välkommen till badet – nu låser vi!

Grindarna till kalkbrottet/friluftsbadet i Grönhögen/Grönköping förses av Mörbylånga kommun med kodlås under juni, juli, augusti. Det berättar dagens Ölandsbladet.

Åtgärden ska enligt tidningen ”minska risken för påverkan mot dricksvattentäkten.” Att många tiotusentals människor badat där vareviga sommar under flera års tid och att socialdemokrater vill göra badet till ett unikt äventyrsbad gör det allt svårare att förstå den kommunala logiken. Sannolikt har kommunledningen åter tagit sig vatten över huvudet med en åtgärd som inte kan betecknas som annat än halvhjärtat desperat.

Hur denna kommunala halvnelson framdeles ska harmoniera med kommunens inställning att man badar på egen risk och att man skyndsamt ska ordna nya parkeringsplatser för badgäster förtäljer icke historien.

Kulturorganet föreslår badsugna utan kod att löga sig i det extremt varma vattnet under maj, september, oktober.

Det nuvarande kodlåset. Du öppnar det med 4, 6, 9, 1 eller skriker högt ”Sesam öppna dig!”

 

Tidigare inlägg om brottet/badet läser du här.

Ännu tidigare inlägg finns att läsa här.

 

 

---

 

 

 

Annonser

cliffjumpar kommunen från sitt ansvar?

Är badet i Grönhögen kommunalt? Eller halvkommunalt? Eller kvartskommunalt? Eller blir det snart kommunalt? Hur ska lagen om ansvar för badande tolkas? Industrierna vid sjön vill inte ha badgäster. Men vad vill kommunen? Vill de bara ha lagom många badgäster? Eller inga alls? Några kommunpolitiker vill tvärt om. De vill ”utveckla kalkbrottet till en unik badattraktion i kommunal regi”.

Nu ska kommunen låsa den stora grinden, öppna annan port, stängsla in, ställa ut toaletter och soptunnor och göra ny parkering. Hur ska dessa arbeten tolkas? Som ”inbjudningar” eller som ”varningar”? Kan kommunen trots dessa trivselökande åtgärder frita sig själv från ansvar för vad som händer innanför stängslet?

Kulturorganet har frågat två jurister – och fått motsägande svar. Den intressanta frågan blir naturligtvis hur kommunens lagtolkare värderar ansvarsfrågan.

Fortsättning lär följa…

Entrén till det ”nya” badet ligger åt söder.

Stängselgrinden är i dag låst med kedjor. Snart ska den öppnas. Strax innanför denna grind leder en extremt brant trappa ned mot sjön.

Inom området finns äldre stängsling med taggtråd.

Det är dessa klippor som lockar cliff jumpers. Denna film spelades in redan för sju år sedan.

Stängslet vid de lodräta bergsidorna åt söder.

Räcke söder om sjön. Det är bara att böja sig och gå under.

Vi står här söder om sjön och tittar österut. Är det här de nya parkeringsplatserna ska placeras?

Eller ska de anläggas här – åt väster? Strax till höger om bildmitten sticker kvarnen i Grönhögen upp sina vingar vid horisonten

Kommunen ska placera ut toaletter och soptunnor i månadsskiftet maj-juni. Man ska också hinna stängsla in… Hur går det ihop med verkligheten? Tiden hastar. När som helst kommer sommarvärmen. Som synes har badet redan besökare.

 

 

---

Tidigare inlägg om badet/vattentäkten/industriområdet hittar du här. Och här.

 

 

---

 

så cyklar du mellan Södra Möckleby och Grönhögen

Cykelleden Fyr till fyr mellan Södra Möckleby och Grönhögen lämnar mycket att önska vad gäller information. På flera ställen slutar leden plötsligt att finnas till, utan upplysningar om fortsättningen. Bland annat finns två trafikfarliga ställen i Ventlinge där du måste ut på den sommartid högtrafikerade 136:an.

Om du är ovan med att cykla på klappersten föreslår vi att du leder cykeln den korta sträckan vi cyklar på sådan nedanför Albrunna. Det handlar om mindre än hundra meter.

I filmen nedan förstår du hur du hojar cykelleden mellan Södra Möckleby och Grönhögen på 40 minuter – på en Gubbmonark. Häng med!

 

 

---

 

vad rätt du tänkt fast det var fel

Vilken väg väljer kommunen för sjön/badet/brottet/täkten/industriområdet i Grönhögen? Har man en glasklar idé eller totar man ihop en hopplös kompromiss?

 

Häromdagen. Jag träffar inföding. Han är född här i söder. Han har levt hela sitt liv på Sydöland.

Som alltid börjar samtalet om vädret. Snart glider det över till oron över den dystra utvecklingen i söder. Han för statistik. Minns jag rätt menar han att befolkningen här nere minskar med hälften vart femtonde år. Trots det gör kommunen aldrig nåt rejält för att bryta trenden. Många har gett upp.

Jag frågar om kommunpolitikernas största svaghet.

Infödingen svarar snabbt.

– Allt går så fruktansvärt långsamt. Man skjuter på beslut. Man utreder. Man avslår. Man vågar inte det man måste våga.

 

***

 

Jag lägger orden på minnet. Man vågar inte det man måste våga…

I dag är jag vid det gamla kalkbrottet i Grönhögen. Det är sen länge vattenfyllt. Brottet har blivit sjö. Sjön är en pärla. Det är vackert här. Spännande lodräta klippstup, smaragdgrönt rent vatten. Dessutom en vattentäkt. Och ett industriområde med två företag. Och kommunens vattenverk.

På senare år har stället blivit en allt populärare badsjö. Det ställer till det för de två företagen. Folk skräpar ned. Folk använder området som offentlig toa.

Kalkbrytningsföretagarna skriver till kommunen 15 augusti 2018. Man är orolig över utvecklingen. Badarna och bilarna stör arbetet. Säkerheten ifrågasätts. Och vad händer med vattnet när det inte finns toaletter?

Fem dagar senare motionerar två socialdemokratiska kommunpolitiker i ämnet. Duon vill ”utveckla kalkbrottet till en unik badattraktion i kommunal regi”. Dagen efter remitteras motionen till kommunstyrelsen för beredning.

Vad som därefter händer har jag ingen aning om. Jag ringer kommunen. Får veta att man nu ska stängsla in området. Låsa grinden mot 136:an. Lägga hinder i vägen mot industrierna.

– Aha, stänga ner hela klabbet, då? frågar jag.

Nej då. Den som vill bada får bada. Vi tar dit soptunnor och toaletter. Fixar parkering söder om sjön. Men vi kallar inte stället kommunal badplats. Poängterar bara att man badar på egen risk. Det ligger järnskrot på botten.

Sen motionen las har det snart gått nio månader. Den blir varken hackad eller malen. På ren svenska blir den bara kattskit. Folk får bada i vattentäkten, som inte är ett bad. Bada på egen risk. Man vill inte ha badare här. Därför stängslar man in hela klabbet. Låser stora grinden, men gör ny parkering och öppnar i dag låst dörr ner mot livsfarlig trappa. Man hoppas och tror. Man är orolig för vad som kan hända med alla tusentals badare och hundratals bilar, varje varm och solig sommardag – och med vattnet! Man gör ett hopkok i förhoppning att alla blir glada och lyckliga.

Minns motionen: ”Utveckla kalkbrottet till en unik badattraktion i kommunal regi”. Är det ett kommunalt bad redan nu? Eller halvkommunalt? Kvartskommunalt? Eller blir det ett bad när det är instängslat? Eller är det en vattentäkt? Eller ett industriområde? Eller är det alltihop på en gång?

Är det vi ser kommunens första etapp i arbetet att förverkliga den tidskrävande visionen om kalkbrottet som en unik badattraktion i kommunal regi? Eller är det som nu sker ett kommunalt feltänk med framtiden bakom sig?

Vad var det han sa, infödingen: Man vågar inte det man måste våga.

 

 

Staffan Lagerström
ledarskribent

 

 

---

Bildreportage från badet/vattentäkten/industriområdet publiceras inom kort…

 

 

---

 

tyst information

En anslagstavla kan sägas vara ”folkets röst”. Den berättar många gånger mer om vad som händer i en bygd än aldrig så glassiga publikationer och program. Denna samling erbjudanden finns i Grönhögen. Jag har gjort bilden större än vanligt. Klicka en gång i den för att få den stor. Sen kan du klicka ytterligare en gång – för att få den så stor att de flesta texter går att läsa (så länge du ser ett +tecken vid markören går det att få bilden större genom ett klick med vänster musknapp).

 

 

---

 

nya tag vid badet i grönhögen

Kommunen sätter in åtgärder vid badet i kalkbrottet, Grönhögen. P-platser flyttas, området stängslas in. Badet ska inte kallas badplats. Man badar där på egen risk. Kulturorganets utsände ställer sig frågande till ansvarsfrågorna…

Se också filmen i samma ämne: Ett kommunalt dilemma från september 2018

 

 

 

---

 

skillnad

Om man jämför miljömedvetenheten vid återvinningsstationen i Grönhögen med den i Degerhamn undrar man vad den stora skillnaden beror på. Trots besökare i husbilar och båtar är återvinningen i Grönhögen alltid kliniskt ren. I Degerhamn är den… Ja, se själva.

Jag cyklar förbi återvinningsstationen i Grönhögen fem dagar i veckan. Den ser alltid ”dammsugen” ut.

Trots gäster i både husbilar och båtar ligger soporna där de ska – i containrarna.

Men mitt beröm av ordningen i Grönhögen bör kanske minskas en aning. En dag senare låg dessa plastsäckar med trädgårdsavall. Det finns alltid folk som tycker det är naturligt att andra ska städa efter dem.

Miljöfarligt och livsfarligt i salig blandning på backen i Degerhamn, hösten 2018.

Buntar av fönsterglas ligger begravda under tunt lövlager.

Lampor och plast, vår tids förbannelse.

I Degerhamn ligger soppåsar slängda 40 meter in i skogen, hösten 2018.

Bildtext onödig.

Knivar eller potatis? Mycket udda går att hitta på backen i Degerhamn.

Plastsäckar med trädgårdsavfall, glas och porslin. Vem är alltid skyldig att ta upp efter andra?

Förklara för mig hur man kan kasta glas, plast, skit och dynga direkt på backen och åka därifrån med gott samvete.

 

 

---

 

där det är förbjudet att dyka dyker många

Det tidigare kalkbrottet i Grönhögen är i dag en sjö. Sjön lär vara dricksvattentäkt. Viljorna om dess framtid är polariserade. Vissa vill utveckla vattenhålet till en kommunal badplats, andra vill hålla det fritt från besökare.

Se också filmen Ett kommunalt dilemma.

 

 

 

---

 

om detta med att kopulera

Var man kopulerar varierar stort. Sedan beror det nog en aning på vem man är. Vad sägs om att göra det på taket? Kanske till och med på gamla Ytongfabrikens tak i Grönhögen. Där gör truten det nu. Och snart täcks taket av mängder av i hast hoprafsade bon med två tre ägg i varje, i sällsynta fall fyra.

Att då närma sig plejset kan resultera i skränande anfallsdykningar förstärkta med kraftig avföringseld. Jag råkade en gång ut för denna. Två gånger prickade en bombfällare mig och min cykel med enastående precision.

 

 

---

 

någon har tänkt till

Allt hopp för ett fortsatt liv på södra Öland är ännu inte ute. Lördagens Ölandsbladet berättar nämligen att Mark- och Miljööverdomstolen ger grönt ljus för 38 ställplatser i Grönhögen, mellan hamnen och tidgare Ytongfabriken. En ödeplätt ”med rysk framtoning” kommer därmed till nytta för turister och ölänningar med blick mot vår eventuella framtid.

Någon har alltså tänkt rätt. Kulturorganet gratulerar grönhögenborna och alla dem som orkat traggla sig genom byråkratins fasansfulla käftar.

 

 

---

 

På hoj i regn på led, väg och strand

Att cykla i regn är skönt under alla årstider. Filmen nedan togs i går. Den visar hur du hittar rätt när du kommer söderifrån till Grönhögen och är på väg norrut och vill nå Degerhamnsvägen för vidare färd mot Hammarby och väg 136 vid Bjärby. Turen går förbi Albrunna, genom Södra bruket, förbi Södra Möckleby och ned till Degerhamn…

Jag cyklar här på de delar cykelleden Fyr till fyr tillåter just nu. Senare blir dragningen en annan, exempelvis faller cyklingen på klapperstensstranden bort.

God tur!

 

 

 

 

---

 

dagens ölandsbild

Skarvpiren i Grönhögens hamn. Vill du se film om denna pir klickar du här.

 

 

---

 

dagens ölandsbild

Vy från Grönhögens hamn.

 

 

---

 

Skarvpiren i Grönhögen

Vill du se skarv kan du ta dig till södra piren i Grönhögen. Där sitter ofta ett 40-tal fåglar. De är svåra att komma nära, och med bara en vidvinkelkamera är de omöjliga att få på bild. Desto tydligare syns deras lämningar…

 

 

 

---

 

förbjuden ställplatsmark blir ställplats

Obs.
En uppmärksam läsare har just berättat för oss att ett par i Grönhögen i dagarna har överklagat Mark- och Miljödomstolens dom vid Mark- och Miljööverdomstolen vid Svea Hovrätt. Paret anser att domen är fel och inte motiverad och ansöker därför om prövningstillstånd.

Slutsats: Det blir kanske ingen ställplats, långbänken fortsätter…

Som kulturorganet tidigare berättat finns nu äntligen en chans till en godkänd ställplats intill Grönhögens hamn. Vi skickade ut vår fotograf Larsa Marsipin för att kolla in området lite noggrannare. Nedan visar han vad han såg.

Ironiskt nog blir det här inne på husbilsförbjudet område som ställplatsen – kanske – blir av.

”Plattan” med spårområdet söder om gamla Ytongfabriken. Grönhögens hamn i bakgrunden. Foto taget från kite 2016.

Boende på ställplatsen kan få denna klapperstensdominerande utsikt mot hamnen.

Vi känner inte till den exakta placeringen för ställplatsen, men sannolikt får man denna gamla märkliga och spännande Ytongfabrik i ryggen.

Från fabriken ned mot havet ligger ett snart igenvuxet spårområde ingjutet i betong.

Det intressanta och avancerade spårsystemet som går ut från nedlagda Ytongfabriken. Foto från kite 2016.

En ”växel” är snart uppäten av den glupska naturen. Något försvinner, något annat bildas…

 

Ja till ställplatser i Grönhögen

Nu är det – kanske – snart grönt ljus för att fixa 38 ställplatser på tomten Ventlinge 42:5 söder om gamla Ytongfabriken i Grönhögen. Mark och miljödomstolen i Växjö har avslagit grannarnas överklagan. Det berättar Ölandsbladet i dag 13 december. Domen går att överklaga och det skulle inte förvåna kulturorganets redaktion om nån Nejmyndighet på hugget ser chansen till ytterligare ett ”stopp i lagens namn mot utveckling av södra Öland!” Den som lever får se…

 

Allan von Kompost
chefredaktör

 

 

---

 

Strindbergs närvaro

Jag läser Strindberg just nu och är nog påverkad av hans sätt att dramatisera… I alla bildbehandlingsprogram kan man styra hela bilden, göra den mörkare eller ljusare och minska eller öka kontrasten. Men få program ger möjligheten att ”dra en effekt från ena sidan till den andra – ungefär till sidans mitt”. Effekten blir starkast i början och avtar successivt åt den sida du drar. I detta motiv var himlen mycket ljusare åt höger i bild men jag ville mörka den vänstra sidan. Det går alldeles utmärkt att göra i Bridge. Först drog jag åt vänster med ungefär minus ett bländarsteg, eftersom högra kanten var ordentligt överexponerad. Sedan svepte jag åt höger med minus ett bländarsteg för att få ett ”nattligare” ljus runt den lilla fyren.. Sist höjde jag ljuset i pirens röda ändmärke och den lilla gula reflex till höger på pilen. Att fotografera är att ljuga, precis som när man målar, skriver eller filmar. En annan fyr syns förresten längst till höger: Långe Jan.

skarvarna

Grönhögens hamn.

 

 

---

 

grönhögens hamn i dimma

 

 

---

 

doft av hav och jord

Cykeln spinner. Det är nästan vindstilla. Trots det kluckar vågorna – och till och med bryter – utanför Grönhögens hamn. 11 grader varmt. Det doftar nyvänd jord. Och hav. Det går fortfarande att äta vildäpplen. Vintern är långt borta. Mycket långt borta.

Växelplogen jobbar i den bördiga jorden ned mot Kalmarsund. Jorden doftar, vad? Det går inte att svara på. Jord doftar kort och gott jord.

De ligger där i hundratal. Härligt färgsprakande. Endast till maskarnas nytta – och mitt öga.

Om man inte såg äpplena skulle det vara svårt att säga vilken årstid vi ser på fotot.

Nästan blankvatten i Grönhögens hamn. Långe Jan i fjärran. Det är tyst.

Uppsågad smack i Grönhögens hamn. En gång i tiden var hon en vacker klinkbyggd skuta. I dag är hon bara klinkbyggd.

Färdigsnurrat. Färdigstyrt. Allt har ett slut…

Maj eller november? Runt 15 grader i solen, som ännu värmer en smula.

Det var det. Den långa resan är slut…

 

 

---

 

Breaking news: Några utsågningar i cykelled igenfyllda!

Få kommer att tro det. Men som alla vet serveras alltid sanningen på kulturorganet – på silverfat. Vi kan alltså bekräfta ryktena: Vissa cykelleds- och vägutsågningar i Grönhögen är nu igenfyllda – asfalterade! Se bildbevisen ovan och nedan.

Men denna Årets hittills största sensation väcker inte enbart positiva reaktioner. Vår medarbetare Sune Flisa säger i en trailer till Sunevisionen:

– Aldrig får man vara riktigt glad. Jag hade precis lagt ett skambud på fiaskot cykelleden Fyr till fyr när denna nyhet knockar världen. Min idé är att göra ännu fler utsågningar, bygga ännu fler murar tvärs över leden och dessutom få bort dom få informationsskyltar som finns och sen marknadsföra hela klabbet som Mountainbikebanan Fy till fy.

Sune tar ett djupt andetag – och fortsätter:

– Men vi får se. Ännu är kanske inte hoppet helt ute. Dom asfalteringar som nu har gjorts kan visa sej vara ”små plåster för att tysta opinionen”. Vi har gud ske lov kvar hela Tvättbrädan i Södra Möckleby, som börjar bli ökänd i stora delar av cykelvärlden. Jag har kontaktats av ryssar, holländare, danskar och japaner som vill komma hit och provcykla den… Och i Tokyo går sen länge den kritikerrosade filmen Bara timmar kvar för fulla hus, den hojrulle som så brutalt skildrar cyklismens stötiga läge på södra Öland. Många lär ha svimmat när cykelledssanningarna rullats ut i dom mörka biosalongerna på andra sidan jordklotet…

 

 

---

 

ett kommunalt dilemma

”Bada eller inte bada? Det är frågan.”

Citatet är hämtat ur Sune Flisas diktsamling ”Jag går och badar”, utgiven på eget förlag 1987.

---

 

 

 

---

 

dagens ölandsbild 12 juli 2018

Solen går ned över seglarna i Grönhögens hamn.

 

 

---

 

törnrosasömnen bruten

Efter vinterns Ölandsnirvana vårar allt successivt upp sig och folklivet blir allt livligare och mer färgmättat. Husbilar och segelbåtar med glada nyfikna människor från hela Europa kommer och hälsar på, exempelvis som här i Grönhögens hamn i dag. Utanför bild, bredvid tysken och dansken låg en fransman och en EU-flaggad yacht. Tänk att det finns både folk och myndigheter som vill stänga allt, att ingenting ska hända, att allt ska ligga i träda och var lika gråmulet som under vintern!

 

 

---

 

full rulle mot parboäng

Dags att snöra på sig cykelskorna igen. Vi cyklar sträckan Albrunna – Parboäng. I början är leden inte tillräckligt vältad för att cykla på. Där cyklar vi bredvid den, på 136:an. Men så snart leden håller styr vi in på den, trots att den här ännu inte är asfalterad.

 

 

---

 

en stor dag för oss cyklister…

Som en smäcker svart mamba slingrar sig leden fram utmed väg 136 genom Grönhögen. Vägen går till höger i bild, sjön på golfbanan ligger till vänster.

I morse inleddes asfalteringen av cykelleden mellan Grönhögen och Albrunna i projektet Fyr till fyr. Vår utsände tog dessa bilder medan den svarta massan ännu ångade av värme och spred den doft som för cyklister når samma svindlande smakförnimmelsehöjder som den av nybakat bröd.

Nu hoppas vi att återinkallade projektledaren Christer Petersson glömmer ordet semester och i stället kör för allt vad tygen håller.

I morgon bjuder bloggen på ett förbryllande trollerinummer. Vi cyklar nämligen cykelleden mellan Albrunna och ”gäddsjön” i Grönhögen – och detta innan asfalten är på plats. Du blir alltså först i världen med att ha cyklat denna sträcka – utan asfalt. Häng med på den en aning gropiga turen!

Leden går fram utmed golfbanesjöns östra strand.

Här vid kanten av Allévägen börjar asfalteringen. Arbetet fortsätter nu norrut.

I brist på havsnära cykling får vi hålla till godo med sjönära. 

 

 

---

 

 

där Öland tar slut

Vi fortsätter vår satsning på ”slow-video”! Denna film är nästan en halvtimme lång.

I dag cyklar vi från hamnen i Grönhögen. Väl nere på fyrplatsen hörs de detonationer som omtalas i inlägget och kommentarerna till Kraftiga explosioner. I videon hörs de som dova ”buller” sannolikt flera mil ut i Östersjön. Lyssna vid 23:02 och 25:24 och 25:46 och 26:11. Vad tror du ljuden kommer ifrån? Personligen tippar jag sjunkbomber.

 

 

---

 

cykelleden genom Ventlinge-Grönhögen

Den tar sig, cykelleden mellan fyrarna i projektet kallat Fyr till fyr. På lite sikt kan leden bli ett stort lyft för södra Öland. Men mycket hänger på marknadsföringen – och problemet med cykelförbud på bron och den dimmiga framtiden för cykelfärjan Dessi.  Men lösningar finns nog när samtliga inser den fulla nyttan av leden…

Vi cyklar mot kameran, vi kommer från fjärran Kristinelund uppe på höjden bakom den gula lastaren. Leden går här utmed 136:an…

Här har vi vänt kameran 180 grader. Vi cyklar ned mot Ventlinge. Exakt hur leden ska gå genom byn vet jag inte, men i bilden nedan är vi utmed 136:an igen – väster om den…

Vi är nu strax inne i Grönhögen som ligger åt andra hållet än kameran tittar åt. Bakom grävarna ligger Ventlinge.

Åt motsatt håll fortsätter vi mot Grönhögen… Leden är här hoptryckt i ett teleobjektiv. Precis vid skylten ”Grönhögen” går leden vidare i en 90-graderssväng åt höger ned mot  sjön på golfbanan.

Efter 90-graderskurvan löper leden nen mot sjön, svänger vänster och fortsätter mellan den lilla vattensamlingen och jordvallen. Den går alltså mellan sjön och villorna utmed västra sidan av 136:an. Hänger du med?

Nu tittar vi åt andra hållet igen. Vi är nu inne i Grönhögen och kommer cyklande söderut från höger i bild mot vänster…

… och fortsätter ned till avtagsvägen mot golfbanan vid vägs ände i denna bild. Tänk dig denna led i juni när fåglarna sjunger, blommorna slår ut i enorma färgkaskader och temperaturen ligger runt 22 grader – plus! Och fortsättning följer ned mot Ottenby…

 

 

---

 

vuxenfilm

Så är det då dags för en ny kategori inlägg i alvarsamt2: vuxenfilm. Det är ju fredag!

Vi vill på det allvarligaste varna för starka bilder. Filmen, inspelad på södra Öland, är endast tillåten för tittare över 35 år. Missbruk beivras.

Tag fram popcornpåsen, stäng av mobilen och låt dig långsamt glida in i en annan värld…

 

 

---

 

mot vattenverket i Grönhögen!

Grävjobben mellan det nya vattenverket i Södra Möckleby och Grönhögen fortskrider. Just nu är det Ventlinge och Grönhögen som mest och värst vältrar sig i leran. Det är blötare än blött och på många ställen hör man länspumparna mala entonigt. Men allt har ett slut. Jobben ska vara slutförda under 2018. Bilderna får berätta utan texter.

 

 

 

ställplatser i Grönhögen – trots allt?

Till sommaren kan det – trots Länsstyrelsens upphävande av kommunens bygglov – bli tal om 38 ställplatser på Ytongs gamla industritomt strax norr om Grönhögens hamn. Det skriver Östra Småland i dag. Mark- och miljödomstolen i Växjö upphäver nämligen Länsstyrelsens beslut efter att Grönhögens utvecklingsbolag fått tillfälligt bygglov av kommunen.

 

 

---

 

myndighetshaveri på torra land

Epoken, långbänken, det handfasta beviset på kommunal och statlig oförmåga, på juridisk vilse-navigering i tät dimma och allmän handfallenhet tycks nu äntligen gå mot nåt slags slut. Ett företag har tagit på sig jobbet att hugga upp Eliana i Grönhögens hamn för 269 000 kronor. Du och jag måste betala.

Fiskekuttern Eliana blev till sist själv fångad i ett nät.

I drygt två år har Eliana legat och spärrat slipen i Grönhögens hamn. En myndighetsskandal av stora mått.

Åt vilket håll seglar skutan? Fören pekar åt vänster, styrhytten åt höger.

Eliana lämnar en del metall efter sig för återvinning. Stora delar av skrovet måste destrueras.

Jag hade en gång en båt, sjöng Cornelis Vreeswijk. I sången frågar han sig vart den tog vägen. Det får vi snart också göra. Allt har ett slut. 

Från södra hamnsidan.

Den enes död, den andres bröd…