En rymlings återkomst

I Södra Lundsjön samlade jag bottengrums för att lägga i ett av mina akvarier. Bottengrums är lika med gamla löv, pinnar, alger, snäckskal. Tanken var att få in naturliga bakterier, smådjur, virus, plankton i akvariet. Dessa skulle skapa ett sjudande bottenliv som till och med producerar foder till fiskarna. Akvariet stod länge planterat men utan fiskar. En kväll såg jag nåt som ”blixtrade till” i burken. Jag trodde att jag oavsiktligt fått med mig nån liten fisk. Jag undersökte därför akvariet noggrant – och hittade en vattensalamander! Vattensalamandern är fridlyst men eftersom min ”fångst” var helt ofrivillig beslöt jag mig för att ha kvar den en vecka för observation och studier. Men efter tre dygn var den borta. Jag vände upp och ned på allt i burken – ingen vattensalamander! Eftersom jag inte tror på trolleri började jag läsa om detta märkliga djur och fick veta mycket som jag inte hade en aning om. Den lever i vatten under leken och andas då med gälar. Efter leken går den upp på torra land – för att andas med lungor! Försvinnandet blev allt märkligare. Jag sökte på nätet om vattensalamanderns eventuella klättringsförmåga och fick fram att den klättrar utmärkt på glas – tack vare specialdesignade tår. Den lille rackaren hade alltså troligen klättrat upp för en ruta och ut genom en glugg i akvariets täckglas. Där slutade alla spår. Jag letade överallt i hela rummet men attensalamandern var borta. Den lille rackaren hade rymt.

Några dagar senare var allt som förr igen. Vattensalamandern låg loj på ett blad i akvariet. Den såg lugn och stark och frisk ut, inte som en utmattad rymling som återkommit från en krävande men misslyckad rymning. Och anade jag inte en liten räv bakom ena gälen? Vattensalamandern såg ut att småle mot mig. Nu var mitt tålamod slut. Det blev håven. Nu skulle rymlingen omedelbums tillbaka till Södra Lundsjön. Det blev cykeln dit i racertempo…

Vattensalamanderns återkomst till ”hemmet” ser du nedtill.