optisk villa – eller mental

Om man sätter sig i gömslet vid Seby läge, häller upp en kopp kaffe och stirrar ut över hav och himmel kan man för en kort stund få för sig att det fortfarande är sommar. Men så känner man att handskarna är för tunna och att kaffet redan har kallnat…

 

 


 

Märkt

6 tankar om “optisk villa – eller mental

  1. walkaboutsweden skriver:

    Så fint, så fint…!

    Gilla

  2. Tony skriver:

    Det får bli tjockare handskar och en bättre termos i fortsättningen. Det är en speciell känsla att värma händerna mot en varm kaffemugg när jag tänker efter. En kaffekask kanske så blir man varm inombords också. För en stund om det inte är en mental villa.
    Nu väntar vi några höststormar så vi får se lite bilder med action i på alvarsamt2.

    Gilla

    • degerhamn2 skriver:

      Det där om kaffekaskens skapade känslor är en villa eller inte är ett intressant ämne. Kanske bör man testa på nytt i glada vänners sällskap – och på nytt och på nytt – för att avgöra frågan.

      Bilder med action i… Ja, stormarna laddar nog upp just nu ute runt brittiska öarna för ett definitivt anfall, ungefär som gässen här samlar sig för den plötsliga flytten. På väg mot Fyrplatsen i dag såg jag tiotusentals av dem på fälten.

      Gilla

  3. Torbjörn skriver:

    Att ha tillgång till dessa utsikter är en tillgång i sig. Att ta sig möjlighet till detta är en insikt i sig. Upplevelsen kan ju bli väldigt somrig där man begränsar vyn av de ramar som finns, och tar bort höstattributen och har kvar de allmänna i sin bild. Den mentala styrkan till en sommarupplevelse här är ju betraktarens vilja och önskan. Denna kan man säkert hålla kvar ända tills verkligheten tar över helt.
    Med kallt sunkigt kaffe i munnen och kylslagna fingrar i den här situationen inser man nog att hösten är här, ändå.
    Vi tar ett djupt andetag, inser livets blekhet och att vi ändå är på väg mot nästa; – sommar!
    Hilsen/

    Gilla

    • degerhamn2 skriver:

      Det var en vacker kommentar, passande för den entré vi snart gör i den månad som borde förbjudas i svensk grundlag: november.
      Det gäller att i det längsta hålla kvar vid betraktarens vilja och önskan – to the bitter end.
      Ändå är det svårt att tänka sig en konstant fascination för en evig sommar, liksom för ett evigt liv. Skönheten ligger i begränsningarna.

      soliga!

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

%d bloggare gillar detta: