Sittmöblerna förökar sig…
alvarsamt2
– icke allvarligt om livet runt alvaret –
Etikettarkiv: sittmöbler
Kampen går vidare…
Vågar vi ödmjukt påstå att kulturorganets mångåriga kamp för flera sittmöbler gör dessa allt vanligare? I Grönhögens hamn har man nu ställt ut ytterligare ett bord med bänkar som rymmer tio fikande damer eller åtta ölhävande större män. Sittmöbeln är placerad på västra sidan av Sjöräddningens kåk. Här hittar vi skön lä vid vindar från nordväst till sydost. Det liknande bordet söder om Sjöräddningen står kvar. Där finner du lä vid nordliga vindar.
Kampen för flera sittmöbler går nu vidare – inomhus. Många äldre orkar inte stå en längre tid, men det inser nästan ingen affärsidkare. Att exempelvis handla i ICA i Färjestaden innebär långa sträckor att gå. Och kanske kassaköer att vänta i – stående. Butiksytan är väl på minst 2 000 kvadratmeter, men inte en enda stol, inte en enda liten pall finns för gamla och andra som inte orkar stå en längre tid. De kan helt enkelt inte handla i såna affärer, något butiksägarna bör inse. Denna inhumana brist gäller som sagt nästan alla livsmedelsbutiker. Ett strålande undantag är AutoMat i Södra Möckleby som blev kulturorganets kulturprismottagare 2023 – tack vare sina sittmöbler både ute och inne.
Vad hade Jesus tyckt?
Vi gratulerar sittmöbelsansvariga i Grönhögens hamn för en rekordtidig utplantering av den gamla sittmöbel som – åtminstone för mig – blivit en kär fikakamrat. Nu väntar vi på att Svenska kyrkan ska vakna och få ut sina fragila sittkonstruktioner av stål och impregnerat trä som inte tål minusgrader och vintermörker utan måste härbärgeras inomhus. Sannolikt dröjer det länge än innan – eventuella – kyrkogårdsbesökare får sitta ned och kontemplera en minut eller tre. Analytiker har hävdat att Svenska kyrkan har uppgått i evigheten runt 2050-2060. Det förvånar inte. Är man inte generösare mot gamla, svaga och handikappade än att man halvårsvis måste låsa in de få kyrkogårdssittmöbler man äger blir naturligtvis besökstappet magnifikt stort. Slutet för Svenska kyrkan kommer snabbt allt närmare. Vi på kulturorganet frågar oss ofta vad Jesus skulle ha sagt om Svenska kyrkans njugga inställning till allmänmänskliga behov. Vi har till och med påpekat för biskopen i Växjö stift om Svenska kyrkans kallhamrade sittmöbelsattityd. Inget svar – trots frankerat svarskuvert. Inte heller hans bror som senare blev ärkebiskop tack vare Sune Flisa, svarade på vårt pappersbrev, som till och med innehöll en icke föraktlig summa pengar.
Allan von Kompost
redaktionschef
Sitta bör man, annars orkar man inte…
På väg från Södra lundsjön till parkeringsplatsen står denna soffa strategiskt placerad. Sträckan är 600 meter lång och alla orkar inte gå så långt. Härligt att nån tänker – även på andra! Sannolikt skulle fler gamla och svaga vara ute i naturen om sittmöjligheterna var flera.
Vacker sittmöbel vid Södra Lundsjön, Ottenby, på södra Öland.
Storfavorit till årets kulturpris
Sedan sittmöbelansvariga i Grönhögens hamn tagit bort den sittvänliga sittmöbeln och ersatt den med två fula skrikgula glasfiberbänkar seglar AutoMat i Södra Möckleby upp som storfavorit till kulturorganets kulturpris 2023. Enligt rykten lär prissumman i år ha stigit till ofattbara 4 miljoner kronor. Viktigare än pengar är dock äran.
AutoMat har lagt stor vikt vid kundernas trivsel. Sittmöbler finns både utanför affären – och inne i den. Utomhussittgrupperna står dessutom kvar året runt, något som exempelvis Svenska kyrkan bör betänka – och lära av.
Fatalt misstag
*****
Ansvariga för sittmöbeln i Grönhögens hamn har sannolikt gjort sitt livs värsta tavla. Möbeln har länge varit nominerad till kulturorganets kulturpris 2023, men nu har den alltså tagits bort. Priset går därmed de ansvariga förbi. Rykten säger att priset i år lär vara på över 4 miljoner kronor. Dessa miljoner går nu till annan pristagare…
En av de nominerade pristagarna är AutoMat i Södra Möckleby, livsmedelsbutiken med de oslagbara öppettiderna och generösa sittgrupper både utanför affären och inne i den. Butiken seglar nu upp som storfavorit till priset. Se kommande inlägg…
Svenska kyrkans halveringstid nu kortare än för cesium-137
För radioaktiva ämnen brukar anges en så kallad ”halveringstid”. Efter den tiden har radioaktiviteten minskat till hälften. Halveringstiderna varierar. Exempelvis har cesium-137 en halveringstid på runt 30 år, medan den för jod-131 är bara åtta dagar.
Svenska kyrkans halveringstid har av statistiker länge beräknats till runt 25 år. Om 50 år finns den alltså inte, vilket mänskligheten bör vara glad för. Lyckligtvis ser Svenska kyrkans halveringstid ut att minska då den inte längre kan uppfylla grundläggande mänskliga behov, som exempelvis att få sitta ned vid besök vid minneslund eller grav.
Gud ske lov! ser jag inga människor längre vid mina dagliga kyrkogårdsbesök. Kyrkogårdarna är stendöda. Och det är inte konstigt. Vilken gammal skröplig människa vill besöka en grav eller minneslund utan möjligheten att kunna sitta ned en stund och vila de värkande benen.
Jag kan inte att tolka Svenska kyrkans inställning till kyrkorgårdsbesökare på annat sätt än ”gamling, stå upp – eller stanna hemma!”
Kulturorganet ser fram mot nya uppskattningar av Svenska kyrkans halveringstid. De kommer sannolikt att visa på drastiskt sjunkande halveringstider.
Läs också om hur Svenska kyrkan utvecklats till ett kafferep
Här på kyrkogården i Ås får den eventuella besökaren stå upp under besök vid minneslunden. De två soffor som stod där cykeln är parkerad är intagna för vinterförvaring. Att sofforna ska slippa frysa och stå ute i södra Ölands regniga höstväder tycks i kyrkans ögon vara viktigare än eventuella besökares komfort.
Sittmöbel som heter duga
Kulturorganet har i många år fajtats för att få fler sittmöbler till södra Öland, speciellt till öns kyrkogårdar. Denna lagom stora modell fann vi i Valencia. Den skulle passa fint på Ölands sydspets.
Kyrka med tre sittmöbler
På kyrkogården runt kyrkan i Norra Möckleby finns inte mindre än tre sittmöbler. Dessvärre vet vi inte om de tas in under hösten för vinterlagring – som man gör vid alla andra kyrkor på södra Öland. Budskapet är att vi mellan september och maj ska stå upp – eller strunta i att besöka våra närståendes gravar.
Interiören i kyrkan är lika förstämd som i de flesta andra kyrkor. Det luktar unket. Och hit går människor frivilligt! De religiösa måtte vara flagellanter; nu tar vi tagelskjortan på!
Pensionerad snickare bakom härliga sittmöbler
Ronny Mobaeck på en av de bänkar han snickrat.
Mannen bakom de sittvänliga bänkarna på piren i Gräsgårds hamn är nu identifierad. Kulturorganet träffade honom häromdagen av en slump. Han heter Ronny Mobaeck, är pensionerad snickare från Färjestaden, men också deltidsboende på Gräsgårds camping. Han hade god hjälp av kompisen Tobbe Grönblad. De båda är nu nominerade till kulturorganets kulturpris 2023. Vi återkommer i frågan…
Allan von Kompost
redaktionschef
Allt fler inser sittmöblernas betydelse
Den lilla men förnämliga grönsaksbutiken i Össby bjuder på soffa att sitta på medan man swishar, mediterar eller bara pustar ut.
Kanske mottagare av kulturorganets kulturpris 2023?
Norra pirspetsen i Gräsgårds hamn är nu utrustad med två stadiga sittbänkar. Och de går inte att ta in för vinterförvaring, eftersom de är bultade i piren (jo viss går det, men det blir ett jäkla jobb!). Heder åt människorna bakom denna väl utförda gärning för mänsklighetens bästa. Arbetet är det första som nomineras till vår kulturpris för 2003. Avgörandet sker i januari 2024.
PS. Vårt lobbyarbete för fler sittmöbler på södra Öland verkar ge resultat. Kanske fler känner sig kallade, även inom Svenska kyrkan?
Breaking news: Var så god och sitt
Vår reporter Ingvar Charm-Knubbendorph betygsätts av vår chefredaktör Sune Flisa som ”en reporter som olyckligtvis överlevt kamperna i MMA-oktagonen”. Trots denna obarmhärtiga dom ramlar Ingvar titt som tätt – ofta helt utan ansträngning – över kioskvältare han blir ensam om i världspressen.
Nu har han gjort det igen. I denna nästan ofattbara rulle presenterar han den världsomskakande nyheten från en sittmöbel på södra Öland.
Sune Flisa söker påvens hjälp
Vår högt älskade chefredaktör Sune Flisa skriver nu brev till påven för att få bukt med kyrkans män på Öland och i Småland. Tidigare har han skrivit till ärkebiskopen och biskopen i Växjö stift, men ingen av dem har svarat. Sune menar att väluppfostrade människor svarar på brev, speciellt som de aktuella fallen handlar om praktiska kyrkliga frågor – alltså rena yrkesfrågor där dessa två personer har ett övergripande ansvar, både moraliskt och i sitt yrke som kyrkans ledare. De begår sålunda tjänstefel genom att inte svara.
– Att dom inte svarar på brev visar vilken rutten moral och kyrka de företräder. Gud förlåte dem, suckar Sune Flisa, medan han doppar stiftpennan i det historiska bläcket blandat med gift av hemligt recept. Nu måste påven ingripa! Så här kan vi inte ha det längre, säger Flisa. Kyrkans högsta företrädare måste svara på enkelt folks vänliga brev. Det är deras förbannade plikt! säger Sune och slår näven i bordet så bläcket skummar.
Nedan läser du brevet till påven i maskinskriven version. Det ska nu renskrivas för hand på pergament med bläck från forna Austicien, sannolikt tillverkat 1454. Överst läser du brevet på påvens språk, polska. Nedan det finns översättning till svenska. Vill du se brevet tydligare kan du hålla nere Controltangenten och klicka på + tills du får den förstoring som passar dig.
Nu ska brevet skrivas under av Sune och bestänkas med några droppar överblivet nattvardsvin från fredagens rekordtidiga afterwork på krogen Marskatten på södra Öland. På söndag avgår den heliga skriften mot Vatikanstaten…
å tjänstens vägnar
Allan von Kompost
redaktionschef
Kulturorganet skriver brev till biskopen i Växjö stift
Fredrik.
Det jag ska berätta är förfärligt. Jag har själv svårt att tro på det jag skriver, trots att jag är välsignad av gud och har allt jag önskar: Hälsa, stålar, brudar, kröken, bilar och båtar och en Rolex så fin. Så här ser katastrofen ut: Det finns inga sittmöbler på södra Ölands kyrkogårdar! Man måste stå upp och dricka sitt brännvin när man ska lägga en blomma på en kär gammal väns sista vila. Eller – när benen nästan viker sig – sitta på gravstenar och förfrysa häcken av sig. Förlåt gud. Ursäkta Fredrik. Jag blir lite konstig då jag bara tänker på brännvin, men med åren har jag skaffat mig ett bra ölsinne, även om öl bara är för bebisar. Förlåt mig, gud!
Visst är det förfärligt. Ja abominabelt, på min ära. Jag har skrivit till min gamle vän din bror Martin men gensvaret är noll, trots att jag bifogade både svarskuvert, svarsporto och en icke föraktlig summa kontanter att använda till ”medmänsklig upprustning inom den andligt förfallna Svenska kyrkan”. Men han tog kapitalet och lät sig troligen uppslukas av det moraliska slukhål som Satan själv lät gräva på vägen mellan hans bostad och Helga Trefaldighets kyrka i den förfärliga hålan Uppsala med idel fulla studenter som forsar fram på frigolitskivor i Fyrisån. Visst är det förfärligt, ja rent abominabelt!
Jag ska passa på och berätta att jag inte röstade på Martin i valet till ärkebiskop, trots att han är min vän. Jag röstade på dig, Fredrik. Det framhåller jag inte för att känna mig värd en gentjänst, men onekligen finns en viss ”substans” i det gamla talesättet ”tjänster och gentjänster”. Nu framhåller besserwissern att jag inte hade rösträtt i valet till ny ärkebiskop. Så sant, men jag röstar på allt jag kan rösta på ändå. Jag röstade på Årets Lucia, på Miss Hofors, på Årets kalkonfilm och på Joe Biden i presidentvalet. Man kan rösta bara man vill. Men visst är det fusk. Förlåt mig gud?
Har du förresten sett bilderna på Antje Jackelén och din bror när de står med stora sockertoppar på huvudet, insvepta i randiga hästtäcken med stora spjut i händerna? Jag blev rädd, jag. Har du också sockertopp på huvet då du predikar? Har du även spjut i handen? Må gud förlåta alla min enfaldiga frågor, men min natur är sån att jag måste fråga då jag inte förstår.
Jo, på ingen av kyrkogårdarna på södra Öland finns sittmöbler. På en finns en planka mellan två stenar, det är allt. Och ändå är det tätt mellan kyrkorna här, ska du veta. Jag cyklar fyra fem mil dagligen och måste slalomåka mellan dem för att inte krascha in i nån gammal gisten predikstol eller ostämd orgel från 1456. Och jag som avskyr orgelmusik! Nä, harpa ska det vara och helst ska änglarna sjunga tillsammans med dig och mig, Fredrik. Det skulle bli musik, det!
Bristen på sittmöbler har fått tragiska konsekvenser för kyrkogårdsbesökarna på södra Öland. I november förra året fick Jöns-Emil Jonsson ansiktet ommöblerat då han stöp som en klubbad oxe på kyrkogården i Ås. Han skulle pryda sin hädangångna hustrus grav men orkade inte stå. Han vårdas fortfarande på sjukhus och prognosen är nattsvart. Visst är det hjärtknipande. Läs själv här, Fredrik!
Mitt förslag är att du sätter några prelater som är motståndare till kvinnliga präster i hårt arbete med hammare och spik. Låt dem bygga sittmöbler tills de ber om nåd. Förlåt mig, gud? Hur kan jag vara så hård? Men visst har jag rätt, Fredrik!
Ett annat förslag: Tokstollar inom Pingstkyrkan i Jönköping kan kanske producera sittmöbler genom tungomålstalande? Möblerna skulle spruta fram på ett oralt löpande band! Visst är det genialt, Fredrik! Horat mi gopala truxa mo kiolapassa mockahinto pre dudo managja kollibirto, kalambam, hoosta mosso plisso fnisso!
Mottag nu min beställning med öppet sinne och gud i håg:
Kyrkogården i Södra Möckleby:
Tre fina bord i ek med mahognykanter med sittbänkar i råruggad ask med stoppade eluppvärmda dynor. Alla bord med solparasoller. Ett bord – mitt – med barhörna. Jag bor nämligen i byn och lite måste man ju tänka på sig själv. Man kan inte bara tänka på sina medmänniskor, som ni brukar säga inom Svenska kyrkan.
Kyrkogården i Ventlinge:
Ett enkelt bord och enkel stol. Det räcker med två ben på både bordet och stolen. Här bor bara bonnjävlar och golfsnobbar. Liknande möblering till körgårn i Segerstad. Hit kommer bara turister för att se Solmålarens grav. Och jag hatar turister!
Kyrkogården i Gräsgård:
Min favorit! Låt lyxen och fantasin flöda, Fredrik! Kanske kan det enkla möblemanget i Södra Möckleby kompletteras med bardisk skött av gogo-girl (åtminstone sommartid), mysig kroghörna för grillat och flamberat kvalitetskött och en mindre blåsorkester med lättklädd balett? Allt ligger i din (och guds) hand, Fredrik. Jag kräver ingenting, jag bara föreslår.
Nu väntar jag spänt på ditt svar. Förslösa nu inte bifogade kapital, utan använd det till utveckling inom länet, landet och världen. Låtom oss be för din ickesvarande bror. Halleluja. Horat mi gopala truxa mo kiolapassa! Redan nu ser jag den stora långtradaren anlända till Södra Möckleby i ett gyllene skimmer iklädd nummerplåtar med texten ”Med gåvor från gud”. Jag står där i gloria med min harpa och spelar så fingrarna blör. Gud så spännande det ska bli! Ensam är man ingenting, men du och jag tillsammans ska göra underverk! Gud vare med oss.
din evige vän
Sune Flisa
Frid över Jocke Vivaldi
På sju sydöländska kyrkogårdar finns bara en enda bänk att sitta på under större delen av året. Kulturorganet menar att Svenska kyrkan på så sätt exkluderar gamla, svaga, trötta, sjuka och handikappade från möjligheten att besöka gamla vänners gravar, liksom att vårda egna grifter.
Kulturorganet vänder sig till allt högre instanser inom den Svenska kyrkan, men hjälper inte detta måste vi bilda en delegation och uppvakta påven i frågan…
Tomte i skön sittmöbel ovanför butik med empati
Här sitter han – tomten – i en skön sittmöbel på taket till AutoMat i Södra Möckleby. Det ser ut som att han snart ska handla, eftersom vagnen ännu är tom. Denna affär ska ha beröm för sina sittmöbler. Året runt finns bord och stolar utanför entrén. Även inne i butiken finns fina sittmöjligheter. AutoMat har förstått det andra butiken inte förstår: Att framför allt äldre men även yngre sjuka eller handikappade människor vill/måste få sitta ibland. Heder åt butiksledningens empati.
Att njuta av livet
Sittmöblerna på bryggan i Grönhögens hamn är nu intagna för säsongen – trots att de är gjorda i metall. Vän av betungande traditioner har gjort sitt.
Men det finns gud ske lov människor som tänker tvärs. Här står vacker soffa på andra sidan hamnen för ett bekvämt filosoferande om livets eventuella mening.
Minneslundar utan sittmöbler
I minneslundarna på kyrkogårdarna i Segerstad, Smedby, Södra Möckleby, Ventlinge, Ås, Gräsgård och Hulterstad finns inte en enda bänk att slå sig ned på för att sörja eller minnas en död. Bara en bänk långt från minneslunden finns på alla dessa kyrkogårdar från mitten av oktober – den på videons omslag. Den finns i Gräsgård. Svenska kyrkan exkluderar följaktligen gamla, svaga, sjuka från möjligheten att sörja – sittande.
Öland – världens största ståplatsläktare
Svenska kyrkan är inte den enda instans som plockar bort sina sittmöbler fastän det fortfarande är sommar. I natt hade vi + 11. Vädersiarna gissar att vi kan få + 16 under dagen…
Kyrkans sittmöbelintagningshysteri sprider sig som ett muterat coronavirus över ön. Nedan har det slagit till i Gräsgårds hamn, där de av kulturorganet omskrivna och uppskattade bänkarna på piren sedan minst en vecka står inne i lagermörkret. Det vi ser är en humanitär nedrustning, framsprungen ur en förvanskad minnesbild från båtvärlden där man om hösten tog upp sina känsliga träbåtar ur det våta elementet för att de inte skulle gnuggas sönder av vinterns skavande istäcken. Bänkarna nedan är dock tillverkade av järn. Av järn!
Sittmöbler i Gräsgårds hamn. Dessa järnkonstruktioner huttrar och fryser även i rådande sommartemperaturer och måste därför tas in.
Tomt vare här! De av kulturorganet uppmärksammade och prisade sittmöblerna på norra pirarmen i Gräsgårds hamn är nu puts väck.
Bekväm, uppskattad, människovänlig möblering – nu ett minne blott. Det farliga tag-in-allt-som-går-att-sitta-på-viruset har slagit till igen. Smittorisken är enorm. Vaccin finns inte. Den tänkande världen står handfallen…
Kyrkogården i Hulterstad
Under mina cykelturer rastar jag med förkärlek på kyrkogårdar. Här besöker vi den i Hulterstad. Sittmöbler finns inte så jag sitter på gravstenar och dricker mitt kaffe. Ibland delar jag gravsten med en kanin eller duva. Tänk att Sverige och Svenska kyrkan har blivit så fattiga att de inte ens har råd med en bänk eller en pall på gårdar för sista vilan. U-landsstatus är äntligen uppnådd.
Svenska kyrkan drar bara in runt futtiga 25 miljarder om året, 15 miljarder genom kyrkoavgiften plus inte ens häften så mycket mer på övriga jippon. Det viktigaste för Svenska kyrkan är att kyrkogårdarna ser välpolerade ut. Militär disciplin gäller. Gräsmattorna ansas som på golfbanor, men att nån ska kunna slå sig ned där nånstans för att trivas eller fundera?! Nä, nä, lille vän. Är du från vettet?! Vi gör inte fint på kyrkogårdarna för att sörjande ska sitta där och hänga. Nä, sörja kan dom göra hemma!
Svenska kyrkan tappar massor av medlemmar. Den rasar som ett korthus; den går mot undergången till psalmsång och orgelmusik. Snart finns den inte mer…
Brev…
Läsare i Stockholm berättar att det finns sittmöbler på kyrkogårdarna där. Detta påstående kräva analyser. Är det bara kyrkan på Sydöland som uppträder illa mot människor? Vi får se vad blivande ärkebiskopen Martin Modén svarar på Sune Flisas korta brev. Sannolikt tar han raskt itu med missförhållandena och vi blir inte förvånade om han genomför ett stort antal avkragningar.
Vi har också planer på att kontakta Martins brorsa, Fredrik Modéus, biskop i Växjö.
Lina Luggo Casparin
kyrkogårdsreporter
Rikstidning tar upp orsak till obesökta gravar
Många gravar besöks inte under alla helgons dag, skriver Svenska Dagbladet.
– Många gravrättsinnehavare är äldre och vill besöka gravarna, men kanske inte kan det för att de har svårt att ta sig till graven, säger Annelie Sjöström kommunikationschef vid kyrkoförvaltningen i Stockholm.
Kulturorganets kyrkogårdsreporter Lina Luggo Casparin instämmer i kritiken. Hon menar att om en gammal och sjuk människa ändå orkar ta sej fram till graven finns ingen sittmöbel att vila upp sig på, eftersom Svenska kyrkan har tagit in de ytterst få sittmöbler som har varit utplacerade under sommarhalvåret. Därför avstår man gravbesök även under allhelgonahelgen.
– Förhållandena på södra Öland är groteska. På kyrkogårdarna i Smedby, Södra Möckleby, Ventlinge, Ås, Gräsgård och Segerstad finns bara en enda liten bänk. Den har dessutom löst sittbräde och finns vid Gräsgårds kyrka. För mej är det obegripligt hur Svenska kyrkan kan bete sej som dom gör mot gamla, sjuka, bensvaga, handikappade, yrsliga, berusade och enbenta människor.
Bänk på kyrkgården i Gräsgård. – Det är den enda sittmöbel jag har hittat på kyrkogårdarna i Smedby, Södra Möckleby, Ventlinge, Ås, Gräsgård och Segerstad, säger Lina Luggo Casparin, kulturorganets kyrkogårdsreporter med anledning av Svenska Dagbladets artikel om obesökta gravar. Det kyrkliga föraktet för den svaga människan är monumentalt, menar Lina Luggo Casparin!
Gå ur Svenska kyrkan och bojkotta allhelgonadagen!
Svenska kyrkan stöttar mer än gärna gravstenar, men icke på något sätt de gamla, svaga, sjuka, yrsliga, handikappade, enbenta, berusade som vill sitta ned en stund och minnas en kär vän, en saknad släkting. Det ska inte finnas en enda sittmöbel på någon av kyrkogårdarna på södra Öland! Svenska kyrkans andemening är: Stå upp du svage och ynklige! Kan du icke stå – håll dig hemma under allhelgonahelgen – och förresten även all annan tid!
I helsidesannons i Barometern försöker Svenska kyrkan locka besökare till kyrkogårdarna under Allhelgonadagen. ”Ta en promenad på kyrkogårdarna och tänd ett ljus på en väns eller släktings grav, eller i minneslunden som ett uttryck för saknad och tacksamhet”, skriver kyrkan. Men inte ett ord om eventuella möjligheter att sitta. Lockropen gäller alltså endast friska människor som kan gå och stå utan besvär. Gamla och sjuka – stanna hemma och stör inte de unga och friska!
Svenska kyrkan fortsätter alltså sin hänsynslösa exkludering av gamla, svaga, handikappade, enbenta, yrsliga, berusade genom att i god tid före allhelgonahelgen ta bort de ytterst få sittmöjligheter som kyrkogårdarna erbjuder sina besökare. Gudarna ska veta att dessa är skrattretande få även under det varmare halvåret. Genom sina helsidesannonser saluför Svenska kyrkan sin iskalla inställning till åldrande, sjukdom och död på det mest skamliga sätt.
Du med hjärtat på rätta stället och förståndet i behåll: Gå ur Svenska kyrkan och bojkotta allhelgonahelgen. Kulturorganet ser nu fram mot tillträdande ärkebiskopens svar på vårt hövliga påpekande om de skämmiga förhållanden som råder på hans kyrkogårdar. Vår förhoppning är att även han lämnar Svenska kyrkan samt att han bojkottar allhelgonadagen och inser att han kan göra större nytta på andra sätt än att spöka ut sig till halloweenmonster med mitran på sniskan.
Sune Flisa
chefredaktör
PS. Tack till dem som per mejl stöttar kulturorganets kampanj för sittmöbler på kyrkogårdarna. Vårt fälttåg mot den dövblinda Svenska kyrkan fortsätter med bland annat film och brev till kulturministern… Kampen har inte mer än börjat.
Brev till tillträdande ärkebiskopen
På morgonen kom bulletin från vårdhemmet ”Happy Ending” i Kalmar. I den sägs att skadade Jöns-Emil Jonsson mår efter omständigheterna bra, men att hans skador kräver ytterligare månader av vård.
– Går allt som planerat tror jag han kan vara hemma till jul igen, säger biträdande överläkare Bertil Kagrell-Sundevik i tidningen Tro hopp och kärlek. Fallet på kyrkogården i Ås blir således inte lika med hans avsked till det världsliga livet. Vi har gott hopp om att kunna spika ihop honom på bästa sätt.
Med anledning av olyckan i minneslunden i Ås skriver nu – som utlovat – chefredaktör Sune Flisa brev till Martin Modéus, tillträdande ärkebiskop. I det uppmanar han Fredrik att ta i med hårdhandskarna mot dels den pensionerade ärkebiskopen Antje Jackelén, dels mot den maffialiknande kyrkliga makten på Södra Öland, där alla sittmöbler sedan lång tid är intagna för vinterförvaring – trots det underbara sommarvädret.
– Genom detta barbariska tilltag exkluderar Svenska kyrkan gamla, sjuka, svaga, enbenta, berusade från guds gåva att – sittande! – i lugn och ro kunna sörja nära och kära, vänner och ovänner, små och stora, säger Sune Flisa i en intervju i kulturorganet. Jag har flera brev på g, detta är bara början på ett långt artillerianfall mot lede fi, avslutar Sune Flisa.
Biskopen får svar på tal
”På kyrkogårdarna blir vi påminda om att livet inte är för evigt. Att döden inte är i allmänhet, utan också för mig. Men hur hittar vi miljöer där vi får plats med allt som ryms i hjärtat?” frågar sig Fredrik Modéus, biskop i Växjö stift, i dagens Barran.
Ja, inte är det på kyrkogårdarna i alla fall! säger vår chefredaktör Sune Flisa i en kommentar i tidningen Tro hopp och kärlek. Kyrkogårdarna är utformade för friska människor under 50. Äldre, svaga, sjuka, enbenta, berusade, vingliga exkluderas av Svenska kyrkan. Dom har ingenting att sitta på. På kyrkogårdarna i Södra Möckleby, Ventlinge, Ås, Gräsgård och Segerstad finns endast en liten bänk, vars sittbräde dessutom är löst. Bänken finns på körgår´n i Gräsgård, långt från den minneslund som skulle passa så bra för biskopen att sitta och klura i på var vi kan hitta miljöer där vi får plats med allt som ryms i hjärtat.
Gå ur den odemokratiska Svenska kyrkan! Stån opp och reagera mot kyrkans exkludering av äldre och svaga människor! avslutar Sune Flisa sin berättigade salva i tidningen Tro hopp och kärlek.
Lina Luggo Casparin
kyrkogårdsreporter
alvarsamt2 