Tungt namn sköter tung bevakning av eventuella tungmetaller

En längre uppföljning av läckaget i Grönhögen kommer förstås i det stora oktobersummeringsinlägget 1 november. Inträffar ”stora saker” innan dess rapporterar vi givetvis om dessa så snart trycksvärtan torkat och eftermiddagsnubben bitits av.

Grönhögendebaclet bevakas av vår stjärnreporter Ingvar Charm-Knubbendorph, som efter – för redaktionen dyra – intensivstudier i det svenska språket nu kan stava till både allvar och alvarsamt – en häpnadsväckande utveckling med tanke på att han redan 1997 förklarades hjärndöd efter en MMA-förlust mot ”Slaktaren från Dublin”. Matchen varade i fyra sekunder. Ingvar låg medvetslös till 2009 då han vaknade och fick provanställning på kulturorganet som stum och döv dörrvakt. Därefter har karriären gått spikrakt uppåt, säger han själv.

Sune Flisa är av annan uppfattning. Han har de senaste åren velat sparka Ingvar med motiveringen att han är ”universums största mobila sophög”. Ett stridbart fack har dock hållit Ingvar kvar på banan, menar många. Andra påstår med emfas att det är Ingvars ohämmade beundran av Sune som håller honom kvar i jobbet. När och om Sune hör sådana påståenden väntar omedelbara lönesänkningar för skvallraren.

Stämningen på redaktionen är som alltid rå men vidrig, exakt som Sune vill ha den.
– Se bara på Strindberg, brukar han säga under morgonbönen. Hade han inte ställt till det så förbannat för sig själv och krökat och djävlats och horat hade han aldrig kunnat skriva ens en notis om fyra rader.

Detta påstående mottages alltid på samma sätt. Hela redaktionen sitter mol tyst och stirrar i golvet, medan Ingvar reser sig och applåderar frenetiskt, utropandes: – Så talar en gud. Gud är med mej.

Allan von Kompost
redaktionschef

PS. Vi överväger att publicera de stora månadsinläggen den 2 i varje månad i stället för den 1. Anledningen är att Youtubes ”storleksförminskningsprocess” tar lång tid, ibland flera dygn för en längre rulle. Innan processen är klar är videokvaliteten dålig. Eftersom vi vill slutföra videon den sista i varje månad ligger följaktligen denna långsamma process då framför oss…

PS2. Du vet väl att du kan prenumerera på våra videor? Du gör det här.

Märkt ,

Breaking news: Kommunen svarar!

Ibland går det undan i svängarna. Då kan det vara svårt att hänga med. Men efter 25 timmar kom trots motvind och uppförsbacke svaret från Mörbylånga kommun. Du läser det nedan.

Apropå svindlande hastigheter… Fyra veckor för att få resultatet av ett vattenprov. Ligger labbet på mars? undrar

Sune Flisa
chefredaktör

Tungmetaller eller inte?

Arbetet med att försöka täta den läckande dammen i Grönhögen fortsätter. Avger muddermassorna från hamnen gifter eller inte? Kulturorganet frågar men Mörbylånga kommun svarar inte…

Märkt , , ,

Breaking news: Risk för tungmetallutsläpp i Grönhögen

Dammen för massorna från muddringen av Grönhögens hamn läcker. Och ingen vet hur miljöfarligt vattnet är. Massorna kan innehålla tungmetaller och andra miljöfarliga ämnen. Dessutom kan vatten ta sig från dammen ned i sluttningen mot havet. En anställd vid Mörbylånga kommun, som inte vill vara med på film, berättar att man väntar på resultat av provtagning. Arbetet fortsätter i morgon...

Läs mer om dammen här och här och här och här och här och här och här.

Märkt , ,

Livet på södra Öland – september 2021

Du läser nu det första inlägget av den nya typen som framdeles publiceras den första i varje månad. Inlägget blir en video fylld med ord, foton och ljud av månaden som gått på södra Öland.

Men vissa längre texter som ledare och kåserier läggs ut under videon för att de lättare ska kunna läsas.

Eventuella kioskvältare publiceras så snart vi får nys om dem, exempelvis avloppsdebaclet i Albrunna som vi trots tröghet från kommunen blev först med.

Klicka på pilen i fotot nedan och se videon. Därefter kan du i lugn och ro läsa de i videon nämnda dokumenten.

Nästa inlägg publiceras 1 november, inte 1 oktober som påstås i videon.

Staffan

*****

Om den livsfarliga allén i Albrunna

”Säkerhet för trafikanter och övriga som rör sig längs vägen går före andra aspekter”
Eva Ditlevsen
Trafikverket

Ovan läser du Trafikverkets svar på mina frågor om den livsfarliga allén i Albrunna.

Länsstyrelsen vidarebefordrade mitt mejl till Trafikverket.

Mörbylånga kommun har inte svarat, bara meddelat att mitt mejl är vidarebefordrat till ”gator och mark för besvarande”. Vi har för avsikt att gå på kommunen tills den svarar, ity vi anser att den inte helt kan undgå ansvar.

*****

Mitt svar till JO angående Region Kalmar läns synpunkter

Här läser du bakgrunden i SVT Smålands version.

Mitt brev till JO, ett svar på Region Kalmar läns skrivelse till JO.

*****

Om risken för att bensinmackarna på landsbygden riskerar nedläggning på grund av strängare miljökrav. Vi tog upp problemet redan i april. Senare mejlade vi några enkla frågor till 30 slumpvis valda riksdagsledamöter – endast en svarade

Mejlet med frågor om landsbygdsmackarnas hotade framtid kan du läsa här.

Elisabeth Björnsdotter Rahm (M) var den enda av 30 riksdagsledamöter som besvarade mitt mejl med frågor om landsbygdsmackarnas eventuella framtid. Tyvärr har Elisabeth skrivit in sina svar i mina frågor. Jag har därför rödmarkerat frågorna.

För att komma till min Youtubekanal klickar du här.

För att komma till min blogg Cykla på Öland klickar du här.

Youtube avgör publiceringstillfälle

Det börjar bli hög tid för publicering av den nya typen av blogginlägg på alvarsamt2: Livet på södra Öland, september 2021.

Som ansvarig kan jag dock inte säga exakt när publiceringen sker. Den hänger nämligen på Youtube där inlägget sedan ett dygn tillbaka snurrar runt i deras ”förminskningsmaskin”, alltså den bearbetning som förminskar en videos fysiska storlek. För en minutlång video kan förloppet gå på en timme, för en timslång kan det krävas flera dygn.

Vi publicerar inlägget så snart videon uppnått HD-kvalitet, vilket sannolikt sker under sen eftermiddag/kväll.

Videons fulla kvalitet – 2,7K – uppnås sannolikt inte förrän under morgondagen – eller i övermorgon…

På grund av tekniska problem hann vi inte lägga in namnen på samtliga medverkande i avsnittet från invigningen av Skördefesten. De presenteras i stället som text i inlägget så snart vi hinner…

Allan von Kompost
redaktionschef

Märkt

Skiten stinker i Albrunna

Foto från gårdagens grävningsarbeten vid pumpstationen i Albrunna. Vid fråga fick kulturorganet svaret att ”man bara gräver för att ta bort äldre rör”. Vår utsände kände dock igen odören av just _ _ _ _.

Märkte du att det luktade skit i Albrunna i somras när regnen slog till? Kulturorganet kan nu presentera orsaken:

En del av avloppet från Albrunna har sedan nya pumpstationen byggdes 2017 – av misstag – gått ”den gamla vägen” genom den 60 år gamla infiltrationen. Det berättar Peter Eriksson, Mörbylånga kommun.

Orsaken är den mänskliga faktorn, säger Eriksson. Ett ritningsfel gjorde att man missade att koppla in ett rör vid pumpstationen i Albrunna. Under fyra års tid har alltså avloppsvattnet gått ut i sluttningen ned mot badet i stället för till reningsverket i Grönhögen.

Arbetet med inkoppling av den/de ickeinkopplade ledningen/ledningarna ska vara färdigt denna vecka.

Mer om eländet kan du läsa i vårt kommande inlägg 1 september.

Sune Flisa
chefredaktör

Märkt , ,

Bloggen fyller tio år

Den 16 september 2011 skrev jag första inlägget på bloggen alvarsamt. Vi bodde då i Alsen, Jämtland, och hade bestämt oss för att flytta. Vi kuskade land och flera riken runt för att hitta ”rätt flyttmål”. Slutligen bestämde vi oss för Öland.

För exakt tio år sedan tog jag bilden nedan. Det började bli höst i Jämtland och dimman dansade då och då över Alsensjön där jag dragit så många gäddor och kryssat med mina segelkanoter. Men sjön tog också min bäste vän då vår motorbåt sjönk i ett haveri en kall septembernatt 1998.

I dag firar bloggen alltså tioårsjubiléum. 3 650 dagar har jag fyllt med tiotusentals foton, en del videor och 5 016 texter i vitt skilda ämnen. Bagateller har blandats med viktigt, trams och skoj med seriöst och känsligt. Men nu är det dags att dra ned på bloggandet; så mycket annat kräver min tid. Men bloggen fortsätter trots allt – på ett för mig mindre tidskrävande sätt:

Den första varje månad publiceras ett omfångsrikt inlägg om månaden som gått. Hur inlägget är ”konstruerat” får bli en överraskning. Det är inte likt nån annan typ av inlägg. Min ambition är att även kommande inlägg ska bli en rolig och viktig dokumentation av livet på södra Öland – men nu på ett helt annat sätt än tidigare. Många ämnen kommer att uppmärksammas och jag kommer som tidigare att tycka, recensera, analysera, kritisera och berömma händelser och olika typer av politiska och mänskliga beslut. Naturligtvis visar jag också massor av nya, aktuella foton.

Jag fortsätter att göra långa cykelfilmer, men de visas bara på min blogg Cykla på Öland. Kortare cykelfilmer kan däremot hoja upp på bloggen även i fortsättningen.

Premiär för första nya inlägget blir alltså 1 oktober, då ett kortare inlägg av den nya typen publiceras . Från och med 1 november blir inläggen fylligare.

Stanna därför kvar som prenumerant eller bli det nu. Gå längst ned i bloggen och fyll i din e-postadress. Då får du alvarsamt2 även i fortsättningen – i samma sekund ett inlägg publiceras.

Jag säger följaktligen inte ”tack och adjö”. Till alla trogna och kära läsare på Öland, i Sverige, Finland och i några andra länder säger jag i stället ”på återseende”.

Staffan

*****

På webben har jag mer att titta på och läsa. Klicka på länkarna så kommer du dit:

alvarsamt
alvarsamt2
min Youtubekanal
Ölandskanalen (öländska företagare)
Cykla på Öland
100 meter upp (foton tagna från drake)
I mina vatten (avslutad blogg om akvarism)

Alsensjön i Jämtland.
Kalmarsund sett från Öland.
Märkt , ,

Peter Bennett, vasstakläggare

Byggnaden i Näsby på södra Öland får ett delvis nytt vasstak. Det läggs av englandsbördige Peter Bennett, boende i Köpingsvik. Den högra mörkare delen av taket la han för åtta år sen. Nu lägger han resten. Materialet är vass från Estland. Där odlar man vass och skördar den varje år. På så sätt får man fram raka vasstrån, en förutsättning för att lägga ett tätt tak. – Ett rätt lagt vasstak håller i 60 år, säger Peter och ser ut att mena det.
– Det kommer att gå åt 800 buntar vass för jobbet, berättar Peter. En kvadratmeter färdigt tak väger 50 kilo. Vass är Sveriges äldsta taktäckningsmaterial. Det är lika isolerande som 20 centimeter tjock gullfiber. Med vasstak får du en bra värmereglering i huset. Det håller kylan ute på vintern och dämpar den intensiva sommarvärmen. Jag har vasstak på min kåk i Köpingsvik så jag vet vad jag talar om.
Uppe på takåsen lägger Peter en så kallad ”moning”, som i Skåne och Danmark benämns ”riggning”. På ”moningen” monteras slutligen ”honget”, de träribbor som toppar den äldre högra delen av taket i bilden nedan. Som synes jobbar Peter utan säkerhetsutrustning. – Man får tänka sej för, är hans raka förklaring.
Den släta ytan på taket åstadkoms med ett klappträ. Med det slår Peter mot vassens ändytor i en viss vinkel tills stråna ligger i exakt rätt position. Det gäller att få fram ungefär samma ”överhäng” som på ett tegeltak. – Skarvarna mellan dom olika lagren ska inte synas. Förr struntade man i utseendet. Bara taket var tätt var man nöjd. Men i dag ska det också vara vackert, berättar Peter Bennett. Under vår utsändes tid vid arbetsplatsen hör vi flera uppskattande tillrop från vägen, från vandrare och cyklister. – En tidning skickade hit en reporter. Men hen ställde inte ens hälften så många frågor som du och var inte ett dugg intresserad. Hen ville mest snacka engelsk fotboll, berättar Peter.
Till höger om portalen står käpparna till ”honget”. I portalen står vassbuntana från Estland med vipporna uppåt. På frågan om vi i Sverige skulle kunna odla vass skrattar Peter: – Jag tror inte den svensk finns som kan tänka sig att stå och rensa vass i en kall lada i februari. Nej, till och med balterna har börjat skicka vassen i contrainar till Kina för rensning. Den blir faktiskt inte dyrare för det.
Här ser vi hur mycket isolerande luft ett vasstrå innehåller. Stråna är som rör. Märkligt nog vaknade Peter Bennetts intresse för vasstak när han jobbade som timmerman i norska Telemark. Senare hamnade han på Himmelsberga. Där fick han nys om en kurs i läggning av vasstak. – På den lärde jag mej hur man inte ska lägga dom, garvar Peter och fortsätter: – Sen började jag jobba med flera olika täkläggare och lärde mej lite här och lite där. Jag har så att säga gått den långa vägen. Men nu är jag pensionär och vill trappa ned – hur nu det ska gå till.
Bladvass i buntar/kärvar. Kul detalj: Ett vasstrå kallas, i synnerhet i litterära sammanhang, för ”rö”. Ett exempel år uttrycket ”som ett rö för vinden”. Vass är användbar till mycket, förr i tiden till utfodring av boskap och även som ett effektivt bränsle. Dessutom kunde den malda rotstocken användas till mjöl vid brödbak. Vass är också slitstark. Det tak Peter Bennett nu lägger ska alltså hålla i 60 år. Kulturorganet har redan planerat ett uppföljningsreportage den 16 september 2081 klockan 10:00.

Märkt , ,

Ofullkomlighetens lov

Precis som i livet är det nästan omöjligt att uppnå allt man vill när man makrofotograferar. Därför blir de ofullkomliga bilderna ofta de bästa. När livet kinkar hittar jag ofta tröst i den lilla världen, den som är så liten att vi måste ha hjälpmedel för att komma den in på livet, i detta fall ett makroobjektiv.

”Det perfekta” är nästan alltid ouppnåeligt, lyckligtvis. Att hitta skärpan på en humlas öga på en i vinden svajande blomma är i det närmaste omöjligt då skärpedjupet är en millimeter. Men försöka duger och ”bara nästan” blir ofta bättre än ”fulländat”.

Nedan följer jag en humla i mina nyutslagna blåluserner. Bilderna är från soliga i går och passar bra på regniga i dag.

Märkt , ,

Ur bildarkivet

I dag hamnar vi på utomhusfest i Södra Möckleby, juli 2012.

Umpa bumpa-blås så det stod härliga till.
Snäll clown och glada barn.
Bakom donnan sitter Walle Dickson och säljer sin diktsamling – då ännu icke utgiven.
Märkt

Bevattningsdammen växer på höjden

Dammens sidor växer snabbt. Vid horisonten Gräsgårds kyrka.
Massor av ”sockertoppar” ligger nu uppradade utmed fältets sidor. I bakgrunden ser du tinnarna på Eketorps borg.
Mot nordväst. Såg man inte bildens övre del kunde man tro att man är på månen.
Mot väst-nord-väst.
Märkt ,

Monarkfan

Spindlar gillar min Monark lika mycket som jag. Varje morgon är flera nät spunna, ibland upp mot tio stycken. Tar jag bort dem kan nya vara riggade inom bara nån timme. Jag blir imponerad och läser att korsspindeln oftast tillverkar ett nät med 20-30 centimeter i diameter. Det gör den på en halvtimme. Jobbet kan dessutom göras flera gånger per dygn.
Märkt ,

Nappa nu, fiskeministern!

Kulturorganet har flera gånger skrivit om det barbariska rovfiske på sill/strömming som pågår utmed våra kuster. Men ingenting händer. ”Alla” verkar förstå att läget är kritiskt, trots det gör ingen någonting. Det är snudd på brottsligt.

Nu kräver Karin Lexén och Konrad Stalka i SvD att trålgränsen på ostkusten flyttas ut från fyra till tolv sjömil. Det är vettigt men som med så mycket annat – det är alldeles för sent. Lekmogen sill har minskat med 80 procent från 1970-talet.

Allan von Kompost
redaktionschef

PS. Skribenterna hoppas på att bland andra nye fiskeministern Ibrahim Baylan ska göra nåt. Men är inte han cementminister med betonghäck?

Märkt , , ,

Ur bildarkivet

I dag visar vi tre bilder från vitt skilda sammanhang 2017.

Mattssons Café & Bageri på den tiden det begavs sig, april 2017.
Minns du Eliana, problembåten som låg i evigheter och spärrade slipen i Grönhögens hamn och som kostade skattebetalarna nån halvmiljon. Foto från maj 2017.
I september 2017 hade man kommit så här långt i arbetet med att gräva fram Albrunnakeppet.

Fortfarande sommar

Idisslande kritter vid Seby läge. Stugorna vid horisonten står i Gräsgårds hamn.

45 dagar efter sådd

Mina blålucern och honungsfacelior blommar 45 dagar dagar efter sådd. Inom en vecka kommer stora mängder knoppar att slå ut. Det känns som att jag kan lura hösten en smula – med sommarblommor. Den gula ringblomman är självsådd. Den hängde på min idé om att det aldrig är för sent.

Bara två av 349

Skönt att det fortfarande finns folk som vägrar att spela med i kungatramset vid riksdagens öppnande i dag. Det skrämmande är dock att inte flera riksdagsledamöter gör det, särskilt då åtminstone sossarna har som mål att avskaffa rojalismen.

Att bli statschef genom arv känns lika otidsenligt som att bränna häxor på bål. Om 50 år kommer historikerna att förundras över dagens rådande dubbelmoral och våra styrandes devota inställning till landets sannolikt största anakronism.

Sune Flisa
chefredaktör
härförare

Märkt , , ,

Ur bildarkivet

I vår bildkavalkad har vi kommit fram till juni 2013. Vi tittar in i fågelstationen i Ottenby, ser på supermåne och träffar Tage. Håll till godo.

Ladusvala och hussvala.
Samma som ovan men nu börjar hussvalan få en något irriterad blick. Hur länge ska man behöva sitta här, egentligen?
Äntligen!
Supermåne och tornseglare. Fotot är en mycket liten del av en bild, vilket också kan kallas en ”extrem delförstoring”.
Alltid glade Tage Nilsson, Albrunna. Här målar han sin båt på land i Degerhamns hamn. Båten svetsade han själv ihop för många år sedan. Framlidne Tage var den berättargladaste gamäng jag träffat, alltid positiv, alltid gillande med ett till synes ändlöst minne. Jag är tacksam för att ha fått känna honom. Han finns i många inlägg i både alvarsamt och alvarsamt2. Sökruta finns längst ned i bloggarna.

Ordbajset flödar

Kyrkoval. Då vaknar de politiska partierna till liv. Här finns tillfälle till maktutövning. Jag läser inlägg från ickepolitikerna, exempelvis grupperingen Frimodig kyrka. De vill ha Jesus i centrum och en kyrka helt fri från partipolitik. För mig som agnostiker känns det okej. Kyrkan självdör i sin nuvarande form, driven som kapitalistiskt investmentbolag med fokus på skogliga ägandefrågor och fastighetsaffärer med maximal avkastning. Hade Jesus sett Svenska kyrkan i dag hade han skrattat ihjäl sig och sluppit korset.

Detta lilla val som ytterst få bryr sig om visar på framtida faror. Så snart en politiker lägger sig i nånting ickepolitiskt är loppet kört. Alla skillnader upphör, alla frågor blir omedelbart onödiga, en eventuell kurs blir meningslös, eftersom vi leds in i den totala dimman av ouppnåeliga önskemål, guldkantade drömmar och fromma förhoppningar. Ordbajset rinner, vi serveras ohämmade punktlistor om hur livet borde vara, inte hur man vill ta itu med svåra framtidsfrågor, mänskliga motsättningar och akuta problem.

I dag skriver exempelvis Matilda Wärenfalk (S) i Barometern, ”För en kyrka som tar ställning och ansvar”. Rubriken gör mig orolig. Ska ordbajset nu börja rinna helt okontrollerat? Svar: Ja, det gör det. Det inte bara rinner, det forsar likt Tännforsen en varm majdag. Jag har inget emot Matilda Wärenfalk som person, men det hon skriver gör mig rädd. Hon vill nämligen att allt ska bli bra, att alla ska bli lyckliga, att paradiset uppenbarar sig redan i jordelivet. Hon vill allt. Hon vill alla. Hon önskar. Hon kämpar. Hon drömmer om ett liv som inte finns. Det är förfärlig läsning. Vilken tomte som helst kan skriva en önskelista som helt saknar anknytning till verkligheten. Men ytterst få vågar formulera det livet kräver, hur de vill gallra, förändra, prioritera, bygga upp, bekämpa, rasera eller lägga ned. För sånt är livet. Det är inte en enda stor mysig drömfabrik. Det är en kamp mellan viljor och tendenser, mellan människor och grupper, mellan religiösa fanatiker och vardagsreligiösa, mellan kristna och muslimer, mellan diktaturer och demokratier, mellan hat och kärlek, mellan vänster och höger. Livet kräver hårda nypor när beslut ska tas om avskedanden, nedläggningar och moraliska och mänskliga kriser. Men om detta skriver Matilda Wärenfalk inte ett ord. Hon radar i värsta PK-stil upp allt underbart hon vill ”kämpa” för. Och det är allt gott. Allt. För alla. Överallt. I alla frågor.

Som väljare skulle jag – exempelvis – vilja veta hur Wärenfalk ser på statens kontra kyrkans ansvar för de många historiskt viktiga byggnaderna i landet? Ska staten eller kyrkans få medlemmar betala nödvändiga restaureringar? Eller ska såna slopas? Hur många kyrkor ska helt få förfalla? Hur många kyrkor ska säljas? Ska kyrkor kunna byggas om till vandrarhem, bostäder, fabrikslager, ungdomsgårdar? Hur mycket vill Wärenfalk pynta för ”vård av kulturhistoriskt viktiga objekt”? En miljard om året? Tio miljarder? Eller inte ett öre, det är kyrkans bord. Varför nämner Wärenfalk som alla andra inom kyrkan att den är landets största medlemsorganisation när du vet att medlemmarna tidigare tvångsanslöts genom att födas? De blev medlemmar vare sig de ville eller inte – precis som i diktaturer. Vad vill du göra åt det dramatiska medlemstappet som efter kyrkans skilsmässa med staten sker med automatik? Vad händer i en församling då medlemstalet närmar sig noll? Läggs den ned, dödförklaras? Eller hålls den igång med konstlade medel? Ska kyrkan sluta vara religiös och i stället bli världslig som sossepartiet i stort? Varför ska politiker lägga sig i kyrkan? Vad vill du göra med präster som är emot kvinnliga präster? Ska kyrkan bli mer politisk? Är kyrkan i dag helt opolitisk, trots att ni politiker är där och styr? Eller är Svenska kyrkan i dag ett helt politiskt, kommersiellt och kapitalistiskt aktiebolag? Är kyrkan för kärnkraft eller ska bara sol- och vindkraft framhållas i energisammanhang? Kan en präst få mässa om de nya kärnkraftverkens stora potential? Ska kyrkan tolerera avvikande politiska åsikter, som ”Sverige i Nato” eller ”Sverige tillbaka till Afghanistan”? Ska kyrkan tycka och uttala sig om politiska frågor? Om ja, vilka? Och varför bara i dem? Hur ställer sig kyrkan till kungahuset, till rojalismen, till tankar på en republik? Ditt parti vill ju avveckla kungahuset… Hur ska pedofiler inom kyrkan bemötas? Vem ska sköta aktieplaceringarna inom kyrkan? Hur väljer kyrkan sina placeringar? Kan kyrkan placera kosing i bolag som utnyttjar barnarbetare? Kan du som sosse samarbete med SD inom kyrkan? Hur ser kyrkan på brott och straff, gängkriminaliteten? Hur ska kyrkan arbeta i de så kallade socialt utsatta områdena? Hur ska kyrkan utvecklas i Södra Möckleby, i Jokkmokk, i Fågelmara? Frågelistan skulle kunna bli hur lång som helst. Men inga svar gives om någonting. Drömmarna regerar.

*****

Bäste gud i himmelen… Låt oss slippa dessa politiker som skriver önskelistor om hur livet borde vara. Förlåt dem, ty de veta icke vad de göra.

Om ett år hålls viktigare val. Inför det kommer samma slags ordbajs att fylla tidningarnas debattsidor. Vi kommer då att förstå att alla politiker vill precis samma sak: Att alla ska bli lyckligast, att allt ska bli bäst, att alla människor ska ses, att alla ska inkluderas, att allt är viktigast. Och viktigast är allt, allt, allt.

Det är förfärlig läsning.

Sune Flisa
chefredaktör
härförare

Märkt , , ,

Trots motstånd blir vi fler och fler

– Ibland har vi cyklister uppförsbacke, som här på Bornholm. Men i långa loppet cyklar vi mot storslagna mål, sa Sune Flisa i dagens hyllade tal på Revoli Theatre i Shimla under rubriken ”Så cyklar vi mot den hägrande segern”. Det fyra timmar långa talet följdes av stående ovationer och 16 inrop.

Andelen stockholmare som cyklar måste öka från 7 till 20 procent fram till 2030 – om stan ska klara sin gröna omställning. Men cyklisterna har motståndare, skriver Mitt i Stockholm.

– Det finns många som över huvud taget inte vill att cyklister borde finnas, dom personerna är många i min mejlkorg, säger Daniel Helldén, trafikborgarråd.

Handelskammaren släppte nyligen rapporten ”Cykeln stäker Stockholm”. I den finns tio råd för bättre cykling. Kanske kan några av dessa vara till nytta även på Öland. Punkt 3 förvånar inte. Cyklarna blir allt mer komplicerade.

Tre av punkterna är:

  1. Accelerera utbyggnaden av det regionala cykelvägnätet.
  2. Öka planeringskompetensen för cykling.
  3. Utbilda cykelmekaniker.

Allan von Kompost
redaktionschef och
cykelansvarig på kulturorganet

Märkt , ,

Ur bildarkivet

I dag handlar bilderna om det som nu inte finns längre, men också om det som finns och om det som snart kommer att finnas igen. Varje dag fram till bloggens tioårsdag den 16 september publicerar vi foton ur bildarkivet.

Coop i Mörbylånga finns inte längre. Bild från januari 2013.
Handelsbanken i Mörbylånga finns inte heller. Den flyttade till Färjestaden. Men nu finns den inte heller där. Nu finns den bara i Borgholm.
Den vackra allén mellan Södra Möckleby och Albrunna finns inte heller längre, inte i detta skick i alla fall. Men man planterar nya träd och småningom finns allén där igen – kanske. Vi vet nämligen ingenting säkert. Ingenting. Foto från september 2013.
Den här snön på sydöstra Öland finns inte i dag. Men om några månader finns den där igen – kanske. Fotot är taget i januari 2013.
Just dessa pumpor i Albrunna finns inte längre. Men där finns andra pumpor. Foto från september 2012.

Jimmie som överstepräst?

På söndag hålls kyrkoval. Sossarna, SD och C ställer upp. Vet någon varför? Vet du vad det handlar om? Det i grunden tragiska är att världsliga partier ska styra över en rörelse som kallar sig ”religiös”. Notabelt är att en överväldigande majoritet av kyrkans medlemmar inte är religiösa. De flesta är fortfarande födda in i den och orkar eller hinner inte gå ur. De är kvar av slentrian; ”det kan ändå inte skada”. Men den lilla religiösa kärntruppen ska nu få nya politiker att tycka, bestämma och byråkratisera stordriftsbolaget Svenska kyrkan Finans AB.

Verkligheten är underbarare än dikten. Bolaget måste få in massor av cash. Man har enorma utgifter för att hålla tomma kyrkor i trim, mängder av anställda måste ha lön. Det gäller att placera aktierna rätt; högsta avkastning är ett måste. Och de få medlemmarna måste leva så länge som möjligt och bidra med silverpenningar, om än bara några få. Gud hjälpe oss att få in degen!

– Vi kan inte bara restaurera kyrkor, vi ska ju syssla lite med gudstjänster och sånt också, som en kyrkans man sa i radio.

Det är allmänt känt att staten och kyrkan inte kommer ifrån varandra, hur mycket man än påstår att man har separerat. Enorma kostnader för ”kulturvård” kan inte på sikt bara skötas av Svenska kyrkan – med pengar från dess allt färre medlemmar. Även staten måste förr eller senare öppna en stinn plånbok för vård av den kyrkliga historien… Där har vi sannolikt orsaken till icketroende politikers intresse för makt inom kyrkan!

Hur religiöst intryck gör sossarna, SD och C? Stefan? Jimmie? Annie? Är det sunt att de ska härska även över oblaten?

Sune Flisa
chefredaktör
härförare

Ur bildarkivet

Varje dag fram till bloggens tioårsjubileum 16 september visas aldrig tidigare publicerade foton under rubriken ”Ur bildarkivet”. Håll till godo.

Vi tittade in hos Carla på Carlas kafé i Näsby. Carla är så känd att ingen känner till hennes efternamn. Säg Clara så vet alla vem du menar. Foto från september 2012.
Rolf Hellberg är nästan lika välkänd som Carla. Här poserar han vid sin samling veterantraktorer i Mellstaby, september 2012.
Denna Bolinder-Munktellmaskin utstrålar potens och kraft. Foto: september 2012.
Min fru Anna-Britt är ingen större traktorförare, men man kan alltid låtsas.
En hantverkare jag länge har beundrat är Ing-Marie Eriksson i Södra Möckleby. Frågan är om inte hon fixade den stämningsfullaste belysningen under Skördefesten 2012?
Lapptäcken och mattor i Båtladan – tror jag – under Skördefesten i september 2012 gjorde också starkt intryck på mig.
På det intressanta lilla museet vid Albrunna Perenner finns historien lagrad på många sätt, här som artikel från 1994. Foto: oktober 2012.

I röret…

  • Inom kort möter du Peter Bennett, vasstakläggare, just nu arbetande med ett större yttertak i Näsby på södra Öland. Utan att darra på manschetten lovar han att det kommer att hålla i 60 år.
  • Vi följer också jobbet med den enorma bevattningsdammen i Gräsgård.
  • Vi tror oss också kunna bjuda på en del sköna sommarbilder tagna från cykeln.
  • Den 16 september avslutas bloggen i sin nuvarande form – på dagen tio år efter starten. Men den fortsätter på ett annat sätt…
Märkt , ,

Läge att reflektera över det självklara

är Anders Enströms rubrik på en text i dagens Barometern om pressfrihetens välsignelse inför valet om ett år. Med många vackra ord lovar han bland annat att ”många kommer att få göra sina röster hörda _ _ _”.

Just där finns ett krux. Anders tar Afghanistan som exempel på stat utan pressfrihet. I Afghanistan, Nordkorea, Ryssland, Kina, Belarus och massor av andra länder får bara vissa nyheter publiceras. Det har kulturorganet kritiserat tusen gånger. Men det gäller tyvärr även i andra, så kallade demokratiska, länder. PK värderas ständigt, Man slickar på fingret och känner varifrån vindarna blåser. Vissa nyheter gallras bort, vissa personer blir utfrysta. Läs om – exempelvis – Ann Heberlein här.

Som chefredaktör det lilla landet Kalmartrakten kan Anders Enström bestämma över vilka slags texter som ska publiceras i hans lilla gammelmediarike. Exempelvis trycks och sprids ohämmade religiösa spekulationer, lika märkliga, världsfrånvända, fundamentalistiska och föråldrade som talibanernas regler i Afghanistan. Anders Enmark kan självklart också bestämma över vilka personer som ska få svar på brev med frågor om tidningens innehåll – tidningen är ju en spegelbild av den värld vi lever i.

Kulturorganet har skrivit till Anders och ställt frågor om innehållet i hans tidning. Inte en enda gång har vi fått svar, trots bifog av peng till porto. Vi kan inte tolka denna attityd annat än som ”visst ska vi behandla alla likvärdigt, visst ska alla få säga sitt, visst ska alla få svar på frågor om vad vi publicerar – nästan alla i alla fall”.

Det är alltså inte så lätt som man kanske tror att lägga det kirurgiskt exakta snittet mellan diktatur och demokrati. Även i de senare tar sig allt för många människor friheten att tiga ihjäl åsikter och personer, frisera texter (ofta med kommentaren ”av utrymmesskäl”), välja bort insändare, välja bort nyheter, välja nyheter, framhålla vissa personer och trender, liksom att låta bli att svara på brev med frågor om tidningens innehåll. Man uppträder alltså – mer eller mindre – diktatoriskt. Eller som Anders skriver i sin egenhyllande text om Barometerns förträfflighet: ”_ _ _ och vi står fria att själva bestämma vad vi publicerar.”

Just det. Där har vi demokratins akilleshäl; dess blodsband med diktaturen: Att vissa har enorma ekonomiska, politiska och publicistiska resurser att servera en sanning som passar vissa.

Du läser breven till Anders och texterna om dem – här:
Brev I
Brev II
Brev III

Allan von Kompost
redaktionschef

Märkt , , , , ,

Att pinka är nödvändigt, att tänka är det inte

Tidevarv komma, tidevarv försvinna. Det insåg jag under dagens första pinkepaus på cykelleden strax söder om Gräsgård. Jag anade också att vi alla är hotade, alltid och av något. Är det inte ryssens Zapad 2021 så är det covid-19, är det inte glaciärernas kalvningar och havens utbredning så är det klimatförändringen som kräver nya metoder för att få till det viktigaste för allt liv: regn.

I öster grävs damm för enorma mängder vatten, i väster tronar återuppbyggd borg. Originalet byggdes för 1 700 år sedan, som skydd mot fiender, lycksökare och rövare.

Om 1 700 år, alltså år 3 721, grävs kanske en märklig bevattningsdamm fram ur den öländska myllan, då bevuxen med regnskog befolkad av boaormar, jättetukaner, jaguarer och en svart befolkning. Ett muséum byggs vid platsen och i det kan man lära:

”Här bodde på den tiden en enkel vit form av Homo sapiens, vars dagar gick ut på att samla vatten för att få fram skördarna av korn, vall och raps, i dag utdöda grödor med ytterst låg avkastning. Människorna här kallades kristna, de förflyttade sig med så kallade bilar, tåg och flygplan och hade aldrig varit utanför vårt solsystem. Deras intelligens bedöms som måttlig. Politiskt var de analfabeter och de tros ha utplånat varandra med de mest barbariska metoder.”

Märkt , ,

Ur bildarkivet

Varje dag fram till bloggens tioårsjubileum 16 september visas aldrig tidigare publicerade foton under rubriken ”Ur bildarkivet”. Håll till godo.

Britt Bergman i ”Britts Manufaktur” i Södra Möckleby firar 60 år som egenföretagare – ett närmast oslagbart rekord.
Paraplyparad vid invigningen av löktavlan i Ventlinge i september 2012. Längst till vänster står dåvarande kommunalrådet Kent Ingvarsson.
Till vänster Ingvald Petersson, till höger Theo Janson i samtal med okänd.
Det gäller att hålla i sig när man ska klättra upp i fyren vid Segerstad, tyckte Anna-Britt Lagerström. Foto från augusti 2012.
Väl däruppe var det onekligen vackert, men det fick räcka med att titta ut genom luckan.
Märkt