtid för butiken. Försäljningen har dalat och nästa år införs lagar om stopp för freongas, som kräver investeringar i nya dyra kylmaskiner.

Jag ser affärens öde som det absolut sämsta som kunde hända bygden. Min fru och jag har tidigare bott i en Jämtlandsby där affären stängde inte mindre än fyra gånger innan den gick in i den eviga vilan. Det blev helt tyst. Hela livet blev över en natt helt annorlunda. Tristare. Tommare. Ödsligare. Så blir det tyvärr också i Södra Möckleby.

Mitt i eländet önskar vi Torbjörn och hans anställda all lycka till i nya jobb. Ni har gjort ett storartat arbete.


 

Taggad

Det är (livs)farligt att cykla

rådjursstyreRester av det rådjur jag krockade med mitt i natta.

Det är nu drygt ett år sen jag på cykel – nattetid – krockade med ett rådjur. Och det är nästan exakt ett år sen jag vurpade på osynlig isfläck i Grönhögen. Den senare rovan har orsakat årslång smärta i underarmen. Jag hann tyvärr få ut den för att ta emot i fallet mot vägbanan, vilket man gör som ren reflex. De extremt självkontrollerade vet att det nästan alltid resulterar i hand- eller armskada. De håller därför kvar händerna på styret och går i backen på sidan.

Denna skada är så långvarig att min läkare ännu inte vill att jag tränar på min sönderbankade slagsäck. – Låt knockoutslagen vänta ytterligare en tid, råder han. Tuffa bud efter en till synes löjlig vurpa.

Det är faktiskt farligt att cykla. Två gånger har jag gått i gatan från stillastående. Fråga mig inte hur. En gång glömde jag de fastlåsta skorna och vurpade på racern – lyckligtvis i relativt låg hastighet. Huvudet slog då i backen tio centimeter från en stenmur.

Jag har också voltat framåt en gång, min kanske mest cirkusakrobatiska cykelkonst, som du kan läsa om här. Senare läste jag om ”volta-framåt-olyckor”. Även där krävs mental kyla för att minimera skadorna. Vid framåtvolt ska du böja in huvudet så mycket som möjligt mot kroppen. Du kan då ”slå i backen och rulla runt som en boll” och klara dig rätt bra. Tyvärr säger dig reflexerna att du ska sträcka huvudet bakåt/uppåt, vilket kan sluta i bruten nacke.

Och i går var det nära ögat igen. I hög fart kände jag hur – mycket plötsligt – vänster fot sögs fast i pedalen. Foten gick inte att rubba. Medan jag rullade en bit försökte jag komma på en lösning. Att stanna och kliva av cykeln åt vänster hade genererat ytterligare en omkullåkning. Det hann jag lyckligtvis förstå innan farten närmade sig stillastående. Jag klev alltså av åt höger. Sen fick jag lägga ned hojen på sidan, åt höger med vänster fot fastsurrad på pedalen. Nu såg jag: Skosnöret hade vevats in i pedalens axel, där det satt som svetsat. I en hittills okänd akrobatisk manöver kom jag åt snöret och lyckades linda bort det från pedalaxeln. Jag var åter en fri man!

Av detta lär jag: Hade jag reflexmässigt bromsat för att som vanligt stiga av åt vänster hade min vurpasamling vuxit ytterligare. Och med lite otur hade julen fått firas på sjukhus. Med stor otur hade jag cyklat färdigt.

Det ÄR livsfarligt att cykla.


 

Taggad

lägre publiceringstakt…

Fram till nyår hålls kulturorganets publiceringstakt betydligt lägre än normalt. Orsaken är att arbetet med filmen om det ökända parkeringssystemet som införts i den lilla glesbygdsbyn Mörbylånga kräver all tid och kraft.

– Alla inblandade måste då och då få psykiatriskt stöd och chans till fullständig återhämtning. Denna filmiska resa i vansinnighetens gränsland har tärt hårt på de medverkandes tro på mänsklighetens framtid, säger producenten Philippe Van Der Kwast i ett pressmeddelande till europeiska medier.

Allan von Kompost
redaktionschef

 

Taggad , , ,

enkätsummering: högstubbar är inte vackra

Enkäten om högstubbar är vackra eller inte har nått målsnöret. Resultatet blev detta:

  • 29 personer röstade.
  • 26 tycker att högstubbar inte är vackra, 90 procent.
  • 2 har en avvikande mening men har inte motiverat den, 7 procent.
  • 1 har ingen åsikt alls, 3 procent.
  • 0 personer tycker högstubbar är vackra, noll procent.

Om enkätresultatet motsvarar folket i stort borde alltså ”trädvårdande myndigheter och aktörer” inte skapa högstubbar av estetiska skäl.

Ny enkät publiceras under kvällen. Då med en helt annan fråga för dig att tycka till om…

 

 


 

Taggad ,

farliga fallande träd

I fredags föll en av högstubbarna i Enetri över en passerande lastbil. Föraren klarade sig oskadd men förarhyttens tak trycktes in och vindrutan krossades. Bilen kommer att behöva flera veckor på verkstad. Det skriver Barometern i dag.

Kulturorganet har länge ifrågasatt högstubbarna, och en enkät bland läsarna visade att ytterst få människor uppskattar dem, se separat inlägg. Trots det står massor av kapade lik i våra alléer. Nu senast kapade man almsjuka träd vid Kyrkgatan i Södra Möckleby, men lät fyra helt döda träd stå kvar. Ett ”glömt” träd lär också stå kvar mitt emot ICA i samma by. Film om jobbet kan du se här.

Inlägget nedan publicerades 2016 under rubriken Adjö till allé. Det tål att visas igen.

Allén i Enetri i april 2016.

Nu dör en av de vackraste alléerna på södra Öland, den i Strömmeln. Almsjukan! Dessvärre låter man delar av träden står kvar, vilket Pia Barklund vid Sveriges Lantbruksuniversitet var emot när hon berättade om sjukan i Smedby för några år sedan. Pia menade att man inte ska hamla sjuka träd och inte låta delar av dem stå kvar.

Alvarsamt har under många år uppmärksammat faran med almsjukan, och till och med lämnat ett medborgarförslag till kommunen. Innebörden var att kommunen skulle ansöka om EU-bidrag för att bekämpa almsjukan på samma sätt som man gjort på Gotland, där man gjort framgångar. Kommunen sa först ja, sedan nej.

Allén i Enetri är död sedan flera år och nu dör allén i Strömmeln. Den långa allén mellan Albrunna och Södra Möckleby har kanske ytterligare några år kvar i livet, men sen är det kört även för den…

De tragiska bilderna får tala för sig själva.

 

 


 

Taggad , , ,

Första kapitlet i boken Fyr till fyr

Omslag

Det sorgliga med cykelledsprojektet Fyr till fyr är att en riktig cykelled aldrig når den södra fyren. Dit går nämligen bara en vanlig allmän väg, en väg som dessutom är extremt hårt trafikerad under mer än halva året. Men man tager vad man haver, sa en Cajsa och blev ihågkommen i hundratals år…

Klicka här för att läsa första teststräckan i boken Fyr till fyr – meter för meter. Du får då upp en version där du ser sidorna under varandra.

Bättre är att läsa boken uppslag för uppslag. Det gör du enklast genom att först klicka här och sen spara hem boken med den lilla nedåtpilen uppe till höger på skärmen (se bilden nedan) och läsa den i din pdf-läsare, Acrobat Reader eller liknande.

Hur du mycket enkelt ställer in din pdf-läsare för uppslag kan du se här.

SparaHem

Du startar sedan videon som skildrar hela cykelturen genom att klicka på den röda texten på sidan 7 inne i boken.

Du som inte vill öppna boken utan bara se videon kan göra det nedtill. Klicka igång den på vita pilen i bildens mitt, men slå först på din dators högtalare.


 

Taggad

åt vilket håll går gammelpressen?

Utökat utrymme för debattartiklar och insändare, lovar Anders Enström, chefredaktör på Barometern. Bra, säger kulturorganet. Det återstår att se hur ickepolitiker och ickekändisar disponeras utrymme i relation till politiker och kändisar.

Om gammelmediernas utveckling mot veckopress har vi tidigare skrivit om. Vad är egentligen en dagstidning i dag? En nyhetstidning med vissa veckotidningsinslag? Eller en veckotidningsliknade utgåva med vissa nyheter?

I dagens Barometern läser jag en nyhet, en bridgenotis, ruta om skolmat och äldremat i min kommun på Ölandssidan. På övriga 39 sidor kan jag bland annat läsa om att Lasse Holm fyller 76. På ett helt uppslag lär jag mig att Skoda Kamiq Style 1.0 TSE DSG toppar 194 kilometer/timmen och kostar 250 600 kronor.

Ett annat uppslag berättar om namnet Anna. Rubrik: Anna Benson: Pappa är glad och lite hedrad över att jag tog namnet efter honom. I ett stort pratminus säger hon också: Jag älskar mitt namn. Jag har alltid tyckt väldigt mycket om mitt namn

I en faktaruta på sidorna om Anna lär vi oss också om KÄNDA KVINNOR SOM HETER ANNA: Anna Bergendahl (sångerska), Anna Ekström (utbildningsminister), Anna Jansson (författare), Anna Kindberg Batra (tidigare M-ledare), Anna Hasselborg (curlingspelare).

Till det läggs sju sidor sport och ett kulturuppslag med den fråga hela världen just nu ställer sig: Hur ska Så mycket bättre gå vidare nu?

Ja, det är den stora frågan. Men ännu intressantare är frågan vad en dagstidning egentligen är – och åt vilket håll den ska utvecklas för att överleva. Det lutar allt mer åt en veckopressliknande utgåva med vissa nyheter.

Om det kan man tycka vad som helst. Det spelar ingen roll. Pengarna visar vägen.

Sune Flisa
chefredaktör
Taggad , ,

att läsa uppslag i pdf-läsare

Läsa uppslag

Senare i dag publiceras första kapitlet i boken Fyr till fyr – meter för meter. Det kan då vara bra att veta hur man läser en pdf-bok uppslag för uppslag, som ovan. Det gör du enkelt genom att ställa in din läsare efter de rödstreckade kommandona uppe till vänster i bilden ovan.

Taggad , , , ,

i anonymitetens trygga värld

På nätet läser jag insändare i Ölandsbladet om nåt så harmlöst som skolmaten. Den är skriven av signaturen Öländsk reformist.

Varför är folk så rädda för att stå för vad de tycker?

En anonym åsiktsvärld riskerar att bli som en diktatur där alla misstänker alla för att vara maktens spioner.

Gammelmedierna borde stänga dörren för anonyma insändare om skitsaker, bara låta möjligheten finnas för ”farliga” ämnen. Skolmat kan omöjligt vara ett sådant.


 

Taggad

bonusvarvet gräver ned sig…

grävning_Albrunna_bonusvarvet_7dec_201910Nedifrån cykelleden i Albrunna ser man inte mycket av det stora grävjobbet uppe vid husen. När man går dit upp ser man desto mer…

grävning_Albrunna_bonusvarvet_7dec_201902

grävning_Albrunna_bonusvarvet_7dec_201911

grävning_Albrunna_bonusvarvet_7dec_201901

grävning_Albrunna_bonusvarvet_7dec_201908

grävning_Albrunna_bonusvarvet_7dec_201907

grävning_Albrunna_bonusvarvet_7dec_201906

grävning_Albrunna_bonusvarvet_7dec_201904


 

Taggad , ,

nedan cykelleden mot havet

grävning_Albrunna_bonusvarvet_7dec_201909I morgon publicerar vi färska bilder från grävningen av bonusvarvet i Albrunna. Detta skyttegravsliknande jobb görs ovanför denna plats där dessa jordmassor förvaras. Till vad återstår att se…


Taggad ,

Bildgåta

DSCF0669Vad kallas den? Halva ordet är ett slags bröd, den ligger ned och brukar vara slut om våren…

ensilagelimporSvar: Ensilagelimpa. Dessa ligger i Seby.


 

Taggad ,

den eviga förföljelsen fortsätter

Förstasidan av Barometern har i dag en annons: Tiden är inne, Guds rike är nära!

De religiösa har förföljt mig med sina läror ända sen söndagsskolan. Svenska kyrkan lägger sina tjatiga tidningar i min brevlåda. Andra troende ringer på min dörr och vill prata in mig i sina förfärliga tempel.

Låt mig vara!


 

Taggad ,

Gammelmedia tar upp kulturorganets kritik

Min kritik av jobbet med cykelleden Fyr till fyr på södra Öland har nu uppmärksammats av SVT Småland. Se inlägget här.

Tyvärr är ingressen till inslaget helt fel. Det saknas inte två sträckor på södra Öland, det saknas sju. Vad än gammelmedierna eller politikerna eller projektledningen säger ska ni veta att det saknas sju!

I debatten om Fyr till fyr är kulturorganet den absolut pålitligaste nyhetskällan. Vi skönmålar ej, vi dissar inte. Vi berättar som det är. Det gör ”aldrig” gammelmedierna eller ansvariga. De skriver/säger ofta det majoriteten vill läsa/höra.

De sju sträckorna är:

Albrunna, av kulturorganet döpt till bonusvarvet
Ventlinge förbi Norrgården
Golfvägen ned mot hamnen eller – som nu – på väg 136?
Parboäng eller väg 136 till Karl X Gustavs mur
Karl X Gustavs mur – Ås
Ås – Torngård
Torngård – Skärlöv

I morgon publiceras första kapitlet ur gratisboken Fyr till fyr – meter för meter. I det provcyklar vi första sträckan, betygsätter leden, tipsar och berättar om sevärdheter utmed just denna ledsnutt.

Så jobbar kulturorganet, i verkligheten, på plats, på egen cykel, på den cykelled vi berättar om. På så sätt skiljer vi oss markant(!) från andra nyhetsmedier.


Taggad ,

Detta är världen

Att läsa en dagstidning är många gånger en surrealistisk upplevelse, en mix mellan stort och smått. Vad vill en tidning egentligen visa med en textmängd som motsvarar en tjockare roman? Vad väljer en tidning att berätta om ur det oändligt stora nyhetsflödet?

Från brevlådan hämtar jag Barometern, dagens första omvärldsspegel. Under dagens lopp kommer andra speglar att bombardera min hjärna med sanningar, lögner, uppmaningar och lockelser.

Till en ljuvlig första kopp kaffe konstaterar jag att förstasidan domineras av ett foto av en man bakom en bardisk. För vilken gång i ordningen vet jag inte men texten handlar återigen om Park Hermina, krogen med det så pretentiösa namnet. Håll nu i er: Krogen har bytt ägare! Inne i tidningen ges denna världsnyhet nästan ett uppslag. ”Jag kände att jag tappade glädjen”, får en trött tidigare ägare säga.

Åh fan. Omtumlad av denna nyhetens örfil, läser jag vidare. På första Ölandssidan läser jag att Mörbylånga kommun kan vinna pris för app. Jag får veta att den nationella välfärdskonferensen Future & Walfare har nominerat underverket till priset Årets kommunala innovation.

Jag kollar på nätet. Jo då, jippot hålls i Malmö 5-6 mars. Komiker och Fredrik Reinfeldt uppträder. Appen kommer att bedömas av jury. Om kriterierna står bland annat detta: Innovativa lösningar och nyskapande metoder är nödvändigt i en tid då demografi, kompetensförsörjning och ekonomi innebär ändrade förutsättningar för välfärden. Kommuner behöver ta sig an välfärdsutmaningarna på nya sätt. Syftet med utmärkelsen ”Årets Kommunala Innovation 2020” är att uppmuntra och synliggöra kommunernas innovationsarbete och bidra till spridning av dessa.

Åh fan. Kalaset kostar 6 950 skattekronor exklusive moms per person men då ingår tapas. Hur många konferensbesökare skickar Mörbylånga kommun?

Jag bläddrar vidare. Nu blir det än värre. ”Vi är satta på jorden som planetskötare” lyder rubriken. Åh fan. Det hade jag ingen aning om. Men nu får jag lära mig nya sanningar. En präst i Högsby skriver: ”_ _ _ Greta Thunbergs budskap till jordens folk handlar ytterst om rättvisa på jorden och omsorg om Guds skapelse inget annat. Vi ber: Gud, vi längtar efter din rättvisa. När får vi se ansikte mot ansikte _ _ _.”

Annonser är också nyheter, brukar gammelpressen hävda. I en sån med foto av stor TV-kamera ser jag mitt livs chans. Jag läser: ”Medverka i TV-inspelning på Kosta Outlet. Ett `TV-team´ (sekretessbelagt) kommer att vara på plats och söker nu efter härligt shoppingsugna människor. Kom till Kosta Outlet _ _ _ så kanske just du blir en av statisterna eller intervjuad.”

Dagens första surrealistiska upplevelse är slut, men flera väntar. Någon förklarade surrealismen som ”en konst man får inifrån sig själv utan att använda förnuftet eller sin moral eller sin uppfattning om fint och fult, bra eller dåligt, ont eller gott.”

Så är det. En dagstidning är – för läsaren, inte för skaparen – helt surrealistisk.

Jag älskar den.


 

Taggad , ,

macken

De blir färre och färre men finns ännu så länge lite här och var ute på vischan i det Sverige som håller på att avfolkas, utarmas, dö. De är företagen som fixar lite av varje, som säljer lite av varje och som tack vare sin existens håller grytan kokande ännu en tid…

I Seby på sydöstra Öland ligger Seby Motor & Mekanisk Verkstad AB. På nätet läser jag:

”Företaget säljer slit- och reparationsdelar för lantbruk samt biltillbehör, däck, kreatursvagnar, soldrivna vattenpumpar och kraftöverföringsaxlar. Företaget kan också erbjuda reparationer av olika slag samt diverse tillverkning.”

Nedan visar jag de bilder jag hann ta medan Kjell bytte svålar på min bil – på ny världsrekordtid.

prylar_macken_Seby_däck_skrot14

prylar_macken_Seby_däck_skrot01

prylar_macken_Seby_däck_skrot06

prylar_macken_Seby_däck_skrot44

prylar_macken_Seby_däck_skrot13

prylar_macken_Seby_däck_skrot32

prylar_macken_Seby_däck_skrot59

prylar_macken_Seby_däck_skrot28

prylar_macken_Seby_däck_skrot08

prylar_macken_Seby_däck_skrot19

prylar_macken_Seby_däck_skrot53

prylar_macken_Seby_däck_skrot52

prylar_macken_Seby_däck_skrot29

prylar_macken_Seby_däck_skrot67


 

Taggad ,

vatten i olika former

Seby-läge_isparkering_is_parkering_11Det var isigt vid Seby läge häromdagen. I dag är det nog bara blött.


Taggad ,

En Gopro framåt, en bakåt

tvåkamerorshjälm

Man tar en cykelhjälm. På den sätter man en GoProkamera som riktas framåt. Och så sätter man en som riktas bakåt. Sen cyklar man genom Södra Möckleby. Och då kan det bli som nedan – i min första testfilm med dubbelkameror.

Taggad , , , ,

Byt en bokstav – och det blir rätt

Politiker talar ofta till lyssnarna som om det är de själva som satsar pengar i olika samhällsfunktioner.

– Vi satsar 50 miljoner på nya skolor! säger politiker A.

– Men vi satsar mycket mer, vi satsar 90 miljoner! säger politiker B.

Vad ingen av dem tänker på är att de borde använda ett annat personligt pronomen. De borde säga:

Ni som lyssnar satsar 50 miljoner på nya skolor! säger politiker A.

– Men ni som lyssnar satsar mycket mer, ni satsar 90 miljoner! säger politiker B.

På så sätt kommer överbudspolitiken i en aning löjlig dager.

Det politikerna satsar är nämligen skattepengar – inbetalda av oss. Alla pengar är skattepengar när det handlar om politik, alla. Även EU-slantar. De är skattepengar som har gått en vända till Bryssel först – för att eventuellt vända hemåt igen.


 

Taggad , , , ,

Nyårsfyrverkeri – men inte kommunens

Häromdagen skrev vi att Mörbylånga kommun skjuter av nyårsfyrverkeri. Det stämmer inte. På fråga till kommunen om vad kalaset kostar skriver gatu- och servicechef Per Gustavsson att det är Mörbylånga Elservice AB som har sökt tillståndet för fyrverkeriet. Det anordnas alltså i privat regi.

Rätt ska vara rätt.


 

Taggad

det blev en plattbro

bron över Alvkälla_03Den nya plattbron över Alvkällas utflöde är färdig. Ylva Lönnbom och Josef Reithmeier ska applåderas för sina idealistiska insatser. I dag är det i många sammanhang pensionärerna som driver samhället framåt.

bron över Alvkälla_08Påfarterna är välgjorda. Man behöver inte vara cirkusartist för att ta sig över floden in bland träden…

bron över Alvkälla_09Konstruktionen är stark och tålig. Bron håller för flera personer samtidigt. Detta om styrka får mig att tänka på en toalettsits jag en gång köpte. På locket stod: ”Locket på denna toalettsits är mycket starkt – men ni bör därför inte hoppa på det.” Det gäller måhända även denna bro.

bron över Alvkälla_06Bron ingår i den slingrande Bergstigen, vars ansiktslyftning vi återkommer till…


 

Taggad

Mörbylånga dyrast

Kostnaderna för uppvärmning, el, vatten och sophantering i Mörbylånga kommun är högst i länet. Det visar den årliga Nils Holgerssonrapporten. Lägsta kostnaderna hittar vi i Kalmar.

Det är lätt att förstå att det inte är lätt att locka folk att flytta till Mörbylånga. Höjd skatt, ett DDR-inspirerat P-system och nu länets högsta att-leva-taxor…

Får dessutom Hussam Salman tingsrättens välsignelse när han nu stämmer kommunen på dubbelt så mycket som tidigare, 300 miljoner, för avtalsbrott om byggen i hamnen är det väl bara att ta sin Mats ur skolan och kolla in nya jaktmarker…

Uppgifterna finns i dagens Barometern.

Sune Flisa
chefredaktör

 

Taggad

världens dyraste cykelledssnutt

För att ersätta 50 meter tänkt cykelled har nu projektledningen för Fyr till fyr efter år av väntan dragit igång arbetet med den sannolikt dyraste cykelledsstumpen i hela universum. Två grävare och flera man har hittills jobbat sen mitten av november. Så kan det gå när man bygger först och frågar markägare sen.

Notabelt är att inget gammelmedia hänger på. Här byggs det mest storslagna projektet för Ölands framtid och blaskorna och etermedierna tiger som i Kina om det ”icke positiva”.  Gammelmedierna lider av ”öländsk beröringsskräck”, alternativt ”öländsk strutssjuka”. Ser vi inte eländet så finns det inte. Berättar vi inte om det finns inga problem. Öland är ju ett paradis. Vi skriver om halkan i stället!

Man skäms.

Nedan visar vi i många bilder om hur jobbet ser ut 3 december. Grävningarna kommer att pågå länge till. Vad kan totalkostnaden bli? Vad säger ni i gammelmedierna om mer än de nedgrävda 100 miljoner som inte kommer att räcka?

Men gammelmedierna kniper käft som öländsk kalksten. Nämn inte den där djävla leden en gång till! Den finns ju för fan i norr. Den är invigd i norr. Det får räcka. Att det strular i söder ger vi blanka fan i! Nu skriver vi om halkan igen, grabbar och tjejer!

bonusvarvet_Albrunna_grävning_24Bygge av atombombsäkert värn? Nej, cykelled!

bonusvarvet_Albrunna_grävning_07Några stubbar, två grävare, ett gigantiskt dike. Vi ser åt söder. I diket sticker ett L-format betongstöd upp.

bonusvarvet_Albrunna_grävning_45
I grävningens norra ände gräver man ett smalare dike och lägger ned nåt slags kabel.

bonusvarvet_Albrunna_grävning_23Betongstöd i olika modeller.

bonusvarvet_Albrunna_grävning_31Dessa L ska skilja tomter från cykelled.

bonusvarvet_Albrunna_grävning_19Vy åt söder.

bonusvarvet_Albrunna_grävning_10Tomt till vänster. Led rakt fram. Den ska sedan vika 90 grader höger där L-betongen står.

bonusvarvet_Albrunna_grävning_04Kablar av något slag ligger nedlagda i diket.

bonusvarvet_Albrunna_grävning_16Nära tomtgräns I.

bonusvarvet_Albrunna_grävning_15Nära tomtgräns II.

bonusvarvet_Albrunna_grävning_32Det krävs mycket för att ersätta 50 meter cykelled: grävare, betongblock, grus, sand. Och tid. Mycket tid. Och pengar. Mycket pengar!

bonusvarvet_Albrunna_grävning_38Tänk om detta träd kunde tänka högt om hur vi människor beter oss…

bonusvarvet_Albrunna_grävning_29Skopor, skopor, skopor.

bonusvarvet_Albrunna_grävning_28Mindre grävare.

bonusvarvet_Albrunna_grävning_08Ett betongblock sticker upp sin blonda kalufs.

bonusvarvet_Albrunna_grävning_47Uppgrävd jord har man lagt på den stig jag brukar använda för att gå runt ägan utmed kusten. Hoppas att man gör stigen bättre, småningom. Nu får jag cykla stigen rakt upp till Albrunna och cykla på väg 136 i stället för att vandra här.

bonusvarvet_Albrunna_grävning_49Vägen mot havet är nu oframkomlig.


Taggad , , ,

Mörbylånga kommun skjuter skarpt

Mörbylånga kommun ska vid nyår brassa av ett tio minuter långt fyrverkeri, skriver Barometern. Det rimmar illa med kommunens påstådda miljömedvetenhet. Fyrverkeripjäser innehåller som bekant en hel del kemi, exempelvis tungmetaller.

Framsynta kommuner har lagt de pyrotekniska barnsligheterna på hyllan för att kanske minimera antal händer och ögon som varje år går upp i rök.

Och vad kostar det pyrotekniska kalaset? Kulturorganet återkommer med svaret…


 

Taggad , , ,