albrunna lund från flera vinklar…

Hundra meter in i Albrunna lund väljer man att gå mot Norra eller Södra ängen. Denna gång valde vi den södra.

Stigen är smal och växtligheten frodig. Vissa sträckor går man under lövtak.

Den har vuxit sig meterstor trots det relativa dunkel som råder här.

Men det kommer att bli ännu mörkare utmed denna stig. De höga träden har ännu inte slagit ut.

Typisk vy av stigen.

Albrunna lund är inte bred, här bara något hundratal meter. Nere i högra hörnet skymtar alvaret, upptill ser vi åkrarna mot väster och Kalmarsund.

Vi tittar åt sydväst.

Vy åt nordväst. Längst till höger Cementas höga skorstenar.

Här mynnar den smala stigen ut på den äng som avslutar södra slingan av lunden.

Samma äng som ovan men i ett annat perspektiv. Alvaret väntar till vänster om muren.

Från vänster: Alvaret, ängen, lunden, åkrarna, Kalmarsund. Om man slår sig ned vid bordet kan man njuta av en nästan hundraprocentig tystnad.

Ängen mot väster. Här, i början av maj, hade de höga träden ännu inte slagit ut. De tuvor du ser på ängen är alla stånd av arontorpsros.

Arontorpsros eller våradonis. I Sverige finns den bara på Gotland och Öland. Den slår endast ut i solsken, nattetid ”blundar” den. Mycket giftig.

Nästan halvmeterhögt bestånd av arontorpsros. Personligen tycker jag inte att den är vacker, snarare originell.

En av de många tusen gullvivor som finns både på ängen och utmed stigen. Och som allt växande är strävan uppåt, uppåt, uppåt…

Mot norr ser vi Kalmarsund och Cementa till vänster. Längst till höger Cementas kalkstensbrott med sina lodräta borrade och sprängda bergssidor.

Taggad ,

I övermorgon…

Läsartävlingen Vart är vi på väg? gör comeback. Tanken är att köra tävlingen två gånger i månaden, runt den 1 och 15. Det blir sex tävlingsdagar per månad. I övermorgon publiceras första ledtråden av tre i omgång ett. Reglerna är som tidigare.

  • Du får endast lämna en enda kommentar under de tre på varandra följande tävlingsdagarna.
  • Du svarar alltså med kommentar och det gäller att vänta tillräckligt länge för att hitta ”ett rimligt rätt” svar. Det svåra är att avgöra vad som är just ”tillräckligt länge”. Sölar du för mycket vinner nån annan. Är du för snabb riskerar du att svara fel.
  • En ledtråd läggs ut exakt klockan 08:00 tre dagar i rad.
  • Både start och mål ligger på Öland – men det är endast målet du ska gissa.
  • Svara ENDAST med målbyns namn, inte varifrån vi åker eller hur du kom fram till svaret.

I övermorgon onsdag klockan 08:00 ställer vi frågan: Vart är vi på väg?

Taggad ,

barn ser på världen

I värmestugan nere vid fyrplatsen (Långe Jan) hängs det då och då upp nya barnteckningar. De gör mig alltid på gott humör. Vilken berättarglädje – utan hämningar! Några av dem visas nedan utan bildtexter.

Taggad

vart är vi på väg?

Tävlingen Vart är vi på väg? – som jag körde i alvarsamt – återuppstår inom kort här på alvarsamt2. Om du glömt hur den var utformad kan du minnas här.

Det enda du som deltagare måste tänka på är att bara svara med det ortnamn du tror är lösningen. Endast det! Ett enda ord, alltså. Svaren lämnas som kommentar. Trimma nu hjärncellerna och var beredd med de snabbaste fingrarna på tangentbordet. Är du smartast på Öland – eller kanske i hela Sverige? Eller i hela världen!? Snart kan du visa det i ett enda ord. Snart blir det blodigt allvar. Snart…  😉

Taggad

träby borg – tre borgar i en

Den är inte lik någon annan borg vi har sett på södra Öland. Den är inte en. Den är tre, Träby borg norr om Solberga vid Torngårdsvägen mellan Södra Möckleby och Torngård. Träby borg är lite knepig att hitta. Det finns inga skyltar som visar vägen och borgen är så pass låg att man ser den först på nära håll.

Enkel vägbeskrivning: Tag in mot Träby i Solberga. Kör till vägs ände. Kör inte in på nån gård utan parkera på p-plats till vänster. Fortsätt gå denna väg. Efter tvåhundra meter viker vägen skarpt åt höger. Efter ytterligare tvåhundra meter tar vägen slut och man får gå utmed sidan av ett större fält till vänster. Efter ytterligare 200 meter ser du ett stort stenröse på en lägda. Gå snett vänster över lägdan mot en grind. Från grinden leder en traktorväg raka spåret mot borgen. Efter ytterligare 150 meter är du framme. Och det är en vacker syn som möter dig!

Träby borg liknar inga andra borgar på Öland. Den är stor. Och den har en märklig form. Vi ser den här mot norr.

Vad vi förstår är de tre borgarna de som på bilden är markerade med grönt, gult och blått. Den vita markeringen torde vara ruinerna efter ett sentida hemman. Det ska ha anlagts i slutet av 1700-talet och haft namnet Christineborg.

Entrén till borgen på traktorvägen mellan de två åkrarna. Lövträden står ännu kala i april, vilket ger bättre överblick av borgen. Denna plats är en av få på södra Öland som vi upplevt som ”helt utan störande trafikljud”. Här är verkligen tyst, vilket förstärker känslan av att vi besöker en magisk historisk plats… 

När man går innanför borgmurarna förstår man inte helt idén med formen. Murarna går lite hit och dit över de gräsbevuxna, nästan parklika ytorna. Största delen av murarna har rasat men några korta sträckor är ännu i dag intakta. En stor och vacker snok fick oss att undra vad den gjorde här. Snokar vill ha vatten och här var torrt som snus. Men vi hittade senare en liten vattensamling strax utanför murarna. Den räcker för snoken, som såg välmatad ut!

Borgarnas diametrar är mellan 44 och 66 meter. Den mellersta anses bäst bevarad. Murarna är byggda i kalksten.

Murarna är låga i dag, eftersom de rasat under de kanske 1 500 år som gått sen de byggdes. I sin prakts dagar var murarna 7-10 meter breda!

Nu i maj skulle man nog bara se gröna trädkronor i detta perspektiv. De tre sammanbyggda borgarna ligger i nordost-sydvästlig riktning.

Vi vet inte men den nedre delen  av stenformationen kan kanske ha varit en brunn en gång i världen.

Den senaste jordbrukstekniken har danat fälten som omger borgen. Jordbruket under folkvandringstiden, då borgen byggdes nån gång mellan 400 och 550 år e Kr torde ha varit mycket enkelt. Men man vet att människan redan för 6 000 år sedan började med åkerbruk och boskapshållning i vårt lands sydliga delar. Tanken svindlar. 6 000 år… Det är 200 generationer!

Av de enorma murarna finns i dag bara små ynkliga rester.

Johannes Haquini Rhezelius, svensk arkeolog och byggnadsantikvarie, berättade 1634 att det fanns 30 husgrunder i den nordöstra borgen, 32 i den mellersta och 14 i den sydvästra. I dag syns bara någon enstaka av dessa, som denna.

Den här flera meter breda gluggen har troligen varit en av portarna i borgen. Men sannolikt var den betydligt trängre då det begav sig.

Sedan de murar vi ser här byggdes har det gått mer än 1 500 år och 50 generationer bönder har plöjt och sått här. För dig som vill se ännu mer in i historien kan vi tipsa om ett gravfält ett par hundra meter sydost om borgen med tio synliga runda stensättningar.

Taggad ,

länet i sorg

Vi har mottagit en rykande aktuell not från vår käre medarbetare Sune Flisa, just nu stående frackklädd utanför residenset i Kalmar:

———————————————————————————————————————

Precis uppklädd och beredd att låta mig sväras in som landshövding i Kalmar län nås jag av det dystra beskedet att jobbet gått till en helt okänd Thomas Carlzon, som knegat 45 år på IKEA. Alla som försökt skruva ihop bokhyllan Billy vet hur gränslöst svårt livet kan vara, och hur underbart det vore att få säga Ingvar Kamprad några väl valda ord mellan fyra ögon. Nu ska alltså IKEA-Carlzon ge sig på det hopplösa kneget att skruva ihop de spretande läns- och landskapsdelarna! Till det krävs säkert mycket längre tid än 45 år.

Stefan Löfvén har åter svikit mig. Jag kommer aldrig att glömma det. Precis som Ingmar Bergman för jag bok över svikare och motståndare. Han kallade sin Dämonboken, med ä! Den som hamnade där var livstidsdömd. Min bok heter helt enkelt Straffregistret.

Härmed utlyser jag tre dygns länssorg.

Nu kallar Shimla och årets största torgmarknad. Där ska jag sälja en av mina åsnor. Han heter Löfvén.

——————————————————————————————————————–

Så långt Sune… Vi förstår gode Sunes bittra reaktion, ity han kämpat många månader med att uppvakta vår statsminister för att få länet att fungera igen. Detta kunde, enligt Sune, bara bli verklighet genom att han Sune Flisa utnämndes till landshövding.

Sinekuren går nu till en annan. Ja, sånt är livet. Vi kan bara hoppas att gode Sune kommer på fötter igen, ty nya möjligheter väntar runt hörnet: Carlzon är bara tillsatt på futtiga tre år!

Alvarsamt2:s redaktion lyfter på hatten för Thomas Carlzon och önskar honom lycka till.

 

Allan von Kompost
redaktionschef
Taggad , ,

i lunden den sköna

Vi gick söderut i Albrunna lund. Det är som att gå i ett svenskt Amazonas. Den smala leden har lövtak, man är beredd på att möta ett vilddjur bakom nästa krök på stigen – eller åtminstone en älg, som faktiskt gästspelar här då och då. På marken fann vi gul- och vitsippor, gullvivor och minst 50 tuvor arontorpsrosor. Och lunden genomsyras av en befriande tystnad. Längre inlägg kommer inom kort men först ska vi till Träby borg, den kanske mest udda på hela Öland. Du hänger väl med!? 

Taggad , ,

njut av det stora i det lilla

Många av dagens relativt enkla kompaktkameror går att använda för makrotagningar. Några modeller närmar sig till och med avbildningsskalan 1:1. Det du ser är den lilla knopp som om tre eller fyra månader har förvandlats till ett moget Åkeröäpple. Knäpp och förundras! Fotot är taget på fri hand i ganska rivig vind på 1/200 sekund och bländare 5,6 vid 100 ISO med en Fujifilm X30. Jag hade kunnat komma ännu närmare men skärpedjupet hade då blivit minimalt utan stativ. Så jag valde ett modest avstånd. Så är det ofta då man fotograferar, man får det sällan precis som man vill. Naturens konstruktioner och krafter sätter gränser, liksom ljuset – och för all del – den egna akrobatiska förmågan. Och envisheten! Fotot är bra men inte fulländat. De ljusa delarna på knopparnas ovansidor är utbrända. I en JPG-bild som denna är det omöjligt att få dem helt korrekta, hur mycket bildbehandlingsjobb du än lägger ned. Jag kan skylla på att ljuset var oerhört kontrastrikt. Men det gör inte fotot bättre. Här borde jag ha försökt jämna ut kontrasterna med en upplättningsblixt. Men det är lätt att vara efterklok. Bättre är att inse att man som fotograf nästan alltid måste söka den lämpligaste medelvägen bland olika utmaningar och svårigheter. Det helt perfekta skottet skjuter du kanske bara en gång i livet.

I dag torsdag kom värmen och äppelblomman slog ut redan under tidiga morgontimmarna. Den här gången inväntade jag ett litet dismoln för att mildra konstrasterna – och inga områden i bilden blev utfrätta. En fotograf får aldrig ge sig.

Taggad

grönhögen

I mitten Ytongs gamla fabriksbyggnad i vilken Art Factory håller till. Till vänster sjön på golfbanan och längre in i bilden stenbrottssjön. Vid horisonten ser vi också Östersjön på andra sidan Öland.

Taggad , ,

redaktionen – namn för namn

I morse kastade vi in vårt nya stjärnskott i händelsernas centrum, Alice Asterisk-Danielsson-Puttman. Alice jobbar på ekonomiredaktionen och kommer att skriva ledare och ekonomiska analyser. Alice Asterisk-Danielsson-Puttman är inhyrd från känd Washingtontidning, som vi dessvärre måste hålla hemlig. Alice jobbar hos oss så länge redaktionskassan räcker.

 

Vi finner tillfället rätt för att även presentera de andra skarphuvudena på redaktionen. De är:

Allan von Kompost, redaktionschef och ledarskribent som även skriver om konst och fotografering. Har en lådkamera Baldak-box från 1930, som han anser ”slår allt annat i kameraväg”.

Sune Flisa, presentation onödig. För nytillkomna läsare kan vi dock berätta att gode Sune är vår Indienkorre, filantrop och kulturreporter i ämnena strupsång och magisk dans.

Ingvar Charm-Knubbendorpf, allmänreporter med förflutet inom MMA, tyvärr ofta sjukskriven för huvudvärk och dimsyn.

Siri Sirlig, kulturreporter, bevakar även hovet och religiösa frågor. Har stort porträtt av både drottning Silvia och Jesus på sitt arbetsrum.

Margaretha Robbing, så-beter-du-dig-krönikör som garanterar att hon aldrig har rapat eller fisit offentligt.

Laurha Porthin von Weshenstråhle, allmänkrönikör med inriktning på överklassfrågor.

Hugwald Claes Andersen, kallad H C Andersen, sagoförfattare, skriver även om trolldom, italienska viner och kommunpolitik.

G W Restorin, kriminalreporter med specialämnent misslyckad kommunpolitik. G W skriver även om tomt och trädgård.

Lina ”Luggo” Casparin, bevakar sociala medier – frågor om skönhet, läppstift, tamponger, serviser och dasspapper. Fotar all mat hon äter och lägger ut på nätet.

Larsa Marsipin, sportreporter med ansvar även för utrikesnyheter, främst norr om polcirkeln.

Doris van Blank-Dorehage, kassörska som hittills nobbat alla förskott, utom ett – ett mångmiljonförskott till Sune Flisa 2016 för att skriva boken ”Sanningen”.

Ivar Sturskwalt, vaktmästare.

Chefredaktörposten är sedan långliga tider vakant. Vi hittar ingen med de rätta kvalifikationerna.
Ansvarig utgivare vågar vi inte ha.

 

Allan von Kompost
redaktionschef
Taggad