I går tog den slut, den meteorologiska sommaren för södra Öland. Kulturorganet smakade av de sista solbeströdda sommartimmarna i Grönhögens hamn…
Annonser
alvarsamt2
– icke allvarligt om livet runt alvaret –
Etikettarkiv: Grönhögen
Snart är sommaren slut
Bara några dagar återstår av sommaren men trots det har hamnchefen Peter Hansson i Grönhögen mycket att göra med alla husbilar som kommer till ställplatsen i hamnen.
Hamn i utveckling
Hamnchefen Peter Hansson på sitt kontor i Grönhögens hamn.
I början av oktober kommer det fortfarande rätt många husbilar till ställplatsen i Grönhögens hamn. Hamnvärden Peter Hansson har förklaringen:
– Dom flesta ställplatser har redan stängt. Att vi har öppet sprider sej – och man kommer hit. Så enkelt är det.
Hamnen i Grönhögen är inne i en spännande utvecklingsfas.
– Sista mars blir ställplatsen strandskyddad och bilisterna får parkera på nya ställplatsen här strax intill. Nu gäller det att utveckla hamnen, som har gått bra i år. Ett dygn tog jag emot 23 båtar. Tjejerna i Uddens Bröd sålde nybakat bröd och solen sken och båtar anlände från när och fjärran. Det var fullt ös här. Vi är som en liten enklav här i Grönhögen.
– Nu vill jag ta bort allt skrot utmed kajerna och förlänga träbryggan för att kunna ta emot flera mindre båtar. Vi har inlett ett samarbete med kommunen och tanken är att få till en samlingslokal och en lekplats för barnen.
En luddig idé om färja till Sverige håller dock Peter för ”omöjlig”.
– Jag har varit med så länge att jag vet vad jag talar om. Jag har sett många linjer öppna och gå i konkan. Glöm idén!
Det bästa receptet för ett lyft av södra Öland är enligt Peter Hansson att ”allt börjar i Färjestaden”.
– Så snart turisten kommit över bron ska lockelserna och fördelarna med södra Öland presenteras.
Det som hände i Degerhamn gör Peter bekymrad.
– Tänk så fint det var där när ställplatsen fanns. Så många gäster och ändå så lugnt och städat. Och pengarna som rullade rakt in i byn! Det är sorgligt att man tvingades stänga.
Nästa år dubblar Peter Hansson jobbet. Då sköter han både hamnen och nya ställplatsen. Det rör på sig i Grönhögen. Och Peter hänger med!
nya ställplatsen växer fram…
Grävningar har gjorts mellan ställplatsen och det blivande ställplatskontoret i Grönhögen. Efter många år av ”fördröjningsarbeten” ser ställplatsen ut att bli verklighet.
Den nya ställplatsen i Grönhögen. Den i hamnen stänger.
Ytongfabrikens gamla spårområde kommer snart till nytta igen. Trästaketet har fästs i beslag från första delen av 1900-talet. Återanvändning blir ett allt vanligare begrepp.
Ställplatsen i solnedgångsljus.
Ytongfabrikens gamla spårområde. I bakgrunden ser vi den gamla Ytongfabriken, i dag södra Ölands intressantaste ”muséum”. Filmen om hur det ser ut inne i den gamla fabrikslokalen ser du genom att klicka här.
Det nedgångna men vackra funkishuset får snart nya funktioner…
Utsikten mot hamnen.
Utsikten mot havet. Spårområdet är här belagt med grus. Se mer av ställplatsen i morgondagens film på bloggen…
poppis bad
Många var de som besökte kalkbrottssjön i Grönhögen under värmeböljan. Båda parkeringarna var fullbelagda under flera dagar. Det är bara att hoppas att den nya utformningen av badet fungerar – för både markägare och badgäster.
Medborgarförslaget att levandegöra och utveckla badet kom från två politiker, nuvarande kommunalrådet Matilda Wärenfalk och fullmäktigeledamoten Henriette Koblanck, båda (S). Trevligt när politiker har kreativa idéer!
det bidde ingenting
Det var en gång en vacker klinkbyggd fiskesmack… Nu är det inte mycket kvar av henne i Gröhögens hamn. Bit för bit har hon huggits upp under hela våren och sommaren. Stenhögen till vänster var den tidigare ballasten.
Här ser man fortfarande att upphuggningen handlar om ”ett slags båt”.
Smack i två delar.
Dieselmotorn har stannat – för evigt. Allt har ett slut. Ett tidigare inlägg om smacken kan du läsa här.
Allt är nu borta. Inte en molekyl finns kvar. Det var en gång en vacker klinkbyggd fiskesmack…
Nog är nog!
Klicka här och träd in i kulturpalatset.
Kamrater. Det är dags. Tiden är inne. Nu krävs endast verkstad och inget snack. Vår kulturs vagga är hotad! Framtidens skräckscenario står att läsa i dagens Östra Småland:
– På sikt kan det innebära att vi blir av med det gamla fabriksspöket som stått kvar sedan början av 1970-talet, säger kommunstyrelsens ordförande Matilda Wärenfalk.
Målet, säger hon, är att kunna bygga attraktiva boenden och bostäder intill golfbanan.
Kommunalrådet syftar alltså på den nedlagda Ytongfabriken i Grönhögen, Ölands Kulturborg, öns intressantaste industri- och fågelmuseum med inneboende konstnärliga installationer och en imposant armada skönsjungade trutar, boende på museets översta etage, kallat Kulturutsikten. Denna livslevande kulturborg ståtar dessutom med gratis inträde och världens enda ickeenergikrävande ventilationsanläggning. Och nu vill makten riva den! Riva den! Man tar sig för pannan och känner att den blöder. Säg det till alla miljöpartister i folkdräkt och palestinaschalar och rosiga sossar i Algotsoveraller: Nu vill Per Albin Hanssonefterföljarna riva ickeenergikrävande klimatanläggningar! Säg det högt till Isabella Lövin! Säg det högt till Matilda Wärenfalk!
Ordet är: Kulturskymning!
Vad som menas med ”attraktiva boenden och bostäder intill golfbanan” är lätt att förstå. Det blir inhägnade terrasserade marmorpalats i mångmiljonklassen, bevakade av snabbomskolade bönder till guldsnoddsprydda vakter med sina namn graverade på mässingsskyltar i skärmmössor och walkie talkies placerade på bälten med batonger, pepparsprej och visselpipor. Kommunalrådet vill locka hit det allra värsta packet, armadorna av golfklubbade, pensionerade rojalistiska nollåttor i strutsskinnjackor och FootJoy-1857-golftskor à 7 499 kronor, promenerande under sidenparaplyer mot ”fukt i luften” och med synnerligen goda fastighetskarriärer bakom sig. Förr hade vi kungligheterna själva som huvudfiender, nu tvingas vi bekämpa deras karaktärs- och historielösa svans med ett enda mål i livet: Att få in den i hålet.
– Det är positivt för hela södra Öland, säger kommunalrådet utan att rodna.
Men kommunalrådet tänker etthundraåttio grader fel. Nu visar jag och kulturorganet henne den rätta vägen, den smala. Gud vare med oss, ölänningar. Nu börjar kampen. Bevara Kulturborgen. Bekämpa makten och kungahuset till siste man. Minns Karl X Gustavs mur. Minns maktens fega nej till cykelled över värdelöst impediment i Ottenby. Minns hur maktens myndigheter ständigt förråder oss i latrin-, dags- och veckopressens dimridåer med prins- och prinsessinvigningar, med hägringar, bländverk, synvillor och vattenverk som efter tre veckors drift jobbar för att förgifta invånarna i Degerhamn. Minns de skamliga gladiatorliknande mediespelen, Victoriadagarna, styrda av pekuniära rovinstinkter vid en menlös prinsessans 42-årsfyllande, i det spektakel hon ”folkligt” och girigt tar emot stackars icke ont anande små barns presenter betalda med underdimensionerade veckopengar från vilseförda föräldrar med ett enda mål: Att få ta på prinsessan.
Nu har jag målat upp den sanna bilden av framtiden. Se den! Känn den! Känn musklerna svälla och anden fyllas med explosiv gas. Det är dags. Det är dags. Det dagas vid horisonten och vår historia kräva det. Vårt gyllne öde kalla…
Kamrater. Upp till kamp! Utan Kulturborgen är vi bara boss och kolapapper!
Sune Flisa
chefredaktör
här kan du få smaka andra bullar
Tjejerna i Uddens Bröd & Bullar säljer sina egenbakade varor i en liten röd bod i Grönhögens hamn. Vera och Nicole Sandebäck och Wilma Rosenlund heter bagarna/expediterna/egenföretagarna.
När kulturorganet kom på oanmält besök höll Vera och Wilma ställningarna. Kunderna var många och efterfrågan stor. Därför har trion öppet 08 till 11 – eller ”till när bröd och bullar tar slut”.
Nicole Sandebäck kan du se i detta inlägg.
kasta gästerna här!
I detta sopnedkast får du endast kasta hamnens gäster! Den grymma containern står i Grönhögen, i hamnen där.
kraftsamling Grönhögen
Det sjuder av liv i Grönhögen. Båt efter båt angör destinationen. Segelbåtar, motorbåtar, båtar stora som hus och så små kajaker att man måste titta på dem två gånger för att se dem. Där finns båtar med två skrov. Och båtar med tre skrov. Här finns båtar i plast och i trä. De komma från öst, de komma från väst, de kanske till och med komma från pepparkakeland med tyska flaggor, med nederländska flaggor, med danska flaggor, med franska flaggor i flaggspel eller – vem vet? – som gös på stake kallad gösstake.
Husbilar bildar blankpolerade vita rader, längre för vart år som går. Och nästa år öppnar ny ställplats. Utanför bilarna står de obligatoriska vilstolarna och i dem sitta de obligatoriska en aning söndersolade paren lapande ännu mera sol, drickande ännu större drink, njutande ännu mera liv.
Det kryllar av folk i affär och på väg och på golfbana står ensamma och sällskap och slår ihjäl tid och grästovor med järnklubbor, svordomar och drivrar. I stenbrottet förvandlat till sjö lögar sig ung och gammal, man cliffjumpar, snorklar och solar.
På kondis kan du dricka kaffe till vågornas kluck och kommer du före 11 kan du köpa hembakat bröd av tre skrattglada Grönhögentjejer i deras lilla bod kallad Uddens Bröd & Bullar.
Vera och Nicole Sandebäck driver Uddens Bröd & Bullar tillsammans med Wilma Rosenlund. En film om dessa glada bagare visas snart på bloggen…
För en dagligcyklist som under andra månader än sommarens bara stöter ihop med en människa per vecka, känns det märkligt att nu behöva väja för andra cyklister på racer-, långfärds- eller mountainmodell samt horder av folk, vovvar, små och stora, snälla och snoriga barn, kepsgubbar med golfväskor, silverhårstanter med golfvagnar, geronter i golfbilar, utbölingar i kärror med konstiga registreringsskyltar och karavaner av andra små och stora fordon på två tre fyra eller sex hjul.
Det sjuder av liv i Grönhögen. I många andra hamnar är det stendött. Det finns mycket för övriga södra Öland, Länsstyrelse, landshövding, turistchef, utvecklingsguruer och kommun att lära av Grönhögen…
information för badvett
Mörbylånga kommun har äntligen fått upp nödvändig information på grinden vid väg 136, alltså vid stigen till badsjön vid kalkbrottet i Grönhögen.
Infarten vid Eketorpsvägen är blockerad med en stor sten. Se tidigare inlägg här. Här är parkering förbjuden. Men vissa står där ändå, sannolikt beroende på att man inte berättar var ”hänvisad parkeringsplats” finns…
Kommunens informationssnickare excellerar i historisk berättarglädje på en av skyltarna vid badet.
grönhögen – albrunna 1-0
Badbryggan i Grönhögen är nu sjösatt. Den självmedvetna truten är anställd som badvakt.
Om man vecklar ut det här komplicerade träröset och lägger det vinkelrätt ut från stranden blir det en badbrygga – i Albrunna. När hamnar den i sitt rätta element?
doppardags?!
Som första media i världen kan kulturorganet visa vägen från P-plats till hoppa-i-plats i den nya utformningen av badsjön/vattentäkten i Grönhögen. Det nedlagda arbetet på området visar att kommunen nu anser att sjön är både badsjö och vattentäkt, vad man än tycker om det. Med nästa värmeknäpp kommer nog de badsugna…
Parkeringen ligger bara ett kort stenkast in på Golfvägen, på vänster sida.
Skulle första parkeringen vara full finns ytterligare en bara ett 50-tal meter längre ned på samma väg.
Den stora grinden till vänster är numera låst. Entrén ligger tio meter till höger om den. Där går en röjd stig mot sjön.
Stigen mot sjön. Från parkeringen till vattnet är det drygt 300 meter.
Denna grind var tidigare låst. Nu är den låst i öppet läge. Den kan nog i dag kallas entré.
Innanför entrén leder denna mycket branta trappa ned mot vattnet. Ramlar man här är det kokta fläsket stekt. Kulturorganet utfärdar varning!
Trappan från sidan. Lutningen är kraftig. Kommunen har sedan länge upplyst om att man badar på egen risk.
Går man till höger i stället för att ta trappan ned mot sjön kommer man hit. Härifrån är det långt ned till det våta elementet.
Vattenspegeln är helt stilla.
Lyfter vi blicken en aning ser vi det kommunala vattenverket.
Badet i sin helhet, nästan. Vi ser här ut över sjön från klipporna i bilden ovanför. Badande får nu hålla sig till höger om det staket vi ser till vänster i bild. Där stängslet slutar finns sopkärl. Till höger de två bajamajorna.
Tidigare inlägg om badplatsen/vattentäkten kan du läsa här och här och här.
toalettmodul
Nu har kommunen ställt ut två toalettmoduler vid badsjön/kalkbrottet/vattentäkten i Grönhögen. Toalettmoduler eller flyttbara toaletter kallas också bajamajor.
Kulturorganet föreslår ett direktare språk och utbrister: Skitbra!
välkommen till badet – nu låser vi!
Grindarna till kalkbrottet/friluftsbadet i Grönhögen/Grönköping förses av Mörbylånga kommun med kodlås under juni, juli, augusti. Det berättar dagens Ölandsbladet.
Åtgärden ska enligt tidningen ”minska risken för påverkan mot dricksvattentäkten.” Att många tiotusentals människor badat där vareviga sommar under flera års tid och att socialdemokrater vill göra badet till ett unikt äventyrsbad gör det allt svårare att förstå den kommunala logiken. Sannolikt har kommunledningen åter tagit sig vatten över huvudet med en åtgärd som inte kan betecknas som annat än halvhjärtat desperat.
Hur denna kommunala halvnelson framdeles ska harmoniera med kommunens inställning att man badar på egen risk och att man skyndsamt ska ordna nya parkeringsplatser för badgäster förtäljer icke historien.
Kulturorganet föreslår badsugna utan kod att löga sig i det extremt varma vattnet under maj, september, oktober.
Det nuvarande kodlåset. Du öppnar det med 4, 6, 9, 1 eller skriker högt ”Sesam öppna dig!”
Tidigare inlägg om brottet/badet läser du här.
Ännu tidigare inlägg finns att läsa här.
cliffjumpar kommunen från sitt ansvar?
Är badet i Grönhögen kommunalt? Eller halvkommunalt? Eller kvartskommunalt? Eller blir det snart kommunalt? Hur ska lagen om ansvar för badande tolkas? Industrierna vid sjön vill inte ha badgäster. Men vad vill kommunen? Vill de bara ha lagom många badgäster? Eller inga alls? Några kommunpolitiker vill tvärt om. De vill ”utveckla kalkbrottet till en unik badattraktion i kommunal regi”.
Nu ska kommunen låsa den stora grinden, öppna annan port, stängsla in, ställa ut toaletter och soptunnor och göra ny parkering. Hur ska dessa arbeten tolkas? Som ”inbjudningar” eller som ”varningar”? Kan kommunen trots dessa trivselökande åtgärder frita sig själv från ansvar för vad som händer innanför stängslet?
Kulturorganet har frågat två jurister – och fått motsägande svar. Den intressanta frågan blir naturligtvis hur kommunens lagtolkare värderar ansvarsfrågan.
Fortsättning lär följa…
Entrén till det ”nya” badet ligger åt söder.
Stängselgrinden är i dag låst med kedjor. Snart ska den öppnas. Strax innanför denna grind leder en extremt brant trappa ned mot sjön.
Inom området finns äldre stängsling med taggtråd.
Det är dessa klippor som lockar cliff jumpers. Denna film spelades in redan för sju år sedan.
Stängslet vid de lodräta bergsidorna åt söder.
Räcke söder om sjön. Det är bara att böja sig och gå under.
Vi står här söder om sjön och tittar österut. Är det här de nya parkeringsplatserna ska placeras?
Eller ska de anläggas här – åt väster? Strax till höger om bildmitten sticker kvarnen i Grönhögen upp sina vingar vid horisonten
Kommunen ska placera ut toaletter och soptunnor i månadsskiftet maj-juni. Man ska också hinna stängsla in… Hur går det ihop med verkligheten? Tiden hastar. När som helst kommer sommarvärmen. Som synes har badet redan besökare.
Tidigare inlägg om badet/vattentäkten/industriområdet hittar du här. Och här.
så cyklar du mellan Södra Möckleby och Grönhögen
Cykelleden Fyr till fyr mellan Södra Möckleby och Grönhögen lämnar mycket att önska vad gäller information. På flera ställen slutar leden plötsligt att finnas till, utan upplysningar om fortsättningen. Bland annat finns två trafikfarliga ställen i Ventlinge där du måste ut på den sommartid högtrafikerade 136:an.
Om du är ovan med att cykla på klappersten föreslår vi att du leder cykeln den korta sträckan vi cyklar på sådan nedanför Albrunna. Det handlar om mindre än hundra meter.
I filmen nedan förstår du hur du hojar cykelleden mellan Södra Möckleby och Grönhögen på 40 minuter – på en Gubbmonark. Häng med!
vad rätt du tänkt fast det var fel
Vilken väg väljer kommunen för sjön/badet/brottet/täkten/industriområdet i Grönhögen? Har man en glasklar idé eller totar man ihop en hopplös kompromiss?
Häromdagen. Jag träffar inföding. Han är född här i söder. Han har levt hela sitt liv på Sydöland.
Som alltid börjar samtalet om vädret. Snart glider det över till oron över den dystra utvecklingen i söder. Han för statistik. Minns jag rätt menar han att befolkningen här nere minskar med hälften vart femtonde år. Trots det gör kommunen aldrig nåt rejält för att bryta trenden. Många har gett upp.
Jag frågar om kommunpolitikernas största svaghet.
Infödingen svarar snabbt.
– Allt går så fruktansvärt långsamt. Man skjuter på beslut. Man utreder. Man avslår. Man vågar inte det man måste våga.
***
Jag lägger orden på minnet. Man vågar inte det man måste våga…
I dag är jag vid det gamla kalkbrottet i Grönhögen. Det är sen länge vattenfyllt. Brottet har blivit sjö. Sjön är en pärla. Det är vackert här. Spännande lodräta klippstup, smaragdgrönt rent vatten. Dessutom en vattentäkt. Och ett industriområde med två företag. Och kommunens vattenverk.
På senare år har stället blivit en allt populärare badsjö. Det ställer till det för de två företagen. Folk skräpar ned. Folk använder området som offentlig toa.
Kalkbrytningsföretagarna skriver till kommunen 15 augusti 2018. Man är orolig över utvecklingen. Badarna och bilarna stör arbetet. Säkerheten ifrågasätts. Och vad händer med vattnet när det inte finns toaletter?
Fem dagar senare motionerar två socialdemokratiska kommunpolitiker i ämnet. Duon vill ”utveckla kalkbrottet till en unik badattraktion i kommunal regi”. Dagen efter remitteras motionen till kommunstyrelsen för beredning.
Vad som därefter händer har jag ingen aning om. Jag ringer kommunen. Får veta att man nu ska stängsla in området. Låsa grinden mot 136:an. Lägga hinder i vägen mot industrierna.
– Aha, stänga ner hela klabbet, då? frågar jag.
Nej då. Den som vill bada får bada. Vi tar dit soptunnor och toaletter. Fixar parkering söder om sjön. Men vi kallar inte stället kommunal badplats. Poängterar bara att man badar på egen risk. Det ligger järnskrot på botten.
Sen motionen las har det snart gått nio månader. Den blir varken hackad eller malen. På ren svenska blir den bara kattskit. Folk får bada i vattentäkten, som inte är ett bad. Bada på egen risk. Man vill inte ha badare här. Därför stängslar man in hela klabbet. Låser stora grinden, men gör ny parkering och öppnar i dag låst dörr ner mot livsfarlig trappa. Man hoppas och tror. Man är orolig för vad som kan hända med alla tusentals badare och hundratals bilar, varje varm och solig sommardag – och med vattnet! Man gör ett hopkok i förhoppning att alla blir glada och lyckliga.
Minns motionen: ”Utveckla kalkbrottet till en unik badattraktion i kommunal regi”. Är det ett kommunalt bad redan nu? Eller halvkommunalt? Kvartskommunalt? Eller blir det ett bad när det är instängslat? Eller är det en vattentäkt? Eller ett industriområde? Eller är det alltihop på en gång?
Är det vi ser kommunens första etapp i arbetet att förverkliga den tidskrävande visionen om kalkbrottet som en unik badattraktion i kommunal regi? Eller är det som nu sker ett kommunalt feltänk med framtiden bakom sig?
Vad var det han sa, infödingen: Man vågar inte det man måste våga.
Staffan Lagerström
ledarskribent
Bildreportage från badet/vattentäkten/industriområdet publiceras inom kort…
tyst information
En anslagstavla kan sägas vara ”folkets röst”. Den berättar många gånger mer om vad som händer i en bygd än aldrig så glassiga publikationer och program. Denna samling erbjudanden finns i Grönhögen. Jag har gjort bilden större än vanligt. Klicka en gång i den för att få den stor. Sen kan du klicka ytterligare en gång – för att få den så stor att de flesta texter går att läsa (så länge du ser ett +tecken vid markören går det att få bilden större genom ett klick med vänster musknapp).
nya tag vid badet i grönhögen
Kommunen sätter in åtgärder vid badet i kalkbrottet, Grönhögen. P-platser flyttas, området stängslas in. Badet ska inte kallas badplats. Man badar där på egen risk. Kulturorganets utsände ställer sig frågande till ansvarsfrågorna…
Se också filmen i samma ämne: Ett kommunalt dilemma från september 2018
skillnad
Om man jämför miljömedvetenheten vid återvinningsstationen i Grönhögen med den i Degerhamn undrar man vad den stora skillnaden beror på. Trots besökare i husbilar och båtar är återvinningen i Grönhögen alltid kliniskt ren. I Degerhamn är den… Ja, se själva.
Jag cyklar förbi återvinningsstationen i Grönhögen fem dagar i veckan. Den ser alltid ”dammsugen” ut.
Trots gäster i både husbilar och båtar ligger soporna där de ska – i containrarna.
Men mitt beröm av ordningen i Grönhögen bör kanske minskas en aning. En dag senare låg dessa plastsäckar med trädgårdsavall. Det finns alltid folk som tycker det är naturligt att andra ska städa efter dem.
Miljöfarligt och livsfarligt i salig blandning på backen i Degerhamn, hösten 2018.
Buntar av fönsterglas ligger begravda under tunt lövlager.
Lampor och plast, vår tids förbannelse.
I Degerhamn ligger soppåsar slängda 40 meter in i skogen, hösten 2018.
Bildtext onödig.
Knivar eller potatis? Mycket udda går att hitta på backen i Degerhamn.
Plastsäckar med trädgårdsavfall, glas och porslin. Vem är alltid skyldig att ta upp efter andra?
Förklara för mig hur man kan kasta glas, plast, skit och dynga direkt på backen och åka därifrån med gott samvete.
där det är förbjudet att dyka dyker många
Det tidigare kalkbrottet i Grönhögen är i dag en sjö. Sjön lär vara dricksvattentäkt. Viljorna om dess framtid är polariserade. Vissa vill utveckla vattenhålet till en kommunal badplats, andra vill hålla det fritt från besökare.
Se också filmen Ett kommunalt dilemma.
om detta med att kopulera
Var man kopulerar varierar stort. Sedan beror det nog en aning på vem man är. Vad sägs om att göra det på taket? Kanske till och med på gamla Ytongfabrikens tak i Grönhögen. Där gör truten det nu. Och snart täcks taket av mängder av i hast hoprafsade bon med två tre ägg i varje, i sällsynta fall fyra.
Att då närma sig plejset kan resultera i skränande anfallsdykningar förstärkta med kraftig avföringseld. Jag råkade en gång ut för denna. Två gånger prickade en bombfällare mig och min cykel med enastående precision.
någon har tänkt till
Allt hopp för ett fortsatt liv på södra Öland är ännu inte ute. Lördagens Ölandsbladet berättar nämligen att Mark- och Miljööverdomstolen ger grönt ljus för 38 ställplatser i Grönhögen, mellan hamnen och tidgare Ytongfabriken. En ödeplätt ”med rysk framtoning” kommer därmed till nytta för turister och ölänningar med blick mot vår eventuella framtid.
Någon har alltså tänkt rätt. Kulturorganet gratulerar grönhögenborna och alla dem som orkat traggla sig genom byråkratins fasansfulla käftar.
På hoj i regn på led, väg och strand
Att cykla i regn är skönt under alla årstider. Filmen nedan togs i går. Den visar hur du hittar rätt när du kommer söderifrån till Grönhögen och är på väg norrut och vill nå Degerhamnsvägen för vidare färd mot Hammarby och väg 136 vid Bjärby. Turen går förbi Albrunna, genom Södra bruket, förbi Södra Möckleby och ned till Degerhamn…
Jag cyklar här på de delar cykelleden Fyr till fyr tillåter just nu. Senare blir dragningen en annan, exempelvis faller cyklingen på klapperstensstranden bort.
God tur!
