Denna dag konfronterades jag för första gången med svartmunnad smörbult. Den kallades då invasiv och gör så kanske än i dag. Då befarade man många negativa följder, men om sådana har jag inte hört på länge. Har du?
Då var det 11 juni 2018
alvarsamt2
– icke allvarligt om livet runt alvaret –
alvarsamt2 
De där fulingarna äter andra fiskars rom så visst kan de vara ett problem. Men inte så stort som den intensiva bottentrålningen.
Jag hörde ett radioprogram nyligen där man kunde ana en viss uppgivenhet inför svartmunningarna: If you cannot beat them, eat them! Tydligen är de helt OK som matfisk och då kanske det går att få balans i systemen.
GillaGilla
Vi kan alltid hoppas. Dessvärre kan människan aldrig skapa balans i naturen. Det är min lugubra erfarenhet. Naturen sköter sig själv, helt klanderfritt. Men när människan inleder ”förändringar” rubbas alla cirklar, vare sig det är jakt, utdikning, plantering, våtmarksåtgärder, sådd eller skörd. Det som en gång är rubbat är skadat för evigt – om inte mänskligheten dör ut. Det är min dystra prognos.
Som akvarist ser jag den dagligen, människans oförmåga. Alla vatten sköter sig perfekt i det vilda. Men när man tar in en kubikmeter av det och placerar det i en glaslåda börjar omedelbart ”problemen”: algblomning, kalkutfällningar, fisksjukdomar, snäckanfall, blåalgsanfall, pH-förändringar – ibland så snabba att fiskar dör med mera med mera… Som akvarist kan jag bara bota så gott jag kan…
GillaGilla
Fula fisken!
GillaGilla
Ja, som mumier är de verkligen fula. Dock något vackrare i levande livet.
GillaGilla